Kopparberg/Göteborgs FC stod som segrare i OBOS Damallsvenskan, med en jämnhet under slutet av säsongen som gjorde att de kunde bärga hem sitt första SM-guld någonsin i klubbens historia. Självklart var och är fortfarande besvikelsen stor i vårt Malmö, men med den högsta högstanivån blandat med sämre prestationer under avgörande stunder i ligan, får vi med handen på hjärtat säga att göteborgskorna förtjänade det, till slut. Grattis.
Damallsvenskan i sin helhet levererade många jämna matcher under säsongen och många lag var inblandade i de avgörande matcherna i slutet, i toppen såväl som i botten. Det tekniska fotbollskunnandet tycker jag har blivit bättre, ännu fler lag kan bjuda upp till dans ordentligt och några självklara poäng börjar bli ett minne blott i svensk damfotboll.
Intresset kring klubblagen i svensk damfotboll har även det gått framåt. Tittarsiffrorna har ökat i SVT:s sändningar inte minst och i någon match har siffrorna varit imponerande. Mediabevakningen har blivit mycket större, mycket intensivare och mer detaljerad. Helt plötsligt ekar det inte tomt på medialäktarna längre inför seriepremiär. Kanske får vi tacka corona att det inte fanns jättemycket annat som tog upp viktigt mediautrymme.
… Men. Medan utsidan har finslipats i Damallsvenskan och ting börjar se bättre ut utåt sett, är vissa förutsättningar på insidan katastrofala. Det handlar om förutsättningar som riskerar att bli en bidragande del till att övriga Europa swishar förbi svensk damfotboll. Medan ligor som den engelska och spanska rustar med fler och fler policys och krav, lämnar Sverige fortfarande vissa delar till slumpen. Jag syftar inte på lyxproblemen, så som höga löner och breda, tillspetsade spelartrupper. Jag tänker på de basala, grundläggande förutsättningarna för att vi ska kunna utföra bra fotboll på professionell nivå.
Låt mig dra två exempel. Viktig match mellan Piteå och Eskilstuna uppe i kalla Norrland. Poäng stod på spel som kunde komma att bli räddaren i nöden när ligans bottenstrid skulle avgöras. Då spelas matchen på en snötäckt plan. Frivilliga hjältar från Piteå hjälper till att skotta planen och visst blir det lite bättre, men kom igen. Här pratar vi om att lämna saker till slumpen. Bollen samlar på sig snö och blir till en snöboll. Spelare snubblar här och var. Målvakten kan omöjligt fånga bollarna. Högsta ligan i Sverige och vi vill fortsätta vara en toppliga även på sikt. Önsketänk?
Lag saknar sjukgymnaster som är på plats tillräckligt ofta. Med en redan tunn spelartrupp i många fall, kan avsaknad av någon som tar hand om skadade spelare bli direkt förödande. En del saknar fystränare, vilket tvingar spelaren att ta tag i saken i egna händer. Fotboll är en fysisk sport, likväl som teknisk. Men vi skippar fystränaren, det har vi inte råd med. Pengarna läggs på annat. Jag förstår att det är tufft att få ihop budgetplaneringen inför varje säsong. Men skrikande frånvaro av fystränare i ett lag som befinner sig i högsta ligan i Sverige. OBOS Damallsvenskan en toppliga, även på sikt? Önsketänk?
För att svensk klubblagsfotboll ska förbli en bra liga i Europa och att spelare ska vilja stanna kvar här och söka sig hit, så måste kravställningen höjas betydligt. Vi kan inte nöja oss med att vissa delar ska bli bra och att andra förhoppningsvis ska lösa sig längst med vägen. Vi behöver tydlighet, vi behöver målmedvetenhet och vi behöver vägra bli omsprungna av Europas olika delar. Tillsammans ska vi alla vilja vara kvar i toppen i klubblagsfotbollen.