EM-truppen är presenterad och målet är finalen på Friends Arena.
En styv uppgift för Pia Sundhage.
Samtidigt givet att gå på rutin i denna unika möjlighet för landslaget.
Efter en "crash course" i att bygga landslag var Pia Sundhage efter åtta månader av träningsläger, matcher, tester av 40 spelare och funderande framme vid en trupp på 23 spelare. De spelarna får sina drömmar uppfyllda, att få vara en del av ett mästerskap på hemmaplan.
Redan är EM-premiären Sverige-Danmark utsåld och allt talar för en formidabel publiksuccé, och det blir ett större EM än någonsin tidigare. Något damfotbollen behöver. För i en tid där A L L A svenska fotbollsklubbar känner av konkurrens från tv:n och fotboll i utlandet så är det inte konstigt att det är tufft även för en av världens bästa ligor för damer.
Men ett mästerskap på hemmaplan – det första i Sverige sedan man delade EM med Norge 1997 – är ett unikt tillfälle att öka kännedomen och bidra till att skapa idoler vilket förhoppningsvis ger en effekt även på allsvenskan. Klubbarna där har haft svårt att få till lyftet publikmässigt efter det senaste hoppet upp, efter VM-silvret i USA 2003.
Det är inte så att ett eventuellt EM-guld med automatik ger drag i den inhemska ligan. Elitserien i handboll lunkade på som vanligt trots att landslaget var ett av världens bästa och drog till sig stora skaror framför tv-apparaterna. Det är komplexare än så och den typen av vanor tar lång tid att förändra.
Oerhört mycket arbete återstår och det ligger ett stort ansvar på klubbarna och dess ledningar för att locka folk till arenorna. Inte svårt att inse att det kan vara tröstlöst emellanåt men det finns lyckade exempel likt Umeå och sedan är den krassa verkligheten att möjligheterna är större på mindre orter.
Pia Sundhage var naturligtvis det enda valet efter Thomas Dennerby. Även om hon hade ett makalöst material i USA:s landslag så var två OS-guld och ett VM-silver klart godkänt, och det finns naturligtvis skäl att tona ner hajpen för Sverige är inte USA. Dessutom har Sundhage i övrigt haft svårt att få utväxling som tränare.
Å andra sidan är det givet att hon utvecklats som ledare och tränare och att landslaget går in i ett EM med stort tryck och både förväntningar och förhoppningar under ledning av Sundhage känns som det enda rätta. Efter att ha verkat i USA:s landslag vet hon naturligtvis hur man hanterar det och kan hjälpa laget att prestera.
Sett till EM-truppen är det svårt att se några namn som blivit blåsta. Nej, det är klart att hon kunde tagit med något eller några namn för att se och lära, vilket utvecklat svensk fotboll på sikt. Samtidigt är detta Sveriges viktigaste mästerskap någonsin. Det är inte troligt att man kan söka ett VM som vuxit och EM dröjer innan det återvänder.
På många sätt kan man säga att Lotta Schelin o Co spelar för att kunna ta flera kliv framåt under några sommarveckor istället för att gneta på under många år. Det är ett tillfälle som är för viktigt för att tänka alltför mycket på framtiden, utan det gäller att prestera här och nu och gå "all in" på en trupp som kan excellera direkt.
Therese Sjögran hoppade säkert till hemma i tv-soffan när hon hörde Pia Sundhage ta ut henne till hemma-EM. Efter en korsbandsskada har den rutinerade mittfältaren haft svårt att ta plats i Malmö och de få insatser hon gjort har inte övertygat skeptikerna. Samtidigt är det en spelare med 182 landskamper och en rad mästerskap.
Även om hon bara är en tänkbar inhoppare så är Sjögran viktig i truppen efter att ha varit med om liknande situationer. Hon kommer inte att dras med i någon hysteri och det har en bra inverkan på övriga truppen, och glöm inte att hon kom in som spelare nummer 23 och det finns inte någon given spelare som hade gjort lika stor inverkan.
Pia Sundhage visade ändå offensiv när hon plockade med Umeås Jenny Hjolman som gjort en bra vår i allsvenskan och gjort tillräckligt intryck på förbundskaptenen. Det fanns utrymme för ett par extraplatser med spelare som kanske kan göra avtryck direkt, ungefär som Josefine Öqvist kom och gjorde mot Kanada 2003.
Offensivt har Sverige slagkraft nog att hota de flesta lagen i EM och dessutom har man en del alternativ om det tar stopp för förstavalen. Enda hotet där är väl att för många spelare är stöpta i samma form och att man saknar ett vasst andraval bakom Kosovare Asllani som är en av få kreativa spelare i truppen.
Det som oroar mig mest är om Kristin Hammarström håller i målet och vem som ska spela högerback. Att Nilla Fischer spelat upp sig är givet, men det är inte bra att ytterbacken utanför henne inte är tillräckligt stark defensivt och det är något motståndarnas scouter givetvis kommer att ha full koll på.
Sverige har en oerhört gynnsam lottning och om man bara vinner gruppen före Danmark, Finland och Italien så lär man slippa Tyskland och Frankrike i semifinal och efter att man klarat av en grupptrea i kvartsfinal så kan man få möta antingen Norge eller England i en semifinal och då är vägen till Friends Arena öppen.