Två dagar före VM-semifinalen mellan Tyskland och Brasilien så drog Jogi Löw och Bastian Schweinsteiger i gång maskineriet. De satte på en presskonferens tryck på domaren som ska ta hand om matchen i Brasilia och varnade flera gånger för det tuffa brasse-spelet.
Tyskarna pekade på matcher mot Colombia och vill att tisdagens domare, mexikanen Marco Rodriguez, är med frisparkar och kort och Löw sköt in sig på Brasilien:
”Det återstår ytterste lite av den traditionella brasilianska fotbollen, den artistiska stilen att spela som vi alla känner till så väl.”
Antar att Jogi Löw antingen inte ser den brasilianska ligan där det kan förekomma en hel del brutalitet eller kollat på tidigare VM-lag som Brasilien skickat. Ta bara Parreiras lag som vann VM 1994 med Dunga i spetsen som inte brydde sig om artisteri utan om resultat.
I Brasilien kretsar fortfarande allt kring Neymar och det blev inte mindre efter att Globo pumpade ut nyheten om att han kanske kan spela en eventuell VM-final. Alla gick i fortsatt spinn över den nye fixstjärnan och till slut tonade hans pappa ner det hela via Instagram.
Neymar föll offer för knät som Juan Camilo Zúñiga satte i ryggen på honom, men ansvaret ligger också på ett Brasilien som tidigt gick hårt åt Colombias stjärna James Rodriguez och får ärrade VM-reportrar att minnas hur Claudio Gentile sparkade sönder Diego Maradona 1982.
Domaren Carlos Velasco Carballo får också bära en del av skulden men får inte uttala sig för Fifa. Därför kan vi inte riktigt få ord på de direktiv som gått ut till domarna om att dela ut färre kort, vilket de har följt och därmed är det mycket mindre gula och röda än tidigare VM.
Ändå slår det mig att domarna är lika diskuterade som vanligt. Jag tror inte alls på att de bara är de berörda länderna samt i Sverige som man talar om VM och domarnas insatser. Tvärtom, det är vad som engagerar runt om i världen och jag har läst många utanför Brasilien och Colombia som sågat Carlos Velasco Carballo.
En snabb koll via nätet ger åtminstone exempel i Italien, Spanien, Holland, England, USA och Mexiko. Vet att kollega Ekwall och Sportbladets Robert Laul är av en helt annan uppfattning, och det är väl som med fotboll; man ser på det på olika vis och här ser jag domarfokus.
Bastian Schweinsteiger och Jogi Löw vet precis som Scolari, van Gaal, Pinto, Robben, Herrera och en hel rad andra som på olika sätt satt fokus på domarna och deras insatser att långt fler än deras egna medier och den svenska snappar upp det och skriver om det och på sätt får man effekt.
Ett av de äldsta tricken i boken men det fungerar emellanåt när man vill få fokus på teamet som har ansvaret för att döma, och dessutom väcker det alla neutrala runt om kring som nu kommer att hålla koll på Robbens filmningar eller brassarnas kapningar.
För det är inte bara svensk press som dissekerat Arjen Robbens fallande och om han verkligen blir fälld eller inte. Sett till vad som flaxar runt på nätet så verkar hela världen besatt av den flygande holländaren som i sina egna ögon och i mina gjorde en briljant match mot Costa Rica.
Italienaren Gabriel Marcotti skrev en intressant text om Fifa:s domarbas Massimo Busacca och hans vilja att se färre kort. Det är uppenbart att det är något som tagit skruv och sett till att VM fått färre kort och kanske öppnar spel till en början och färre avstängda spelare.
Om det varit rätt? Ja, det får man väl utvärdera men få vill väl uppleva den typen av slag som det var mellan Colombia och Brasilien där det lönade sig att sparka på James Rodriguez och det utan att man fick några kort överhuvudtaget. För det är bara domarna som kan styra det.
Precis som med Tim Kruls psykningar så kommer spelarna alltid att försöka tänja på gränserna för att vinna och det är bara domaren som kan sätta gränserna. För att undvika ännu mer tjafs och kritik vill det till att de fyra sista domarna trappar upp kortviftandet i tid – annars kan tidernas VM få en trist bismak.