För några år sedan sålde Helsingborgs IF Alexander Gerndt till Holland och Rasmus Jönsson till Bundesliga för mellan 45 och 50 miljoner kronor. I veckan släppte man allsvenska skyttekungen Imad Khalili till Saudiarabien på ett halvår i utbyte mot några miljoner.
Samtidigt drog Tobias Hysén till Kina och Shanghai och IFK Göteborg fick nöja sig med sju, åtta miljoner och en lönebesparing på fem miljoner om året. Ja, det är onekligen nya och sämre tider i allsvenskan, för det är inte så att klubbarna presenterat några heta nyförvärv som ersättare.
Det är drygt fem år sedan Lehman Brothers föll i USA och skickade stora delar av världen mot den ekonomiska avgrunden. Ännu har många länder inte rest sig och krisen har givetvis fortplantat sig till fotbollen i de flesta länder, om man bortser alla oljedopade klubbar.
Även om den svenska ekonomin inte rasat samman så har de allsvenska klubbarna fått det synnerligen tufft. Många klubbledare vittnar i dag om att det är svårt att få sponsorer att skicka in pengar i tillräcklig omfattning och när utländska klubbar nu slutat handla svenskt så är det extra svårt att få budgeten i balans.
Det krisar inte bara i Helsingborg utan i Kalmar, Malmö, Stockholm, Norrköping, Växjö, Göteborg och till och med i Borås. Efter en storsatsning med Bangura i spetsen som slutade i ett urspårat guldtåg med en sparkad tränare är det ont om stålar i Knalleland, och det hör till ovanligheterna.
Ja, jag vet att Häcken går mot strömmen med Gothia Cup i ryggen men även klubben från Hisingen har haft ett mörkare år efter en satsning som inte bar så långt som klubbledningen trodde. Det är bara ett hack i kurvan men visar att inte ens de rika går oberörda.
I slutet av mars varje år sammanställer förbundets ekonomichef Kjell Sahlström en oflashig lunta på runt 30 sidor. Där får alla vi ekonomiintresserade se hur allsvenskan mår ekonomiskt svart på vitt och det är sällan någon munter läsning.
Under 2011 och 2012 har de allsvenskan klubbarna backat 130 miljoner kronor bara på att driva runt verksamheten och sedan har man tagit in dryga 100 miljoner på spelartransfers. Sett till att 2013 har varit ett magert år försäljningsmässigt är det ingen vågad gissning att läget är pressat i de allsvenska klubbarna.
Självklart har AIK fått ett ekonomiskt lyft av nya arenan och hjälpt till att lyfta publiksnittet och även Malmö FF fick in en del biljettstålar, men vad hjälper det när Jiloan Hamad försvinner utan att man fick en spänn. Vilket kan vara enda sättet att komma i väg i dag, men det gynnar inte klubbarna.
Om någon inte tror på det så räcker det att kolla in hur de allsvenska klubbarna har värvat hittills. Var snäll och räkna upp ett spektakulärt köp. Nähä, just det, det är mest en del Bosmanvärvningar och många klubbar har knappt förstärkt med nya strumpor inför allsvenskan 2014.
Sett till visionen att allsvenskans intäkter ska fördubblas inom några år förstår jag att kassörerna satte kaffet i halsen när de kunde läsa att Kentaro inte bara var polisanmält av sin revisor och hotades av tvångslikvidation. Vilket innebär att tv-intäkterna skulle minska snarare än att växa.
Kentaros Philip Huber lugnar som vanligt och säger att allt är under kontroll. Det skulle nog inte spela någon roll om huvudkontoret så stod i brand, schweizaren skulle förklara att det var helt enligt planerna. Den gamle hästhandlaren skulle även lämna Kiviks marknad med alla hästar och alla pengar.
Att Kentaro bråkar med Sef och kanske konkar sitt svenska bolag är inte så konstigt. Sef-ledningen rundade Kentaro i samband med att man förlängde tv-avtalet med TV4-Gruppen 2016-19 vilket innebar att schweizarna tappade de 30-35 miljoner kronor man tagit ut i arvode varje år. Det svider för Kentaro.
Värsta är att det inte syns någon ljusning för de svenska klubbarna. För i en tid där de stora pengarna bara finns i oljedopade klubbar eller i Champions League så är det inte svårt att inse att risken är överhängande att festen är över för att bra tag.
Inte så att allsvenskan är i fara, men risken är överhängande att de allsvenska klubbarna fastnar i en negativ cirkel likt ett Detroit eller andra amerikanska storstäder. Där sparkrav gör att man måste dra in på spelare och då faller intresse från sponsorer och publik vilket ger nya sparkrav och så är det i gång.
Hur ska man häva det? Ja, den som vet det kan vända sig till Sef-ledningen vars uppdrag är att dubbla den allsvenska omsättningen. För frågan är om det ens är lönt att satsa på att ta fram talanger när ändå ingen av de stora klubbarna köper från allsvenskan längre?