Ryske Roman har plöjt ner många miljarder i Chelsea och målet har på sistone bara varit ett: att vinna Champions League.
Tänk om han får uppleva det på hemmaplan i Moskva.
Snacka om att Ryske Roman når klimax i sitt Chelsea-ägande då. Det känns som att den chansen kommer att ge London-klubbens spelare en injektion till, nu när de äntligen kunde trixa sig förbi sitt "bogey.team" Liverpool och ta sig nära sitt mål.
Annars får de väl hämta kraft i Ryske Romans hot om Sibirien.
För även om det är Manchester United som betydligt oftare underhållit och trollbundit mig med sin fotboll, och då främst Cristiano Ronaldo, känns det som om en final passar Avram Grants styrda och försiktiga Chelsea bättre.
Fast för Premier Leagues skull vill jag se en öppen och sprakande match och där Chelsea inte är som värst. Är rädd att finalen kan bli en ganska låst historia där ett disciplinerat Chelsea håller Manchester United under kontroll och helt enkelt lyckas stänga ner Ronaldo & Co.
Vilket vore trist och bara bevisa att pengar kan köpa en framgång och inte någon underhållning. Å andra sidan fattar jag de fans som struntar i hur det ser ut på planen - bara deras kapten får bucklan av Michel Platini efteråt.
För segrar kan vara kul för de inblandade.
Årets Champions League har återigen visat att pengarna har en stor betydelse. Premier League är den rikaste ligan när det handlar om tv-pengar, sponsorpengar och försäljning av prylar.
Få klubbar ute i Europa kan mäta sig och det syns på resultaten.
Att fyra av åtta klubbar i kvarten är engelska, tre av fyra i semifinalen och bägge i finalen är ganska talande.
Och för mig är den stora skillnaden att man sitter på störst kassor och släppt in mer och mer utländska tränare.
Den brittiska fotbollen är inte särskilt stark sett till landslagen, det är tydligt när man tittar närmare på den fotbollsfest som väntar i sommar.
Inte England som alltid räknar sig som trolig vinnare, inte heller några av de andra brittiska landslagen.
Att finallagen är de två engelska topplag som trots allt har lite inhemska stjärnor i startelvan är naturligtvis kul.
För jag inser att åldern går åt fel håll när man anser att det är trist med två lag från samma liga i en final i Europa och man saknar engelsmän i lagen.
Fast tiderna förändras och de som för några år sedan hade tippat att Manchester United i en final mot Chelsea skulle ses som den fattige kusinen från landet hade ansetts som tokiga.
Därför håller jag lite på United i kväll - även om det svider som Leeds-fan.
Inte heller vill jag se Ryske Roman som ramlat över sin förmögenhet på ett ganska tveksamt sätt lyckas med sitt mål.
Särskilt inte hemma i Moskva där han skulle hyllas än mer.