Anton Tinnerholm gjorde fyra januariturnéer i följd, mellan 2015 och 2018, men har annars haft svårt att slå sig in i A-landslaget.
Till årets januariturné valde högerbacken att tacka nej och i podcasten Lundh säger Tinnerholm att det beror på att han kände att han behövde ett break.
- Säsongen i USA har varit väldigt lång, och man har inga uppehåll när det är landslagsspel, ligan fortsätter. Vi börjar i mars och håller på till december om man går till final. Man spelar egentligen en match i veckan. Det är sällan det är match lördag-onsdag-söndag, som i Sverige, att det blir tajt, det blir mer varje lördag eller söndag och så spelar man vecka ut och vecka in.
Det finns något kontinentalt spel med Mexiko, men där har inte ni varit med?
- Nej. Jag tror det var Red Bulls och Toronto. Men det är också i början av säsongen. Det jag tycker är det tuffaste är det mentala. Det blir som att det bara går och går. Det blir lite samma hela tiden. När man har ett slutspel också blir det inte som en VM-final de sista matcherna när man vet var man kommer hamna. Då blir matcherna i slutspelet desto större. Det är just lunken som många pratar om i hockey, att omgång 37 i SHL inte är så jävla intressant. Just matcherna i slutet av ligan blir lite åt det hållet.
Kan det vara en nackdel att man inte åker ur? För i Sverige kan fler streck leva, att fler matcher gäller något?
- Jag känner det. Framför allt när det gäller nedflyttning. Sedan har inte vi varit där i år. Det är svårt att svara för oss, men jag skulle inte ha något emot ett sådant system. I USA vill man ha de stora matcherna som betyder mycket på samma gång. Men det får även sina effekter på en grundserie. I Malmö kvittade det ju om man mötte Sundsvall eller Jönköping, de segrarna var otroligt sköna. Det blir de i USA med, men de blir inte lika viktiga i slutändan. Vinner du varje match i grundserien och sedan torskar en och kryssar en i slutspelet är du ute. Då har du inte vunnit något ändå. Det har sina sidoeffekter. Jag som svensk är uppvuxen på ett sätt och har haft det så hela livet, och har fått en mall att det ska vara så, men det har både sin för- och nackdelar.
Tror du inte att det kostar dig lite att tacka nej till Qatar? Du har ju varit med och legat lite på gränsen och har varit med lite i tävlingssammanhang under Hamrén?
- Det är möjligt. Men för att jag ska komma med i landslaget måste jag göra ytterligare en bra säsong. För att jag ska kunna göra det känner jag att jag behöver ett break. Skulle jag vara med där kanske jag inte skulle få de förutsättningarna. Man behöver ett break från fotbollen för att kunna ladda alla batterier och köra tio månader till. Man behöver framför allt ett break mentalt för att sedan kanske vara med där än att få en sämre uppladdning och göra en sämre säsong. Någonstans tänker jag i det långsiktiga att det kanske ger mig en bättre säsong. Jag tycker att de här turneringarna ligger lite knasigt. När jag var med i Malmö, som visserligen sade nej i år, fick man bara 14 dagars ledigt, och sedan var det landslaget, och då skulle man vara som bäst för att visa att man skulle vara med i ett EM. Då måste man ta det lugnt under de två veckorna för att få någon semester över huvud taget. När jag spelade januariturnén blev det tufft, för höll du igång fick du ingen vila. Då är risken för skador och att man går in i väggen tufft om du ska hålla på i två år i rad utan någon semester över huvud taget.