Ygeman tror inte att matchfixning går att stoppa helt: "Det här är som en katt och råtta-lek"

Anders Ygeman (S) blev nyligen utsedd till idrottsminister. En av frågorna han vill ta itu med i sitt nya uppdrag är matchfixningen inom svensk idrott, där vi sett flera fall de senaste åren. Samtidigt valde polisen att lägga ner aktionsgruppen mot idrottsrelaterad brottslighet, som var baserad i Stockholm, för två månader sedan på grund av bristande resurser - vilket verkar motsägelsefullt.

- Jag kan förstå den tanken och jag har stor respekt för det arbetet som de har gjort. Samtidigt är det väl rimligt att den typen av arbete organiseras nationellt. För det är inte ett Stockholmsproblem. Det finns problem i Göteborg eller Malmö och andra orter runt om i Sverige också. Sen gäller det att man inte förlorar fart och kompentens. Vilket det nog kan ha upplevts att det gjorts i det här fallet, säger Ygeman i podcasten Lundh.

Ja, för det berättar ändå Fredrik Gårdare själv, att de har upparbetat kännedom om vilka aktörer det är och liknande som på något sätt nu försvinner för att de arbetar med helt andra saker.
– Det är en organisationsfråga inom polisen där de måste se till att de har rätt kompetens och rätt bemanning för att klara av uppgiften.

Vilket tryck kommer på polisen från politiskt hål att se till att lösa det här? Eller lägger man inte sig i det?
– Jag tror att det från politiskt håll är viktigare att polisen löser alla sina uppgifter. Sen tror jag det vore olyckligt om politiken gick in och detaljreglerade hur man skulle lösa en enskild uppgift, oavsett vilken. Vi har haft ungefär samma debatt om narkotikaspaning där man också i reformen slog isär de grupperna. Och jag tror säkert att man kan ha andra sådana områden där just de som arbetar med de frågorna inom polisen upplever att just deras kompetens inte tas till vara på när det organiseras på ett annat sätt.

Hur ser du som minister med ansvar för sport på matchfixning? Som på något sätt blivit allt vanligare inom svenskt idrott och vi har just nu en rättegång som pågår.
– Jag ser att det är allvarligt och delvis ett tecken på en fragmentiserad spelmarknad där vi haft ett antal företag som inte haft rätt att verka i Sverige men som har verkat här ändå. Och att vi har gått över till en form av licenssystem där samhället ställer krav på spelföretagen. Vi har också tillsatt en utredning under Gunnar Larssons (Generaldirektör för Kammarkollegiet) ledning som nu är ute på remiss om ytterligare åtgärder mot matchfixning. Jag tror att vi kan göra betydligt mer men jag tror inte att problemet kommer upphöra helt. Det ser vi runt om i världen att det här är som en katt och råtta-lek mellan de som försöker ägna sig åt det och de som försöker beivra det.

Fredrik Gårdare har sagt att vissa elitklubbar i fotboll till viss del befinner sig i klorna på en del kriminella och han har ifrågasatt att de gör affärer med en del nätverk som han har pekat på. Hur ser du på det? Att fotbollen, som engagerar väldigt många, hamnar i de här situationerna. 
– Jag tror att man ska akta sig väldigt noga för det. För man binder ris åt egen rygg och riskerar att hamna i situationer som man till slut inte själv kan hantera. När vi pratade agentfrågan tidigare så är det klart att det även behövs någon form av självreglering också. Vilken typ av relationer har man med agenter? Vilka typer av agenter jobbar men med? Och kanske är ribban lite för låg för att vara agent inom fotbollen.

Tycker du att man kan lägga ett ansvar på klubbarna med vilka de gör affärer med?