Cupfinalen bjöd knappast på någon fotbollspropaganda på Fredriksskans men det var åtminstone dramatiskt och öppet på slutet.
Och när Lars-Åke Lagrell delade ut pokalen fanns det en stor matchhjälte: Kim Christensen.
Utan den danske målvakten hade knappast Blåvitts sportchef Håkan Mild stått i innandömet och snackat om att titeln var ett sätt att fortsätta att bygga en vinnarkultur i IFK.
För Christensen var närmast omänsklig på David Elms nick i förlängningen och var sedan iskall på samme mans skott.
Efter över 120 minuters spel stod det 0-0 på ljustavlan och känslan var att IFK hade ett övertag sett till Christensens spel.
Även om han inte tog någon straff förrän den sista var han hela tiden nära, till skillnad från Petter Wastå.
Marcus Lindberg var till slut den som inte pallade trycket och mittbacken slog en svag straff som Christensen kunde limma.
Återomskolade mittfältaren Pontus Wernbloom var sedan kall och avgjorde.
Rättvist? Nja, fotboll är som resten av livet och det är svårt att tala om rättvisa – men det var knappast orättvist.
Kalmar verkade taget av urladdningen i Feyenoord och kom aldrig riktigt upp i normalt slag.
Inget av lagen vågade riktigt släppa loss förrän i förlängningen, innan dess var det mycket spel på säkerhet och mer chansbollar än genomtänkt offensiv.
Trist på sitt sätt eftersom Kalmar varit underhållande under säsongen med många mål, men samtidigt logiskt.
Cupsegern var på många sätt viktigare för Blåvitt sett till att det allsvenska spelet inte lett till riktig guldstrid och man behövde en titel.
Och jag fattar att Christensen säger att de slåss om guldet – men verkligheten är en annan sak.
Kalmar i sin tur var som sagt slitet och taget och varken vågade eller kunde pressa på.
Frågan är hur Kalmar tar den här förlusten? Redan på onsdag väntar Helsingborg på Olympia och därefter är det Elfsborg hemma tätt före returen mot Feyenoord.
Onekligen en period på tio dagar som kan definiera KFF:s säsong och det är nog viktigt med resultat redan på onsdag.
Frågan är om inte Nanne Bergstrand skulle ha startat cupfinalen med något annat än en rak startelva från Rotterdam i torsdags.
Coolt att han vågade men det syntes att de var slitna och det hade inte behövts så mycket mer för att vinna cupen.
Men nu gäller det för Bergstrand & Co att inte darra om det första SM-guldet ska bli verklighet och säsongen ska bli ett anti-klimax.
IFK Göteborg kan i stället njuta av att platsen i Europa är klar och i lugn och ro bygga vidare på sitt lovande lagbygge.