Under måndagen är förbundskapten Janne Andersson gäst i Lundh som sänds på Sportkanalen 21:15 och även finns i form av podcast. Där talar förbundskaptenen om det kommande VM-playoffet mot Italien, om nervositeten kring eventuella skador på uttagna spelare och ser tillbaka på sitt dryga år som förbundskapten som både varit framgångsrikt och gett en del rubriker.
Bland annat talar Janne Andersson om tappet av Östersunds hete anfallare Saman Ghoddos som slutgiltigt valde Iran inför den förra VM-kvalsamlingen trots att han fick debutera för Sverige under vinterturnén.
- Tyvärr är det effekten av hur regelverket är nu. Sedan pratar man om eventuella förändringar, men jag utvärderar mig själv väldigt mycket och har funderat mycket på den här frågan. Men i efterhand känner jag att alternativet hade varit att jag hade lovat honom en plats innan. Jag tycker inte att han var tillräckligt bra för att vara med innan, för då hade jag tagit ut honom. När det var dags för uttagning tyckte jag att han var en av de som skulle vara med. Eftersom han inte hade någon speltid med Iran var det min skyldighet att kolla. Men jag har full respekt för att han hade tagit det här beslutet. Ärligt och rakt, och det är en bra kille som jag lärde känna under januariturnén. Det är inga konstigheter, säger Janne Andersson i programmet Lundh.
- Alternativet hade varit att jag hade lovat tidigare att jag skulle ta ut honom så småningom. Att hamna i löften gör jag inte, för då binder jag upp mig på ett sätt som inte är bra. Sedan är det jätteroligt att se hur bra han är nu. Han har varit fantastiskt bra, inte minst för Östersund. Det tycker jag bara är roligt, det ser jag inget negativt i. Det är bara positivt. Jag hade självklart gärna velat ha med honom, men nu har han tackat nej och då får jag förhålla mig till det. Därmed är saken färdig när jag nu har utvärderat det klart.
Om man ser framöver med globaliseringen – Fifa säger att man ska titta på regelverket med nationaliteter eftersom världen förändras – men det lär bli fler spelare som kan välja mellan landslag. I landslagsstaben är ni 19 stycken ledare och där en är från USA och en från England, men ingen med annan utländsk bakgrund. Hade det inte varit värdefullt att han en med en bakgrund som många av spelarna som kan välja mellan nationaliteter har?
- Problemen är att om man skulle gå strikt på det så skulle man behöva ha väldigt många olika nationaliteter i ledarstaben.
Men man kan mer ha en med förståelse. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att välja mellan två landslag.
- Jag kan nog inte heller göra det…
Det borde du skaffa dig då, den kunskapen.
- I den ledarstab som vi har i dag… Jag har tränat tjejer, jag har tränat killar, jag har varit ungdomsansvarig i 13 år i HBK, jag tror att vi hade majoriteten av spelarna som jag jobbade med som hade invandrarbakgrund på den tiden. Så jag har jobbat mycket med det. Jag har tränat spelare från Brasilien, Afrika och hela Europa i mina klubblag, med framgång i många av dem. I mitt ledarskap tycker jag att jag har en erfarenhet av hur det fungerar. Sedan tror jag att det är väldigt individuellt i varje fall. Varje fall är ett case för sig som är unikt, för vilken relation har du till ditt hemland kontra Sverige? Det pågår i huvudet. Peter Wettergren har också varit fritidsledare, han har jobbat med utslagna, han har jobbat med missbrukare. Så vi har en väldigt bred kompetens bara mellan mig och Peter i att ha jobbat med väldigt många olika sorters människor i olika miljöer.
- Så jag känner inte att vi saknar något i det. Men i det finns det inget som säger att jag inte skulle kunna ta in någon om jag känner att vi behöver komplettera. Men i den utvärderingen som vi gör och på det sättet som vi jobbar känner vi att vi har kompetensen för att hantera de här frågorna på ett bra sätt.