För över 2 500 år sedan var det 300 krigare från Sparta som höll ett bergspass när övermakten anföll. I ett par dagar stod de emot allt perserna skickade fram.
Först efter att de blivit förråda föll de och perserna kunde vinna och utplåna soldaterna från Sparta.
Så långt går det som tur inte i fotboll.
För det gick både snabbare och blev smärtfriare i Gdansk, där Tyskland satte kurs mot en EM-semifinal mot antingen England eller Italien.
Till slut blev det 4-2 till Jogi Löws gäng, men ingen kan säga att det inte var en aning spänt i det tyska laget efter 1-1 en bit in i andra.
Där och då var känslan att 2012 kan blir ”the year of the bus” i europeisk fotboll? För en månad sedan vann Chelsea Champions League efter att ha backat hem på samma vis och sedan kontrat mot vassare motstånd.
Tyskarna som dominerat men saknat effektivitet vaknade till och på 20 minuter gick de från 1-1 till 4-1 och knock out.
Där två av målen kom från förbundskapten Löws överraskande skiften; Miroslav Klose och Marco Reus kom in i startelvan istället för Mario Gomez och Thomas Müller.
En del menade att det var brist på respekt mot Grekland av den tyska landslagsledningen, andra att det var av respekt för motståndet och att just de här spelarna passade bra, och ni får ta vad ni tror passar.
Efter det här återvänder vardagen till Aten, och den är hård. Tipset är att skippa tyska medier, för jag vill inte tänka mig hur Bild Zeitung och andra kommer att frossa i segern. De kan sin schadenfreude i Tyskland, och det är det tyska ordet för skadeglädje.
Det går inte heller att bortse från den folkliga ilska som funnits efter den grekiska tragedin.
Den laddning som låg över Arena Gdansk inför EM-kvartsfinalen mellan Tyskland och Grekland gick att ta på. Helikoptrarna surrade över stadion och den polska polisen var i högsta beredskap för eventuella oroligheter.
Det var mer än fotboll i slaget om euron, mycket mer.
Inför matchen buade de grekiska fansen när man visade tv-bilder på Tysklands förbundskansler Angela Merkel – hon symboliserar de hårda besparingar som grekerna tvingats till – och under den tyska nationalsången fortsatte den lilla grekiska klacken att bua.
De var ville inte bjuda på något i denna hatmatch.
Så fort matchen drog i gång gick Giorgios Samaras in stenhårt med dobbarna först på Schweinsteiger. Den grekiske anfallaren fortsatte i samma stil och fick ett gult kort efter mindre än en kvart när han återigen skavde på Khedira.
Inställningen verkade vara att det här skulle gör ont för tyskarna – och det gjorde det.
Tänk att gå ut till en EM-kvart med en matchplan som bygger på att man parkerar en fet grekisk buss framför Michalis Sifiakis i mål och sedan ber till varenda grekisk gud som finns och därefter sliter, krigar och kämpar.
Måste säga att det på ett sätt är beundransvärt.
Okej, det är många som hånar grekerna för den icke-fotbollen. Fast vad ska de göra? Inte nog med att samma typ av fotboll tog dem till EM-guldet i Portugal, de har inte spelarmaterial till att göra annat mot Tyskland.
De rättar mun efter matsäck, något hela Europa kritiserat dem för att inte göra när det kommer till ekonomin.
Herre gud, bussen var inte ens parkerad innan det small – även om tyskarnas ledningsmål blev tveksamt bortdömt. Och så fortsatte belägringen och avsluten mot det grekiska målet och Fernando Santos hade uppenbarligen planerat att en man skulle kontra, Salpingidis, och resten skulle ligga bakåt och täcka upp.
De höll nollan förvånansvärt länge sett till att Tyskland hade bollen 80 procent av tiden, men bristen på effektivitet var påtaglig. Läge efter läge smet utanför eller sköts snett och efter att Marco Reus bränt en kanonchans så höll Jogi Löw på att tappa det.
Han blev räddad av Philipp Lahm som likt VM-premiären mot Costa Rica smög in från vänster och fick till ett mäktigt avslut.
Efter att tyskarna fått sitt 1-0 så trodde jag att det här bli en lätt resa och att Sparta skulle falla samman. Pausen gav dem ny energi och efter tio minuter hade ”the pocket rocket” Dimitris Salpingidis plötsligt satt fart på högerkanten och hans inlägg var perfekt för Samaras som tryckte in kvitteringen.
På ett sätt önskar jag att den grekiska klacken fått frysa den stunden. Herre gud, vilket jubel det blev på det lilla gänget på kortsidan.
Den glädjen. Den euforin. Den känslan. Den gick hela vägen upp till mig och att se män i krigarhjälmar från Sparta och målade i blått och vitt gå bananas är häftigt.
Men Tyskland ville något helt annat och på 20 minuter hade de inte bara kväst den glädjen och det hoppet utan även pumpat upp sitt eget hopp.
Även om man inte övertygad helt så är det trots allt den fjärde raka segern för Jogi Löw och de andra och ingen kommer att vilja möta det är laget i semifinal.
*****
Nu vet vi. Angela Merkel jublade när tyskarna gjorde mål. Perfekt foto att pumpa ut i Bild och på så sätt hålla opinionen på humör.
*****
Adidas tar över landslaget. Hmm, inte så svag för någon av tröjorna i sommarens EM förutom det tyska landslagets gröna, men det är ju den gröna färgen.
*****
Varken nubbe eller sill i Gdansk. Gick ganska bra att fira midsommar ändå, fotbollen räcker långt.
*****
Slående skillnad på standarden kring mästerskapet i Polen och Ukraina. I efterhand kan jag inte fatta att Uefa lät ukrainarna behålla EM. Förstår också att alla utom Frankrike och Sverige valt att bo i Polen under veckorna i väg.
Lägg till att det är en rätt skön känsla att inte hela tiden känna att man bli blåst. I taxi. På restauranger.
*****
Får Jonas Eriksson en semifinal? Eller kostade missen i Grekland-Ryssland honom den chansen?
*****
En spelare som Albin Ekdal har försvunnit från snacket om landslaget. Förhoppningsvis kan signalen från Cagliari när man köper loss honom ge ännu mer speltid och en möjlighet i Erik Hamréns blågult.