Sverige som land har många gånger varit ett föregångsland och inom vissa områden är vi fortfarande det. Inte minst har idrottsverige många gånger visat vägen och inom fotbollen har vi på damsidan många gånger varit de mest vassa inom flera frågor. Vi har möjligheten igen, att än en gång visa vägen och vara ett land som världen ser på.
Vi fotbollsspelare har många olika drömmar. Vi drömmer om att bli proffs, spela i en viss klubb, komma till en särskild liga eller varför inte helt enkelt bli bäst i världen. Vid sidan om vår sport har vi också drömmar. Många av oss vill ha familjer och en dag ha våra egna barn som vi kan fostra och kanske vara jobbiga fotbollsföräldrar till. För en manlig idrottare är den sistnämnda drömmen i många fall inte så problematisk, utan det är en dröm som på ett smidigt sätt kan kombineras med ens karriär. För oss kvinnor är det lite annorlunda. I dagens sport kan vi absolut ha två drömmar, vi kan vilja bli bäst i världen och vi kan vilja föda barn. Men vi kan inte införliva drömmarna samtidigt. I en hel del fall tvingas vi släcka den ena drömmen, för att kunna hålla den andra vid liv.
Graviditet är ett ämne som många av oss damspelare funderar över och diskuterar internt, men som inte riktigt har lyfts utåt sett. För en kvinna som har ett arbete kan det tyckas vara självklart att det kommer att komma en period i arbetslivet när yrket får pausas tillfälligt för att ge plats åt något annat. För en kvinna som har fotboll som sitt yrke är det inte lika självklart. Ingen graviditetspolicy finns för hur ämnet ska skötas och vilket stöd spelaren ifråga ska få före, under och efter sitt barnafödande. Utifrån sett kan det även tyckas bli så att spelaren blir annorlunda behandlad och har hon ett utgående kontrakt så är risken stor att det inte blir något nytt sådant. Är det konstigt att vi funderar en gång extra när graviditet mitt i pågående karriär kommer på tal?
Djurgårdsmålvakten Gudbjörg Gunnarsdottir lyckades efter tre års kamp bli gravid och är idag mamma till tvillingar. Vi får i en artikel på Fotbollskanalen läsa om hennes kamp för att bli gravid och de lögner som hon gav för att undvika att någon inom fotbollen skulle få reda på det. En kamp som fick Gunnarsdottir att ifrågasätta sig själv och sitt beteende. Ska det verkligen behövas lögner, fysiska påfrestningar och nedbrytande av det mentala? På grund av att vi inom fotbollen saknar en policy för något som faller sig helt naturligt för oss människor.
Kopparbergs/Göteborg FC:s lagkapten och damlandslagets Elin Rubensson gick för några månader ut med nyheten om att hon var gravid. Fotbollssverige gratulerade och gladde sig med paret Rubensson. Min stora fråga är bara vad fotbollssverige gör för att hjälpa Rubensson så att graviditeten går så smidigt som möjligt och att vägen tillbaka till plan blir bra? Som Petra Thorén skrev i Aftonbladet, så hoppas jag att Rubenssons graviditet "kan vara språngbrädan till en konkret handlingsplan".
Konkreta förslag hade kunnat vara att avtalet spelare och klubb sinsemellan automatiskt förlängs när spelaren ifråga blir gravid, så försvinner den mentala stressen att bli utan klubb för att familjefrågan blir aktuell. Eller att det finns en ansvarig person inom klubben som stöttar en spelare som blir gravid; före, under och efter för att come backen ska bli så smidig som möjligt. Jag förstår att klubbarna enskilt har svårt att dra i frågan, då det även är en fråga om ekonomi. Men låt oss börja högre upp, genom det Svenska Fotbollförbundet och spelarföreningen genom spelarnas kollektivavtal.
Jag hoppas att vi inom snar framtid kan ha en graviditetspolicy om hur klubbarna ska gå tillväga i frågan för att kunna skapa bättre förutsättningar och bättre möjligheter för att kunna nå samtliga drömmar som en har. Vi ska inte behöva välja bort på grund av något som på ett enkelt sätt går att lösa, bara vi får upp ämnet på dagordningen. Jag önskar att Sverige än en gång kan bli ett föregångsland som världen ser upp till och försöker leva efter.