Förbundskapten Erik Hamrén lovade en mästerskapsmedalj när han sålde in landslaget till en tvekande Zlatan Ibrahimovic.
I EM-slutspelet i Polen och Ukraina i sommar finns åtminstone möjligheten.
Även om en snabb blick över seedningsgrupperna ger insikten att det är i det närmaste ett ”mission impossible”.
Kan Danmark och Grekland så borde väl Sverige kunna vinna EM, eller? Ja, naturligtvis är det rätt att tänka offensivt.
Samtidigt finns alltid risken att man får en rejäl smäll då.
Vi minns väl alla kölhalningen i Amsterdam häromåret då Hamrén o Co pratade om seger och gick under med man och allt.
Dessutom är det så att även om Sverige nådde EM-slutspelet efter en bragd mot Holland så hackade det svenska maskineriet betänkligt under hösten, och det mot motstånd som är avsevärt sämre än de 16 lag som finns i EM.
Lägg till att inte ens Hamréns stridsrop om att ”nu börjar EM” fick landslaget att höja sitt spel mot Danmark och England.
Lägg till gåtan Zlatan Ibrahimovic. För även om det finns mirakel som två gånger Ungern, klacken mot Italien och målen mot greker och spanjorer i senaste EM-slutspelet så har landslaget och dess nuvarande lagkapten inte sällan betett sig som olja och vatten ute på planen och samspelet övertygar inte.
Vilket är något Erik Hamrén måste hitta en lösning på till EM-flyget lämnar svenskt luftrum.
Naturligtvis finns det några få räddningsplankor bland EM-lotterna i kväll i Kiev, men de är lätträknade.
Polen och Ukraina i första seedningsgruppen är vinstlotter i första gruppen, varken Holland eller
Spanien vill jag ens fundera på.
Framför allt hade det polska landslaget lockat för då blir det spel och boende i Polen med gott om svenskt stöd på läktarna.
I den andra seedningsgruppen finns nästan bara svåra landslag. Tyskland och Italien vill jag helst av allt undvika, särskilt tyskarna sett till att man är ett av EM-slutspelets största favoriter och är i det närmaste omöjligt att rubba.
Även om Sverige historiskt har haft lätt för England och inte förlorat en tävlingsmatch på evigheter så tar jag hellre Ryssland ur denna grupp. Ett landslag som tappat slagkraft sedan succén 2008 och där stjärnspelarna inte lyser lika starkt längre.
Den sista seedningsgruppen innehåller inte blåbär som brukligt är, för Frankrike är ett landslag som besitter individer nog för att vinna EM även om det återstår att se om Laurent Blanc kan få ihop dem. Danmark känns starkare och vassare än Sverige, vilket vi känt på sistone.
Irland och
Tjeckien är bägge lag i Sveriges härad och jag tar tjeckerna sett till att det är ett landslag som är på klart nedåtgående med spelare som inte alls är på topp.
Intressant att läsa i Aftonbladet att många utländska journalister gärna slipper Sverige i sina grupper, men det måste handla mer om traditioner än om att man sett landslaget på slutet. För även om Sverige blixtrade till under EM-kvalet så kunde alla se att Erik Hamréns arbete var långt ifrån färdigt.
Och tänk på att för förbundskaptenen är ALLT nytt med att åka på mästerskap.
Konstigt nog är inte sällan svenska landslag som bäst när man går in nederlagstippat. Ta bara insatsen mot Holland senast efter en riktigt svag insats mot finnarna och det krävdes seger mot ett landslag som vunnit 17 raka kvalmatcher.
Eller ta Lotta Schelin o Co som få trodde skulle ta sig ur sin tuffa grupp med USA, Nordkorea och Colombia i somras, men de kom hem med ett VM-brons.