När Tobias Sana 2012 var på väg att lämna IFK Göteborg för Ajax rasade klubbens storsponsor Nils Wiberg mot både klubben, agenten och mittfältaren.
I en intervju med Fotbollskanalen sa Wiberg bland annat:
- Om man nu är agent, kan man inte vara lite ansvarsfull? Sana var en framtida landslagsman som hela svenska folket kunde ha njutit av, för han har en sån talang. Nu hamnar han i Ajax, i B-laget och sedan skickar de honom till Sibirien, och sedan har han fått sina jävla miljoner. Han kan lika gärna bli astronaut eller börsmäklare.
- Jag har varit med och betalat Sanas lön eftersom jag är storsponsor. Jag har betalat gräsmattor och varit en del i tränarens lön. Jag är med och betalar för laget och sedan sticker han bara på grund av att en jävla agent ska lura iväg honom. Sedan ska agenten håva in pengarna på ett skatteparadis. Det är det här jag är så jävla arg över, säger han.
När Nils Wiberg får prata om intervjun i podcasten Lundh, snart sex år senare, så låter det annorlunda.
- Jag var spontan. Det var inte medvetet. När vi gick in i IFK Göteborg första gången fick jag väldigt bra kontakt med Tobias Sana och Tobias Hysén. Vi var väldigt nära och jag tyckte mycket om Sana. Jag väntade på hans genombrott. Jag såg potentialen i honom, och han hade några fantastiska månader på sin vänsterkant innan han blev utlandsproffs. Då hade jag uppfattningen att han borde ha väntat ett par år och utvecklat sig, att inte göra om det misstaget jag en gång gjorde. Jag spelade badminton och var ganska duktig. Hur bra kunde jag ha blivit i badminton? Hur bra kan du bli som fotbollsspelare? Stanna ett år till, utveckla dig och gå ut och bli något. Det var så jag kände då. Han kom ut, och har tjänat en hel del pengar. Men han är fortfarande inte den stora stjärna jag trodde att han skulle kunna bli. Det var min uppfattning då, säger Wiberg.
Vad är din uppfattning nu?
- Nu har jag vänt helt. Jag träffar på ungdomar som har självförtroende och är trygga. Jag ser på Pontus Dahlberg, som är en trygg, fin kille. Tacka tusan att du sticker ut, får en massa miljoner samtidigt som du givetvis ser till att du får spela. När jag växte upp behövde jag min mamma och pappa, för jag var inte trygg om de inte var med. Men ungdomarna i dag är trygga när de är ute och konkurrerar med ungdomarna i Premier League till exempel. De är lika trygga som engelsmännen och har samma förutsättningar där. Där finns också pengarna. Varför inte då? Stick, säger jag. Det som driver mig mest är att Sverige ska ha ett bra landslag. Jag åker för övrigt till VM i Ryssland.
Jag hade faktiskt skrivit upp att jag tyckte att det var konstigt att du hyllade Pontus Dahlberg och att han lämnar. Vad fick dig att ändra dig?
- Jag ser bara på hur bra en fotbollsspelare kan bli. Jag kan se att en spelare inte behöver vara hemma hos mamma och pappa i två år till, han kan åka ut och bli en lika bra fotbollsspelare för det. Samtidigt måste jag också säga att killen i fråga kan bli rik och tjäna bra med pengar. Det är bra. Men vet du vad? Svenska klubbar kan må väldigt bra ekonomiskt om de tänker till lite grann. Det vill säga att man har en väldigt fin akademi och fostrar väldigt talangfulla spelare. Eftersom priserna ute är skyhöga behöver du inte gå till Champions League. Du kan göra pengar genom att vara en bra affärsman. Titta på Bosse Andersson. Genom att köpa lovande spelare, ge dem chansen och sedan vara beredd att släppa dem och kanske få ett överskott till klubben, på så sätt kan man bygga en klubb i dag.
Att dra in pengar, helt enkelt?
- Ja, du måste ju ha pengar för att driva verksamheten.
Samtidigt är det en sak som Blåvitt har fått kritik för, att man inte får fram unga talanger. Var brister det?
- Ledarskap. Allt handlar om ledarskap.
Hängde man kvar för länge med Roger Gustafsson (tidigare akademichef)?
- Jag vill inte säga att Roger eller någon annan är fel. Organisationen – återigen, det är en styrelsesak. Styrelsen ska titta på det och sätta organisationen. Det är styrelsen som har ansvaret, ingen annan.