Tidigare statsministern Ingvar Carlssonär i fotbollskretsar känd som Elfsborgs-fantast och i dagarna har han släppt en bok om sitt liv: ”Lärdomar – personliga och politiska”, och efter att ha tagit del av recensioner och krönikor så kan jag sakna hans typ.
Ökänd för att han var en grå person och egentligen bara en skosula med brillor, enligt Helt Apropå, men i efterhand inser man hans briljans som politiker.
Han klev fram och tog ansvar. Det handlade inte om att gömma sig utan om att göra sin plikt oavsett vilka egna preferenser man hade.
Det är så befriande med en politiker som Carlsson som anser att det är givet att leva som man lär, och att det inte är konstigt att det blir extra liv när SvFF-vännen och tidigare politruken Anders Sundström, som propagerade återhållsamhet som s-politiker, får sitt styrelsearvode höjt med 70 procent.
Självklarheten i att leva som man lär är något helt annat i dagens verklighet och det har försvunnit med åren och i takt med att samhället gått från att vara stöpt för kollektivet och till att nu mest handla om individen. Vi borde alla ha lite mer Ingvar Carlsson i oss, men inser det omöjliga i det.
Att ställa krav på andra men inte kunna backa upp det med handling är nästan omöjligt. Slår mig när Sef-basen Lars-Christer Olsson och jag snackar om hans utspel om att vilja stoppa spelare från spel i både klubblag och landslag om de inte skriver nya kontrakt med allsvenska klubbar. Skälet är att de måste känna solidaritet med svensk fotboll.
Då jag givetvis funderar på om Olssons egen tillvaro i Schweiz under många år efter att han fått lämna Uefa-jobbet, och han hade familjen i Sverige. Irritationen går att ta på hos Olsson. Är det relevant för hans utspel som Sef-bas? Apropå solidaritet med ett svenskt skattetryck kontra ett schweiziskt?
Samtidigt vore det fel att inte belysa frågeställningen. För det är oerhört lätt att ställa krav på andra men agera annorlunda när man själv ställs inför motsvarande val. Varför ska inte en fotbollsspelare ha samma rätt att byta jobb som en tidigare generalsekreterare i SvFF som får ett lukrativt bud från Schweiz? Inga lätta frågor för vi har alla vårt förflutna.
Det händer ju att en del anser att jag inte kan gräva i ekonomiska spörsmål och tveksamheter sett till att jag extraknäckte för spelaragenten
Kent Carlzon och 2006 fick lämna jobbet som fotbollsreporter på
Expressen.
Lars-Åke Lagrell, Oliver Cabrera och en del andra har spelat ut det kortet när jag haft obekväma frågor.
Kan jag inte fråga om sådant? Jag tycker att jag kan det, men jag förstår givetvis problematiken. I slutändan handlar det om vad tittare, läsare och mina chefer anser. Det är helt enkelt upp till dem att avgöra om jag kan gå vidare och försöka leva som jag lär i dag trots att det finns lik i garderoben. Det är fritt fram att reagera på det.
Apropå Ingvar Carlsson så är en annan gammal s-politiker ordförande i Svenska fotbollsförbundet.
Karl-Erik Nilsson styrde
Emmaboda i många år innan han konsultade åt staten under ett antal år och sedan två år är han heltidsarvoderad ordförande i SvFF och har väl inte gjort de starkaste intrycken.
Blev uppringd av en förbundsanställd i helgen som tyckte att jag och Karl-Erik skulle träffas för att normalisera relationerna. Så fort jag ställer frågor så hamnar Nilsson i försvarsställning och det blir lätt hetsigt. Kanske skulle vi kunna sätta oss ner och snacka?
Visade sig att Nilsson känt sig jagad av mig ända sedan jag förordade Lars-Christer Olsson i SvFF-valet. Vad många inte vet är att jag då också frågade Nilsson om hur han gjorde med sina domararvoden från Uefa och Fifa under tiden som elitdomare? På den tiden så skickade inte Fifa och Uefa kontrolluppgifter till svenska skattemyndigheter.
Karl-Erik Nilsson blev oerhört störd över frågorna och sa att han självklart gjort rätt för sig enligt konstens alla regler. Vad bra, men till skillnad från Emmaboda kommun som glatt lämnade ut Nilssons lön så har Uefa och Fifa hittills vägrat lämna ut vad man betalat Nilsson och även andra svenskar som gjort uppdrag för dem.
Är det relevanta frågor? Ska man behöva uppge det? Är det intressant att Nilsson efter tiden som kommunalråd tog ut sin politikerpension och samtidigt lät alla andra ersättningar gå in i ett bolag som betalade frun 300 000 i arvode för ett uppdrag som styrelsesuppleant? Allt för att slippa betala skatt, precis som många andra pensionerade politiker. Eller är det att snoka för mycket när man lyfter fram den informationen?
Vad jag vill visa är att det inte är någon skillnad på folk och folk, oavsett om de spelar fotboll eller ej, utan de flesta tänker på sig själva i första hand. Jag skiljer inte mig från Lars-Christer Olsson eller Karl-Erik Nilsson och där vi alla gjort tvärtemot Ingvar Carlsson. Utan att leva som vi lär är det svårt att få gehör och extra tufft är det om man är förtroendevald och ska föregå med gott exempel.