Den direkta kontakten mellan spelare och tränare fanns aldrig riktigt och många gånger kände han sig totalt ignorerad av sin tränare, som gick runt hela situationen utan att riktigt konfrontera den. När spelarna som inte startat matchen tränade dagen efter, så var huvudtränare Koeman aldrig där. Pjanic ställde sig frågan hur han då skulle ha möjligheten att visa att han förtjänade en plats i startelvan? Hur skulle han förändra sin situation om ärligheten, respekten och kontakten sinsemellan inte fanns där?
Med viss kunskap kring källkritik måste jag medge att jag tar del av tweeten med kritiska ögon, vågar inte riktigt helt tro på att det är hela sanningen och låter bli att döma just Koeman och Pjanic allt för mycket. Men visst är det en intressant händelseförlopp, som mycket väl kan vara sant och som mycket väl kan vara något som många upplevt/upplever när det kommer till ”spelare-tränar”-relation?
Vad har vi spelare egentligen för förväntningar på våra tränare? Räcker det att en tränare enbart är taktiskt skicklig och vet hur hon eller han ska placera sina pjäser för att få fram fördelaktiga resultat? Är vi spelare pjäser, som kan flyttas runt och på så sätt automatiskt få fram de prestationer som behövs och krävs? För mig är svaret väldigt enkelt. Nej, vi är inte enbart pjäser och nej, det går inte att enbart styra oss utan att ha skapat något sorts förtroende eller relation spelare och tränare sinsemellan. Inte om en vill ha ut det maximala av sin spelartrupp.
Vi människor är olika. Vi har våra styrkor och svagheter och vi har våra förhållningssätt vi väljer i diverse situationer. Att en tränare ska vara bra på allt är omöjligt att kräva, lika omöjligt som att kräva det av någon annan. Att en tränare ska vara taktiskt skickligt, socialt exceptionell och samtidigt en ledare som är otrolig på att få ihop gruppen, ja det är nog också lite för mycket begärt. Men några grundläggande grejer tycker jag ändå att vi kan förvänta oss av en tränare på elitnivå. Låt oss återigen förtydliga att det inte är pjäser personen i frågan arbetar med, utan människor.
Min största förväntning på en tränare är den personens förståelse och vetskap om att hen arbetar med just människor. Att kunna föra en dialog med sina spelare när situationen kräver det är absolut en grundläggande förmåga. Att vilja lära känna sina spelare och utifrån den kunskapen kunna ha ett ledarskap som kommer att se både spelaren och människan, är också för mig en grundläggande förmåga. Att vara fullt närvarande, ha respekt för de kring hen och att ge alla möjligheten att bli sedda, det förväntar jag mig också. Med förståelsen kring att alla inte kan bli sedda lika mycket hela tiden, såklart. Men någon gång, så att personen i fråga känner att den finns till. Det räcker egentligen där. Det taktiska kunnandet, ja har du inte det på elitnivå är du förmodligen inkvoterad av din farsa. Och då är du kanske också ett hopplöst fall.