Rikard Norling tog SM-guld med Malmö FF 2013, men slutade överraskande som tränare för laget efter det. Istället blev det norska Brann, och där siktade Norling högt. Målet var att ta guld, men istället blev det en jätteflopp och laget åkte ur den norska högstaligan.
Trots misslyckandet var Rikard Norling het på marknaden efter att han följande säsong fått sparken från Brann. Något som han inte hade väntat sig, berättar han i Lundhs podcast.
- Jag blir ju ändå lite förvånad - med tanke på det som skedde i Brann och i Norge, där det var ett oerhört debacle - att det var så pass… att AIK och fler andra klubbar ringer. Jag vill inte nämna någon, men alltså skandinaviska toppklubbar i princip. Vilket jag är glad och stolt över. Någonting innan gör jag i alla fall rätt i min tränargärning. Och nu naturligtvis, det är viktigt med AIK här, säger Norling, som tog över efter Andreas Alm i AIK.
Tog du sparken i Brann bättre än i AIK?
- Ja, det skulle jag nog vilja säga. Första gången var det ju min klubb som gör så här mot mig, och jag identifierar ju mig själv med AIK. Och så första gången på det. Det var som en depressionsstorm, eller en oerhört tuff negativ storm. Alldeles mörk. Till Malmö som i och för sig också var lite sådär, att jag kände att jag ändå fick sparken på något sätt (skratt).
Fastän du sa upp dig själv?
- Ja, och sen så Brann. Man lär sig, man tar det inte personligt. Skulle jag få sparken nu från AIK så skulle jag nog ta det på ett helt annat sätt. Jag identifierar mig absolut med AIK, men inte så pass att jag grottar ner mig så djupt att jag tappar fotfästet. För jag vet att det inte är personligt. Det är en tränare för AIK som inte gör tillräckligt bra resultat, eller så gör han tillräckligt bra resultat och vinner mästerskapet fem år i rad. Men det är fortfarande inte personligt. Man blir bättre och tar det. Det som hände i Brann ställer saker på sin spets å ena sidan… det är lite grand antingen eller… för det var så jäkla dåligt gjort av mig. Antingen så gör du något åt det här - för det får FAN inte hända igen - eller så lägger du av. Det allvaret fanns, men det var inte känslomässigt så att det tog mig så att jag var alldeles vimmelkantig.
Den misslyckade sejouren i Brann har inte avskrämt Rikard Norling från att träna i utlandet. Snarare tvärtom.
- Jag är vrålsugen. Alltså verkligen. Jag är jättesugen om jag får chansen någon gång ut… parallellt med att jag också egentligen vill vara kvar här så länge som möjligt (skratt). Men samtidigt pratade jag i termer då som att ”jag vill vara i AIK så länge som möjligt, jag älskar att vara i AIK, jag njuter av varenda liten sekund”. Men samtidigt så… fan, vi måste upp i nivå, och jag vill verkligen dra oss upp i nivå. Kan vi dra upp oss i nivå så att vi lirar mot Milan varje år under en period så är det fantastiskt. Men jag är sugen på att… lära mig… vad har jag lärt mig? Jag har varit i AIK och jag kommer tillbaka och jag känner FAN så mycket bättre jag är nu än vad jag var när jag var här sist. Och det är lite grand samma känsla med det andra, säger Norling.
Vad är du sugen på? Tyskland, Italien, England?
- Det är ju den stora grejen, för att nästa gång… det kryllar ju inte av sånt… att vara betydligt mer noggrann än vad jag var när jag åkte till Norge. Där kände jag verkligen att ”hoppa upp här på mina axlar grabbar och tjejer, jag tar allihopa, du där också, okej, nu kör vi, det här fixar jag”. Och så naivt och så dumt… det är ju inte konstigt att det gick som det gick egentligen ur det perspektivet. Så där kommer processen för mig att vara helt annorlunda.
Men så är ju inte sällan fotbollsvärlden, att det dyker upp saker?
- Jo jo. Men det är en sak. Man kan ju… alltså du kan ju se till att informera dig även om det är kort eller lång sikt du kommit in på. Men jag gjorde ju inte ens det på kort sikt, att förse mig med en kunskap som var relevant, varken för kulturen eller för spelartruppen i sig. Hur de unga spelarna har tränat, hur de vill träna, hur motståndarna ser ut, vilka nyanser motståndarna har. Alltså historiken. Möten emellan. Hur tränare resonerar, hur de taktiskt rent historiskt har formerat sina lag och vilka förändringar de gör. Allt sånt. Jag bara, körde. ”De ska få se här”, totalt resultatadrenalintestosteronstinn av att jag lyckades vinna med Malmö.