Mörkret kommer tidigt över öarna som ligger likt streck och där invånarna egentligen bara har fisken att leva av. En grå molmassa sveper in den lilla huvudstaden redan kring lunch och den kraftiga blåsten sätter fart på fukten och regnet.
I princip alla hus saknar balkonger och andra saker som sticker ut. Köpcentrat SMS är helt under tak och ute på promenad möter man få andra människor, men det är desto fler bilar som rullar fram med tända lampor och med vindrutetorkarna på max.
Bara tanken på att behöva mönstra på en båt och ge sig ut på Atlanten i några veckor och dra upp fisk för att leva och pröjsa räkningarna. Ja, det är naturligtvis något som tar fram egenskaper av tuffhet, hårdhet hos utövarna.
Tänk att i det grådisiga mörkret lever och verkar folk, och trivs med det. När vi på eftermiddagen ser ett gäng ungar i åttaårsåldern spela fotboll i beckmörker så inser man att det är något som man vänjer sig vid från unga år.
De blir härdade. Efter ett dygn på Sterymoy, den största av de 18 öarna som utgör Färöarna, så är det bara att inse att det ligger mycket i vad landets förbundskapten säger om spelarna i landslaget.
"Det är ett hårt liv för dem som lever på Färöarna och de spelar fotboll som de lever. Hårt." Den gamle danske backen Lars Olsen ler när han säger det efter en träning som kunnat klassificeras som UFC.
Ute på den nya och grönt skinande konstgräsplanen har spelarna likt kämpar från forntiden gått i envig med varandra. Ja, det är inte vackert, och det är en annan typ av fotboll än den som det svenska landslaget lockat med.
Målvakten Gunnar Nielsen säger att hans lagkamrater är villiga att gå långt för att visa alla stjärnor, som kommer till Torshamn för att bara hämta hem de redan inkasserade poängen, att det inte är så enkelt – och att det kommer att göra ont.
Även om Färöarna är ett landslag som bara ska passeras på vägen till Rio de Janeiro och där man måste hämta tre poäng så kommer det att kräva en tribut av Sverige. Man får gärna bjuda på gladfotboll men först tre poäng.
Pressen ligger helt på Sverige och sett till att det gick trögt mot Kazakstan på hemmaplan så är det bara att inse att fredagen inte blir lättare. Räkna med två rejäla block av tuffingar som gärna kommer att ligga på gränsen.
Lars Olsen pratar om att hans landslag inte kan sikta på Brasilien eller ett mästerskap utan att det gäller att ha som mål att ta några poäng. Mot Sverige är målet att ta minst en poäng, och om de dessutom kan få till lite spel är det en bonus.
Erik Hamrén suckade framme vid podiet på tredje våningen av stadion Torvöllur. Ännu en gång fick han frågan om vilken press han känner inför en måstematch. Ännu en gång fick han brodera ut texten om att det är något han lärt sig leva med.
Naturligtvis är det en del av jobbet som förbundskapten och om målet är ett mästerskap så finns det inte utrymme för att snubbla likt Lagerbäck o Co gjorde i Albanien på vägen mot Sydafrika. Även om man kan anse att man gjort allt.
Sverige måste bara ta de här tre poängen och helst komma undan utan några skador. Sedan kan man se fram emot Berlin och en match där trycket ligger helt på Jogi Löws landslag, och där allt annat än en väntad svensk förlust är en stor framgång.
Sedan får Zlatan och de andra gärna skapa skönspel med snabba kombinationer, ett högt och rappt passningstempo och en lekfull kreativitet, men det viktigaste är inte hur spelet ser ut, utan vad det står på resultattavlan efter drygt 90 minuter.