Vaiho om tiden i Gais: "Varje höst var det kniven mot strupen"

Som bekant spelade Tommi Vaiho i Gais under fyra år innan han återvände till moderklubben Djurgården. Målvakten har på så vis fått leva i två vitt skilda världar. Idag står Djurgården med ena handen på Lennart Johanssons pokal, men i Gais var det en kamp för att överleva säsongen i superettan och inte behöva kastas ner i division 1 Södra. Något han också fått tid att reflektera över, hans minnen av klubben är fortfarande något han gläds åt men det var också hetsigt. Han tror att det lugn han var tvungen att hitta i Gais stressiga situationer var något han tog med sig tillbaka till Djurgården, berättar han i Lundhs podcast. 

Var det nyttiga säsonger, att slåss för livet i superettan?
- Ja det tror jag. Förhoppningsvis så slipper spelarna det nästa år om de lyckas klarar sig kvar i år. Jag tror man blir en bättre spelare, eller jag blev det i alla fall och jag fick göra mycket. Varje höst var det kniven mot strupen man måste vinna och spela bra matcher för att klara sig kvar – det blir man ganska stark i huvudet av. 

Är det något du har nytta av idag?
- Ja det tror jag. Det kanske gjorde så att man blev en lugnare person.

Hur är trycket när man jagar guld i Djurgården kontra trycket när man kämpar för överlevnad i Superettan? 
- Det går inte att jämföra. Här är en helt annan harmoni – när det funkar och när det går bra. Man tänker inte på var i tabellen vi ligger utan vi kommer hit, vi har det bra och tränar hårt. Det är en bra stämningen här ute medan i Gais då var det mest, inte ångest, men det är klart att det var ingen som ville åka ur Superettan och spela division 1 Södra. Det är en stor skillnad.

Det är inte bara att man åker ner i division 1 Södra ofta kan det påverka ens ekonomi. Löner, kontrakt och liknande. Kände man av den ångesten? 
- Inte direkt utan man ville ju inte att klubben skulle åka ur superettan, man vill inte hamna i Division 1 Södra. Jag har åkt ut division 2 en gång 2007 – det fick vara nog.