Lyon stod återigen som det vinnande laget i den finaste turneringen i europeisk klubblagsfotboll, Champions League. Vi har fått följa ett slutspel från Spanien med högkvalitativa lag där toppspelare ställts mot varandra. Matcherna tyder på en markant förbättring av kvalitén i damfotbollsvärlden, där lägstanivån pushats upp med några nivåer och plötsligt känns lag som Lyon och Wolfsburg inte lika självklara i toppen, trots att det just är de två lagen som stod som finallag. Samtliga matcher av slutspelet har visats i svensk TV, med en bra produktion, vilket tyder på ett ökat intresse. Mycket har blivit bättre, det kan vi enas om, men fortfarande förvånas jag av vissa beslut. Låt oss lägga VAR-systemet i fokus. Eller rättare sagt, avsaknaden av det.
Herrarnas Champions League avgjordes för en vecka sedan, där Bayern München rättvist stod som segrare efter att ha gått som tåget genom turneringen. VAR-systemet var en självklarhet i det slutspelet, inget snack om saken. Så pass viktiga matcher ska inte riskera att avgöras på eventuella missar från domarna. Ingenting lämnas åt slumpen, i alla fall när det kommer till domsluten. Damerna däremot. Där trädde VAR-systemet i kraft först i finalmatchen. Resterande del av slutspelet spelades utan och det mänskliga beslutsfattandet sattes på prov. Perfektion är att sträva efter absolut, men långt ifrån något vi alltid kan förvänta oss av den mänskliga faktorn. Precis som i alla andra delar av spelet.
Många argumenterar för att VAR förstör charmen med fotbollen och att det blir alldeles för perfekt, att situationer ständigt ska kollas om och att smådetaljer som vanligtvis hade missats plötsligt inte missas längre. Jag kan hålla med. Lika mycket som jag i min position som målvakt strävar efter att ständigt bli bättre och göra felfria prestationer, så tycker jag att en domare också ska göra det. Inte ska vi räddas av ett system varje gång vi gör fel, då kan ju alla vara bra. Men anses VAR vara något för herrarna i Champions League, så ska väl argumenten vara detsamma för damerna i samma turnering. Annars kan vi genast skippa jämställdhetssnacket och den fina fasaden som ljuger om hur det egentligen ser ut på insidan.
De allra flesta domarna som har dömt årets slutspel av damernas Champions League har inte värst mycket erfarenhet av att döma matcher som inkluderar VAR. VM i Frankrike var en turnering som spelades med VAR och det var flera matcher där oerfarenheten tydligt syntes, vilket också är fullt förståeligt med tanke på hur få matcher på damsidan innan mästerskapet som faktiskt spelades med VAR. Något jag däremot inte förstår riktigt är hur det här ska vara ett argument till varför det fortsättningsvis inte ska finnas VAR i merparten av matcherna. Jag anser att UEFA bör ha haft ett upplägg där berörda domarna får den erfarenhet som behövdes för att Champions League skulle kunna spelas med VAR, på både herr- och damsidan. Jag menar, det är inga matcher som dras ihop genom att kort innan skicka ett SMS till gänget om att samlas på skolgården klockan tjugo på kvällen. Vi diskuterar Europas finaste klubblagsturnering, som är en stor målsättning att gå långt i för såväl klubblag som enskilda spelare. De förtjänar bättre.
Så bort med dåliga argument och leta efter lösningar. Det är ju faktiskt så att finalen spelades med VAR, alltså var och är det fullt möjligt. Systemet i sig nekar inte det kvinnliga könet, vad jag vet, utan att vara ett teknikgeni. Brist på domare med erfarenhet? Dåligt argument. Ta in domare med erfarenhet, kvinna som man. Problem solved. Dessa ständiga ursäkter, som tyder mer på ovilja än en faktisk problematik.