Alexander Milosevic lämnade AIK efter säsongen 2014 och gick till turkiska Besiktas. Under de tre åren blev det sparsamt med speltid, där det mesta av tiden på planen kom genom utlåningar i Hannover och Darmstadt. I höstas var mittbacken på lån i Rizespor i andraligan, även där blev det tufft för Milosevic.
Efter en bra start under tränaren Hikmet Karaman så vände allt ett tag efter att han sparkats och Ibrahim Üzülmez kommit in.
- Tränaren som hämtade mig (Karaman) är en ganska grov tränare. Det är en hård, tuff tränare. Det var nytt för mig när jag kom. Jag gillade honom som fan. Det var en match där det var oavgjort, jag gick ut och han bad mig och sade att jag måste vara på planen. Jag hade fått en bristning i baksidan. Efter det torskade vi matchen, och han gick ut och sade att det var jag som höll ihop hela backlinjen. Sedan kom den nye tränaren (Üzülmez). Han hade varit lagkapten i Besiktas och spelat där i 13 år, och varit med i det turkiska landslaget. En galning. Det första han gjorde när han kom var att ta in mig på hans kontor, och sade att vi var Besiktas-bröder. ”Vi är örnar”. Det är det som Besiktas kallas. Jag spelade match och han kramade mig. Jag spelade åtta matcher i Rizespor, och jag tror att vi torskade en. Efter den första matchen som vi torskade pratade han inte med mig längre. Ingenting. Jag vet inte om det var uppifrån eller vad det var som hade hänt, men det blev så, säger Milosevic.
- Det är så man kan förklara Turkiet. Man kan säga att jag inte spelade i andraligan i Turkiet och att jag var dålig. Men grabbarna i laget kom och frågade vad som hade hänt och vad jag hade gjort. ”Du måste ha gjort något, det är något som är fel. Varför gör han så?” Jag kunde inte säga så mycket. Jag mådde inte dåligt eller något, för jag presterade varje träning. Jag tränade hårt och så. Det blev som det blev, jag kunde inte säga så mycket. Jag tror att det handlade om att de var tvungna att göra sig av med utlänningarna. De hade en mittback sedan tidigare som var deras spelare, inte på lån, som var på väg tillbaka. Jag tror att de var tvungna att få iväg löner. Jag har inte något riktigt svar på vad som hände. Det bara hände.
Men blir man inte förbannad i det läget, att man vill ta reda på vad som händer?
- Det hjälper inte. Med den tränaren var det okej. Man kunde prata med honom. Men i Sverige säger man hela tiden att man bara ska gå och prata med tränaren. I Besiktas måste du först fråga hans assistent. Sedan kan han säga att man får prata med tränaren på fredag om det är tisdag. Det är inte bara att göra så där. Andra säger att man ska prata med presidenten. I Turkiet, när han kommer in på anläggningen är det åtta bilar bakom och fem personer runt. Det är så det fungerar. De är bossarna.
Under rätt många år när man inte spelar så mycket, vad tappar man som spelare framför allt?
- Det är kontinuiteten. Men du tränar i ett så mycket högre tempo hela tiden. Du tränar med bra spelare hela tiden. Det är sådant som ger. Det är klart att du kan komma till en nivå där du når max i träningen, men det är folk i gymmet som hjälper dig med vad du ska göra, det är mat där varje gång, det är en fystränare som vet hur du ska träna explosivitet… det enda som man tappar är kontinuitet och självförtroende. En spelare utan självförtroende… har Cristiano Ronaldo inte självförtroende, då är han inte samma spelare. Mycket i fotbollen handlar om självförtroende, och hur en spelare mår. Mår han bra utanför planen kommer han prestera på planen.