Avstängde Roberto Massi utlovade en grym fest när Syrianska skulle fira att man nått allsvenskan. Efter säkra 3-0 mot Väsby var det bara att öppna barskåpen, börja sjunga och dansa och alla som är med på festen lär hålla på ett tag.
På läktarna i Stockholms norra förort var det sydländska scener när fansen drog i gång partyt tidigt: rött och gult uppblandat med fyrverkerier, konfetti och ett väldigt liv.
Peter Ijeh var inte med i slutet av 1970-talet när det nybildade korplaget Suryoyo klev ut på planerna i Södertälje för att spela korpmatcher. Nigerianen är en del av nutiden, där klubben som heter Syrianska efter ett namnbyte 1986, under lördagen blev den 61:a svenska klubben som nått allsvenskan.
Anfallaren drog in 1-0 på straff och var iskall när han fixade 2-0.
Otroligt imponerande av Syrianska att efter bara två säsonger i superettan ta ett steg upp i allsvenskan.Det är som hämtat ur en osannolik film, där invandrade syrianer i Södertälje drar i gång en klubb för att spela lite korpfotboll och sakta men säkert tar kliv efter kliv upp i det svenska seriesystemet.
På vägen överkommer man en massa problem och får vara med om triumfer och motgångar om vartannat.
Tänk att tränaren Özcan Melkemichel, som nu är allsvensk, började i klubben som 10-åring 1978 och där fick sin utbildning. Redan som 15-åring var han med och spelade i A-laget och spelaren Melkemichel var med när klubben gick från division 7 till division 2, och sedan han slutade spela har han varit det mesta: ordförande, sportchef, styrelseledamot och tränare i olika omgångar.
Snacka om att hans passion och drivkraft varit viktig – och kontinuiteten är viktig.
Inget snack om att engagemanget kring Syrianska räcker långt och att man likt en humla skiter i att man inte ska kunna flyga, utan man bara lyfter från marken och drar i väg.
Fast klivet upp i allsvenskan handlar inte bara om spelartruppen, som i dagsläget är helt okej och en fin stomme att bygga på, utan det handlar lika mycket om organisationen kring laget.
Okej för att man kommer långt med vilja och attityd men för att hänga kvar krävs betydligt mer.
En klubb som så sent som 2009 omsatte drygt tio miljoner kronor och betalade löner för fyra, fem miljoner måste nu sikta på en omsättning på 30-40 miljoner för att verkligen kunna göra en satsning på att hänga kvar. Det svåra är att växa och bli större på alla plan utan att för den skull riskera föreningens framtid.
Klart är att syrianerna är vassa på affärer och business och att de i småföretagen i Södertälje finns kraft och resurser att få in som sponsorer. Samtidigt kan man hoppas att Scania och Astra Zeneca såg potentialen.
För det måste hända något rejält om man ska ge debuten i allsvenskan en rejäl möjlighet att bli mer än ettårig.
Blir spännande att se om man kan få ihop stålar nog att få loss och övertala Sharbel Touma och Lolo Chanko att återvända hem och spela allsvenskt för Syrianska?
Går inte att utesluta, för vem trodde att man skulle värva både Peter Ijeh och Abgar Barsom och sedan nå allsvenskan?
Syrianska borde vara en inspiration för de flesta i dagens Sverige, för korpgänget har visat att inget är omöjligt.