Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

OLOF LUNDH

Lundh: Bara att förtränga allt utom tre svenska poäng

Resultatet överskuggar alltid allt.
Tre poäng är hemma.
Fast lite orolig blir jag för fortsättningen av EM-kvalet.

När siffernissarna på Uefa-kontoret i Nyon i oktober räknar ihop tabellen i grupp E så kommer Sverige att kunna tillgodoräkna sig tre poäng och ett plusmål efter matchen mot Moldavien.
Vi får trösta oss med det. Siffernissarna bryr sig inte om underhållning, eller utebliven sådan. De bryr sig inte heller om misslyckade uppspel, brist på fokus eller bommade straffar.

Ja, herregud, det var i perioder en rätt plågsam affär när Sverige slog Moldavien med 2-1 och via det tog ännu ett steg mot en sommar i Polen och Ukraina.
Otroligt nog är vi många som längtar efter att tillbringa en månad där mitt i sommaren 2012, och då följa Erik Hamréns landslag på jakt efter den där medaljen han snackar om.

Eftersom jag alltid predikar att resultatet överskuggar allt annat så ska jag väl vara grymt nöjd efter tre nya poäng och kasta mig i väg i en Tomas Brolin-piruett. Inte spelar det någon roll i ett eventuellt slutspel att landslagets spel krampade på Råsundas dyrt nytjackade gräsmatta någon gång i mars 2011.
Men, det var för mycket som inte fungerade eller flöt – det känns som om Hollands knock fortfarande gjorde landslaget groggy.

Problemet är att jag trodde Sverige kommit längre, eller rättare sagt att Erik Hamrén hade kommit längre med sitt landslagsbygge. Det är ju förbundskaptenen som snackat om attityd, vilja och inställning.
Att han vill ha spelare som sträcker på ryggen och som det lyser om när de kliver in på planen iklädda en blågul dress – och totalt sett var det inte så..

Okej, de dryga 25 000 som satt på Råsundas läktare fick se ett svenskt landslag äga i tio minuter och då var det som om Hollands-haveriet aldrig hade hänt. Det var som om de elva spelarna tagit vid efter segern mot Ungern och överkörningen av San Marino.
Anförda av Emir Bajrami och Zlatan Ibrahimovic var landslaget överallt, men det tog slut för fort och abrupt.

Förklaringarna till varför landslaget slutade spela fanns det många av i Råsundas katakomber. Nervositet. Brist på fokus. Ingen taggning. Sökte för direkta passningar. Går inte att lyfta ett lag på egen hand.
Spelar egentligen mindre roll, för alla har sina förklaringar som passar just dem och den som äger frågan är Erik Hamrén och det blir han som får jobba med den till nästa EM-kvalvända ijuni då Moldavien och Finland väntar.

Däremot gör insatsen att det verkligen går att ifrågasätta trovärdigheten i den svenska EM-kampanjen. För det var för många enkla misstag, för svagt spel och långa stunder var det Moldavien som hade bollen och förde spelet.
Av den utlovade svenska offensiven fick vi inte se tillräckligt, det var sällan mittbackarna klev fram och skapade numerära överlägen.

Det var i perioder tydligt att landslaget saknade mer rutinerade spelare som Olof Mellberg och Anders Svensson. Framför allt den sistnämnde som har en förmåga att trä in bollar i trånga ytor och som kan det här med tålamod och att inte bara söka direkt avgörande passningar.
En aning oroande är det att ersättarna inte kan ta chansen bättre när man möter ett lag som Moldavien på hemmaplan.

Även om Rasmus Elms inhopp gav mer än han visat på träningarna och stöttade upp Kim Källström visade det sigatt Sverige utan Svensson är svagare. Elfsborgs-mittfältaren är inte direkt pur-ung och fler än Hamrén måste vilja se alternativ.
Och utan ett fungerande centralt mittfält så kommer aldrig Hamréns spelidé fungera, det spelar ingen roll vad de andra gör.

Naturligtvis hade Sverige kunnat få till något helt annat om Zlatan Ibrahimovic skickat in straffen som han själv skapade, och då hade krönikan blivit annorlunda. Målen hade kunnat rulla in och självförtroendet hade vuxit. Istället dröjer 2-0 länge och det blir en reducering på slutet som skapar nerv, och det var onödigt.

Våra krav på Milan-stjärnan är ju höga, ribban ligger på världsklass, och även om han inte var där så låg han inte långt under, hans briljans låg bakom 2-0 och Zlatan skapade tillräckligt med lägen för de andra.
Nog skulle han satt straffen och en del av gesterna mot Elmander hade man kunnat skippa, men helheten är stark.

Däremot förstår jag inte att Erik Hamrén envisas med att Zlatan ska spela längst fram, eller om det är Zlatan själv, för landslaget tappar udd när han hela tiden rör sig där ifrån och tar inkast, hörnor, frisparkar och vill ha boll både här och där.
Tänk att istället ha haft en avslutare i straffområdet och låta Zlatan härja fritt som tia.

Fanns det inget bra då? Klart att högerkanten var till viss del positiv i och med att bägge målen kom där, men både Larsson och Lustig slarvade för mycket och tappade bollar. Bajramis första halvlek var också till belåtenhet ihop med Antonssons match, Elmanders jobb och Rasmus Elms inhopp.

Samtidigt är det bara poängen som räknas och i det perspektivet är uppdraget slutfört. Landslaget tog tre pinnar.
I juni kan läget vara annorlunda och fler spelare kan vara i form och förhoppningsvis har en del av de som var med på Råsunda vuxit av de tre poängen, och samtidigt förträngt resten.

***

Holland tog 18:e raka segern i kvalsammanhang efter siffror som kunde varit hämtade från käppakrig. 5-3 på Ungern efter att Zoltan Gera & Co haft 3-3 en kvart före slutet. För egen del hoppades jag på holländarna för att Sverige ska kunna ta andraplatsen, förstaplatsen är vi inte ens nära.

***

Agenterna och scouterna som kollade svenska Bosman-spelare kan knappast ha gått ner i spagat efter den matchen. Var det ens någon som stärkte sina aktier.

***

Skönt med en förbundskapten som är ärlig om landslagets insats. Det var ingen bra match och då vill jag höra det.

***

Alexander Gerndts korta inhopp lovade mer. Mycket mer.

Publicerad 2011-03-29 kl 23:10

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER