Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

OLOF LUNDH

Lundh: Dags att de unga lever upp till snacket

MARSEILLE. Ungdomligt självförtroende är på många sätt härligt.
Dags att leva upp till snacket.
Frankrike på Stade Vélodrome är ett gött test för Jansson, Guidetti, Kiese Thelin o Co.

Fredrik Ljungberg drev under sina landslagsår tesen att Sverige måste träningsspela mot de bästa landslagen. Allt för att spelarna ska fatta vad som gäller på högsta nivå. Han hade verkligen en poäng i det.

Vi talar ofta om att svenska klubbar måste spela internationellt för att se och lära av klubbar som presterar på en annan nivå. Ibland funkar det, ibland går man under med man och allt – men det är alltid lärorikt att stöta på dem som är vassare, snabbare och mer drivna.

I en tid när A-landslaget haltar rejält efter ett svagt år och Erik Hamréns ledarskap alltmer framstår som mest snack om shining, attityd och vilja – även om man kan undra hur mycket attityd det är att gnälla på att flyga privatplan – och där en tydlig spelidé inte har utkristalliserat sig är det läge att leta ljuspunkter.

Erik Hamrén är den förbundskapten Sverige har, och det är uppenbart att SvFF:s Karl-Erik Nilsson är mer än nöjd med jobbet som både Hamrén gör och som fotbollschefen Lasse Richt står för, så får man se om det ljusnar någon annanstans.

Det går inte att komma runt en spännande generation spelare i U21-landslaget som nådde EM nästa sommar och en hel del unga allsvenska äss och då inte bara i Champions League-laget Malmö FF utan även i AIK, IFK Göteborg och på en hel del andra ställen. Allt är inte mörker.

EM-kvalet lever dessutom nu när halva Europa får påsar i form av en plats i EM 2016. Därmed har Hamrén en unik möjlighet att både baxa Sverige dit OCH låta en del unga, nya spelare prova på om de är rätt för landslaget, och alla får se om de pallar trycket att representera det finaste man kan uppnå.

Det sköna med många av dagens unga är att de har en sanslös tro på sig själva och dessutom vågar säga det. Kaxigt? Nja, det behöver det inte vara, för alla vet vad som krävs för att slå sig fram till att försörja sig på fotbollen och dessutom ta plats i en mördande konkurrens.

Talang är en sak, men det viktigaste av allt är att ha huvudet så att man orkar prioritera träningen över en massa annat som lockar: polare, fester, tjejer och mycket av det som gör livet kul som ung. Fråga Guidetti, Bahoui, Hrgota, Kacaniklic o Co vad de avstått för att nå dit de tagit sig.

Gemensamt för många av de unga spelarna som klivit fram de senaste är deras besvikelse över att de inte får vara med och spela. Budskapet är tydligt, de vill inte bara vara med i en landslagstrupp utan de vill vara med på planen och visa att deras löften är verkstad och inte bara snack.

I kväll får en del av dem chansen att visa om de klarar av spel på högsta nivå. Helt enkelt den här chansen som vi alla drömmer om oavsett vad vi sysslar med. Möjligheten att få visa att vi visst behärskar en uppgift och inte nog med det – att vi hanterar den på ett bra sätt.

Klart att Nabil Bahoui, Isaac Kiese Thelin, Pontus Jansson och Emil Krafth får en möjlighet redan från avspark. På bänken finns Branimir Hrgota, John Guidetti, Emil Forsberg, Filip Helander och de är givetvis alla sugna på att få speltid och verkligen visa att de är att räkna med.

Att då ta sig an ett Frankrike, som alltid är sjukt talangspäckat men inte alltid får ihop det till ett lag men nu är på gång, är en rejäl utmaning. Särskilt när det sker i den topprenoverade fotbollskaterdralen Stade Vélodrome och där Didier Deschamps skickar ut en del lokala favoriter från start för att få fansen med sig.

Det är ingen hemlighet att förbundskapten Deschamps först ledde Olympique de Marseille till framgångar som tränare, och sedan fick han lämna staden i tjära och fjädrar för att det skurit sig med både klubbledningen och de mer hårdföra fansen. Här sitter förlåtelse långt inne och ingen vet hur "les Bleus" blir mottaget.

Klart är att utan Zlatan i laget väcker Sverige nog inga större känslor, även om Kim Källström hade en fin karriär i framför allt Lyon och Andreas Isaksson passerade Rennes. De två är knappast spelare som väcker hatkänslor på ett sätt som symbolen för det nyrika och Qatar-ägda Paris SG.

Marseille är en stad som jag närmar mig med skräckblandad förtjusning. Vackert placerad vid Medelhavet. Hamnstaden i söder är annars långt från det eleganta, världsvana Paris men man får vara rätt känslokall för att som besökare inte bli förälskad i den opolerade staden.

Samtidigt finns det baksidor som man som passerande slipper; fattigdom, hopplöshet och arbetslöshet och med givna följder som kriminalitet, rasism och en hårdhet och råhet. Fotbollen blir inte sällan en spegel av den verkligheten. Under VM 98 talade man om att "les Bleus" enade landet, men det är länge sedan.

Istället är det Olympique de Marseille som gäller och många svenskar kan historien om Gunnar "Säffle" Andersson som gick upp och ner i staden efter att ha sprutat in mål, och hur han hyllades när han hittades ihjälsupen i rännstenen och "Gunnar est mort" vandrade genom staden.

Blir alltid rörd när jag pratar med Roger Magnusson och han berättar om hur väl klubben tar hand om honom när han återvänder till Marseille. Hur man försökt locka honom med jobb och velat ha honom på plats. Det finns något oerhört starkt i den relationen som visar det underbara med fotboll.

Inte så att någon av Sveriges unga kan göra avtryck av den typen i Marseille men det finns alla möjligheter att ingjuta hopp i landslaget och visa inte bara Hamrén utan alla som bryr sig att här är framtiden. Bara att kliva in på Stade Vélodrome och visa vad som gäller. 

Publicerad 2014-11-18 kl 12:14
OLOF LUNDH

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER