Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
OLOF LUNDH
10å

Lundh: Finalen hade allt - tyvärr även förlorare

En risig plan avgjorde.
Om inte Terry halkat hade han fixat pokalen till Ryske Roman.
I stället strömmade segertårar från Ronaldo.

John Terrys ansiktsuttryck när han fått silvermedaljen av Uefa-basen Michel Platini var övertydligt.
Total tomhet. Vem lider inte med honom?

Chelseas lagkapten kunde skjutit bucklan till sin klubb när han steg fram efter 120 minuters frenetiskt spel och nio slagna straffar.
Ett mål från John Terry där hade räckt och när van der Sar kastade sig åt fel håll såg det avgjort ut.

Men den engelska backen halkade i samband med skottet och fick i stället se bollen dra sig mot fel sida av stolpen. Tänk om Didier Drogba varit kvar på planen - han blev utvisad efter ett korkat slag på Vidic - och då skulle han slagit en straff.

Finalen mellan United och Chelsea är i efterhand en match späckad av situationer av typen: tänk om det och det hänt.
Som när Carlos Tevez kom fri och Petr Cech räddade och Carrick slog till på returen och Cech var i vägen igen.

Eller när Michael Ballack tryckte bollen i ribban under förlängningen och där kunde tryckt ner United i brygga. Eller Drogbas stolpträff tidigare i matchen.
Det var en final där det inte fanns en rättvis vinnare utan tillfälligheter fick avgöra.

Inbytte veteranen Ryan Giggs var den som gav United segern genom att säkert rulla in sin straff till 6-5.
Därefter kom Chelseas inhoppare Nicolas Anelka och han satte en straff i perfekt målvaktshöjd och van der Sar gick rätt och tog den.

Jublet i Moskvanatten gick att ta på även hemma framför tv:n. Sir Alex Fergusons förvandling från pressad surkart på bänken till överlycklig och mer högröd än vanligt var en känsloresa som man inte skojar bort.

Tänk att Cristiano Ronaldo fick spräcka sin nolla mot Chelsea, vilken nick av portugisen. Tänk också att han bommade en straff efter att ha tvekat mot Cech och stannat.
Förstår att han grät av glädje när van der Sar till slut tog Nicolas Anelkas straff.

Och sett till den första halvleken av United kunde man knappat fatta att Frank Lampard fick in 1-1 strax före pausen.
På samma sätt kan jag inte sluta fascineras av att United höll sig kvar i matchen trots att Chelseas mittfält tog över helt efter paus.

Och tänk att förlängningen var en enda jakt på ett avgörande, och inte ett försvarande och låsande av motståndarna. Det var rena NHL-hockeyn där man bara gick på skott.

Vilken fantastisk match, vilken grym final. Snacka om en reklam för Premier League som ligabossarna inte ens kunde drömma om.
Spelet var så intensivt, kreativt och faktiskt offensivt att det verkade som om de spelade för sina liv.

Gick knappt att andas under långa stunder, så spännande och dramatiskt var det. Påminde inte så lite om en tungviktsfajt över 15 ronder där kombatanterna ägde olika ronder men i slutet var det helt jämnt.
Inte ens domarna hade kunnat skilja dem åt.

Straffläggning är en grym underhållning och då med betoning på grym. Någon måste ju vinna och då är det här enda vägen. Jag älskar att se det så länge inte mina lag är med.
Jag fattar de Chelsea-fans som mår illa nu efteråt.

Dock är United mitt lag om man ser över hela Champions League-säsongen. Ronaldo & Co har bjudit på den bästa fotbollen flest gånger och ur det perspektivet är man rätt vinnare när det handlar om att utse Europas bästa lag.

Kan inte heller annat än beundra Sir Alex Ferguson som är det ultimata beviset på att kontinuitet inte är fel. Han har styrt United sedan 1986 - ja, det är sant - och fortsätter att leverera titlar i en jämn ström. Spelare kommer, spelare går - bara titlarna och Sir Alex består.

För 50 år sedan störtade ett flyg med Manchester United efter en mellanlandning i München. Laget var på väg hem från en match mot Röda Stjärnan i Belgrad och under året har Sir Alex talat om att man ska vinna finalen för dem.
Uppdraget slutfört.

För Chelsea kan det här vara slutet på en rysk penningstinn era. Engelska tidningar spekulerar vilt om att Ryske Roman tröttnat på sin klubb - och nu visar det sig att hans stålar inte är en gåva utan ett lån till klubben.

Sett till hur spelarna trivts under Avram Grant kan ju knappast israelen vara kvar och det verkar ju som om Didier Drogba - som inte syntes vid medaljutdelningen - och Frank Lampard också är på väg bort.

Champions League-finalen i Moskva skulle ju bli Ryske Romans triumf, inte en bitter avslutning. Återstår att se om det ryska lagbygget kan resa sig och jaga vidare mot en Champions League-pokal.

Något jag hoppas för John Terrys skull. Chelseas lagkapten är värd en ny chans, på en bättre plan.
För halkande ska inte avgöra en Champions League-final.

Publicerad 2008-05-22 kl 12:38
Annons
Annons
Annons