AIK har under de senaste åren gått från att vara en klubb som varit ekonomiskt pressad och tvungen att sälja spelare till att stå på en betydligt tryggare grund i dag. I podcasten Lundh berättar sportchef Björn Wesström om AIK:s resa, och att han tycker att svenska klubbar har blivit bättre på att acceptera sin plats i "näringskedjan".
- Jo, det tror jag. Jag tror att vi är ganska medvetna om var vi befinner oss någonstans. Sverige är väldigt bra på att ge unga spelare speltid. Man får ibland kritik för det som jag tycker är väldigt oförtjänt. Där är vi en av de klubbar som har gått först i ledet, och det har handlat om att ska vi sälja spelare till mellanklubbar i Europa så måste de i sin tur ha en ålder som gör att de klubbarna kan sälja dem vidare, säger Wesström, och fortsätter:
- Det handlar om att ha en truppstruktur som gör att klubbar blir intresserade och att vi hela tiden kan få in kapital i förhållande till det vi gör av med på nya spelare. Då kan vi sakta, sakta växa som klubbar, och det är kanske den resan som jag är stoltast över att ha varit med om när det gäller AIK, att vi har gått från att vara en klubb som helt och hållet varit tvungna att sälja Mohamed och Teteh Bangura för att över huvud taget överleva som klubb till att vi säljer en egenproducerad spelare och kan köpa en potentiell U21-landslagskapten (Kristoffer Olsson) inför ett EM i sommar. Den resan har givetvis kostat en hel del poäng, kanske några bucklor till och med, men det har gjort klubben väldigt stabil och att den finns på en nivå som i dag inte går jättefort att rasera, i alla fall.
En del av att leda en svensk klubb är att ständigt sälja spelare. Vad är det som är svårt med att sälja spelare och samtidigt hålla igång en verksamhet?
- Det är mycket med att förklara för omvärlden vad det är som är skälet till att man behöver sälja spelare, framför allt mitt i en säsong. Sommarfönstret är ju det stora fönstret i Europa, vilket betyder att mycket av budgetpengarna ligger där, klubbar köper i det fönstret och vi säljer, vilket betyder att vi tappar sportslig kraft. Oavsett vad vi ersätter med så tappar vi samspelet som spelaren vi sålde hade med de andra. Det är allt som oftast ekonomiska grunder kring de försäljningarna. Vi har backat i ekonomin här i några år, vilket har gjort att vi har behövt balansera det med spelarförsäljningar.
Men ska inte det vara naturligt, att det är en del av verksamheten? Det känns som att många klubbar i Europa jobbar så, att man ska sälja också?
- Det är det, och det har du rätt i. Problemet är att du allt som oftast säljer startspelare, och om systemet vore fullt utvecklats kanske det skulle vara så som jag ibland hånas för att säga, ”ersättare finns i truppen”. Skulle det vara så skulle det kanske inte märkas i samma grad rent sportsligt. Nu gör det det, det är svårt att utveckla spelare som inte spelar till startspelare. Man blir en startspelare först när man startar, det finns en logik i det. Att köpa färdiga lösningar som kommer in och blir avgörande, det kan man göra, men det gäller att ha flyt om man gör det. Chinedu Obasi hade ett bra CV, men en skadehistorik som var väldigt svårbedömd. Han kom in och vi fick ordning på hans fysik, och han gjorde braksuccé. Det är jättehäftigt när det lyckas, men det är millimeter från att det inte lyckas också. Så är det alltid.
Om man ser till att man ska ta betalt så finns det både bland journalister och fans en bild av att svenska klubbar är för dåliga på att ta betalt. Vad är din syn?
- Köparen bestämmer priset i slutändan. Alla som säger att det tas för dåligt betalt kan gå till sig själva, ska man sälja sin lägenhet eller sin bil kan man ju ha en idé om att man ska tjäna en väldig massa pengar på det för att någon annan gör det någon annanstans, men om inte köparen finns och är beredd att betala det din dröm säger, då har du ett val att göra i förhållande till att spelaren har sin dröm och klubben har sina behov. Då försöker man få ut så mycket som möjligt av det. Det finns ju inte en enda säljare som inte vill ha ut mer, och det finns inte en enda köpare som inte vill att det ska vara billigare, det ligger ju i sakens natur.
Hur mycket betyder det att ni har en starkare balansräkning för att kunna få betalt?
- Det betyder, så är det. Det är dyrt att vara fattig på det sättet att man har väldigt få medel att luta sig mot i affärer. Men har man en stabil ekonomisk grund, då har man kanske till och med råd att säga nej på ett annat sätt, vilket gör det spännande. Man blir helt enkelt starkare i sin ställning.