Efter att Svenska Fotbollförbundets styrelse gett ett okej till RF:s utredning som går ut på att specialförbunden på egen hand ska få ta beslut om 51-procentregeln går motståndarna till förslaget "bananas".
Det är inte så att 51-procentsregeln ska slopas. Det är felaktigt skrämselpropaganda. Snarare handlar det om att öka demokratin och ge idrotterna rätt att äga frågan om hur man ska utvecklas. Om det sedan betyder att man ruckar på en regel som begränsar ägande är en annan fråga.
Penslarna har tyvärr bara två färger: svart och vitt. Förstår inte varför dessa många och verbala motståndare i både klubbar och medier misstror medlemmar i både fotbollsförbundet och föreningar så till den milda grad.
Sett i det perspektivet undrar jag om föreningarnas medlemmar ens är kapabla att delta i några beslut förutom vilken fika man ska ha på årsmötet? Det är lite George Orwell och "Animal Farm" över det hela. Att alla djur är jämlika men somliga djur är mer jämlika än andra.
Det vill säga att bara en del förstår den här frågan till fullo och därför ska inte mindre vetande medlemmar få möjligheten att rösta om det. Konstigt nog anser motståndarna att de är ensamma om att förstå frågan.
I grunden handlar det naturligtvis mycket om ideologi. Bara tanken på att föreningar med medlemmarnas stöd skulle kunna bolagisera får Gunnar Larsson o Co att utrusta folk med högafflar och ge sig ut på barrikaderna. Det är Old School-Sverige.
Till stor del är det samma socialdemokratiska och korporativistiska styrka som fick Karl-Erik Nilsson vald efter Lars-Åke Lagrell, eller Lars-Christer Olsson stoppad, och som nu mannar upp vad man har i form av medier och distrikt och klubbar.
Okej för att det finns inslag av opportunism där exempelvis Elfsborgs-basen Bosse Johansson naturligtvis vill skydda sin klubb från konkurrens. För en 08-klubb hade åtminstone initialt kunnat kliva förbi Borås-gänget snabbt med kapital i ryggen.
Hela processen är stökig och på många sätt håller jag med fansen att man inte har tagit en ordentlig diskussion om det hela, och framför allt så finns bara färgerna svart eller vitt, och det hela sker bakom rätt stängda dörrar.
Om det var så att enbart medlemsägda föreningar garanterade att klubbar inte skulle äventyra sin ekonomi och köra i diket så hade jag delvis förstått motståndet, men det är inte svårt att rabbla föreningar som spårat ur ekonomiskt.
I det perspektivet hade man kunnat argumentera att med mer penninginriktade personer så skulle styrningen antagligen vara proffsigare, och man skulle på så sätt få sundare ekonomi. Även om det inte finns någon garanti.
I grunden är det svårt för mig att greppa varför fäktningsförbundet och andra små specialförbund i RF ska vara med och styra 51-procentsfrågan i exempelvis fotboll. Naturligtvis ska den frågan ägas av fotbollsförbundet, hockeyförbundet och så vidare.
För mig är inte RF framtidens idrott och det är en organism som i det närmaste överlevt sig självt och bara det att man inte ens tillfrågat fotbollsfansen i den egna utredningen säger det mesta om hur med man är i matchen.
Det betyder naturligtvis inte att det är fritt fram för kapitalister att gå loss på allsvenskan. För det första måste medlemmarna i fotbollsförbundet vara överens om att det vore en önskvärd utveckling att ge klartecken att rucka på regeln, och sedan har vi föreningarnas medlemmar.
Lägg till att man hade kunnat lägga in spärrar i ägandet så att en eventuell investerare inte skulle kunna ta till de värsta avarterna av ägande som att byta namn eller flytta klubben, utan att den ideella föreningen skulle äga 34 procent och två tredjedelars majoritet är ett måste i större frågor.
I Danmark finns två storklubbar och där är FC Köpenhamn skräckexemplet för motståndarna till ändrad 51-procentsregel med ägande på börsen och Bröndby egentligen är ett paradexempel där den ideella föreningen har majoritet, och ändå är det Bröndby som är på väg att gå under ekonomiskt.
Många motståndare lyfter fram det förlovade Tyskland som härligt och visst är det häftigt med att de flesta klubbar där lyder under 51-procentsregeln, men det är svårt att översätta fotbollsklubbar som verkar på Europas största och starkaste ekonomi och med 80 miljoner invånare med allsvenska klubbar.
Nej, det är inte så att en eventuell och större bolagisering av en del klubbar hade löst alla problem och lyft in svenska klubbar i Champions League, men det är givet att förutsättningarna hade blivit gynnsammare med kapital och bara med inflytande så kommer stålarna.
Det här är ingen fråga att kedja sig framför Friends Arena för. Blott ett fåtal klubbar är aktuella för klivet, och om alla klubbar är motståndare så lär det aldrig bli aktuellt att gå den vägen – även om jag tror att Bosse Johansson överdriver motståndet.
I frågan om att släppa 51-procentsregeln så är det naturligtvis upp till föreningarnas medlemmar att avgöra det, men jag hade gärna sett att de föreningar som ville gå den vägen hade fått möjligheten om än med en spärr som ger medlemmar möjlighet att stoppa flyttar, namnbyten och annat man vill kontrollera.