Kvällens hårdaste skott från Zlatan Ibrahimovic kom när signalen gick för att första halvlek var slut. Bollen bara for i väg och inte mot något mål, och ilskan var uppenbar. Sveriges lagkapten var inte nöjd med att Andreas Granqvist tvekat om ett uppspel, säkerligen förstärkt av rätt usla 45 minuter som inledde jakten på en resa till VM i Brasilien.
Det sammanfattade en kväll i frustrationens tecken och där ett svenskt landslag radade upp enkla misstag. Bollar studsade bort från spelarna. Inläggen hamnade på de flesta ställen utom hos medspelare. Och i takt med att osäkerheten ökade så sökte spelarna enklare och enklare och säkrare och säkrare passningar.
Naturligtvis är 2-0 och tre poäng mot Kazakstan ett okej resultat och en hyfsad start. När man summerar VM-kvaltabellen om ett drygt år kommer det inte att finnas en fotnot om att Sverige spelade skitdåligt och att en radda spelare hade svårt att få kontroll på passningarna. Däremot kanske Erik Hamrén kommer att gräma sig över att det bara blev två mål framåt, men det återstår att se.
Ändå bara kokade Swedbank Stadion av frustration under och efter VM-kvalpremiären mot Kazakstan. Publiken var besviken och buade. Spelarna var irriterade och arga och käftade med varandra och med någon åskådaere. Erik Hamrén hade en mer än lovligt rynkig panna och såg ut att brinna upp inombords.
Om tre poäng var uppdraget och det var slutfört så borde det inte vara så irriterat, frustrerat och ilsket. Fast problemet är att förbundskapten Hamrén och en hel del av spelarna har tryckt upp ribban för landslaget när man talat om att spela en helt annan fotboll än tidigare (läs Lagerbäcks tristare spel), en offensiv och riskbenägen fotboll och att man måste få drömma om medalj.
Då åker naturligtvis publiken med och de har siktet på den där ribban som ligger där på hög höjd och lockar. Verkligheten blev en helt annan och känslan efteråt är att om landslaget var en höjdhoppare så rev man ut sig – och det långt ifrån den höjd som man talat sig varm om. Snarare handlade det om att man återvänt till en lägre nivå än tidigare.
Efter att EM-slutspelet tagit slut med två raka förluster så gick Zlatan Ibrahimovic ut och försvarade både Erik Hamrén och det nya spelet. Flera tongivande spelare som Kim Källström och Sebastian Larsson gick på samma linje. Förbundskaptenen själv vädjade om mer tid för då visste han att framgångarna skulle komma.
Med lite perspektiv på EM hette det från Hamrén att landslaget skulle bli mer distinkta närmare mål och verkligen ta vara på chanserna som man skapade, och samtidigt skulle man täta till bakåt och hålla koncentrationen i skarpa lägen. Det senare hanterade man mot ett tamt Kazakstan men det förstnämnda brast gång på gång.
Ja, det var ingen rolig afton och det är förståeligt att supportrar som betalat 4-500 kronor för att se Sverige spela blir irriterade. Nej, det hjälper inte – men det var så många enkla misstag från så många fötter att det var för mycket. Typiskt nog var den en grov skottmiss av Mikael Lustig som ledde till att Rasmus Elm kunde ge Sverige 1-0 i första halvlek.
Även om Zlatan borde nickat in 2-0 tätt före paus på ett av få briljanta inlägg, denna gång av Sebastian Larsson, så gav inte ens ledningsmålet Sverige någon trygghet. Det nervlugnande 2-0 dröjde till på övertid då inbytte Marcus Berg kunde raka in 2-0 efter eget förspel och sedan en magnifik insats och passning av Zlatan.
Utöver de två målen så var det rätt plågsamt att se ett svenskt landslag där så många spelare är ur slag och där Hamrén inte har alternativ, eller har skaffat sig alternativ. Bara att hoppas för förbundskaptenens skull att fler av spelarna hittar formen till i oktober då det väntar två tuffare VM-kval: Färöarna och Tyskland på bortaplan.
Om vi ska ta det glädjande så funkade mittbackarna Olsson och Granqvist defensivt och några gånger bjöd de på offensiva initiativ och Behrang Safari gjorde en bra landskamp. All heder till Pontus Wernbloom och Sebastian Larsson som slet och sprang och ändå försökte och försökte att både stänga till bakåt och även kliva på framåt.
Lagkapten Ibrahimovic blev matchens lirare innan han stått för förspelet till 2-0 och man kan väl säga att han saknade konkurrens, och även om han blixtrade till så var det en tuff afton med så många runt om honom som inte presterade. Det fick en negativ påverkan även på honom, men han försökte verkligen och var givetvis en av få som höll något så när nivå.
Rasmus Elm stänkte in ett mål vilket kanske stärkte honom i ögonen hos många nu när han erövrat Anders Svenssons plats, men det blev ett skifte efter en dryg timme och kraven på Elm måste vara högre än så. Det händer alldeles för lite kring Elm om han nu ska leva upp till att ta över som playmaker och tänk då hur det sett ut mot tuffare motstånd.
Bistrast är det på platser där Hamrén saknar konkurrens. Mikael Lustig måste utmanas av någon som kan slå inlägg på ett precisare sätt. Även Ola Toivonen som vänsterytter är bara ett mindre lyckat experiment och Emir Bajramis inhopp räcker inte heller. Johan Elmander lider av sin skada och att han då får 80 minuter är ett klart underbetyg på alternativen av Hamrén.
Till i oktober måste Erik Hamrén återigen inventera alternativen och efter att ha sett matchen mot Kazakstan kan jag än mindre förstå att inte Mathias Ranégie är en möjlighet när Marcus Berg var den ende anfallaren i truppen. Kanske är det dags att verkligen se vad som finns förutom Christian Wilhelmsson som ett kantalternativ och sett till EM-insatsen så hade "Chippen" varit en förstärkning.
Resultat är det enda som räknas i fotbollsbranschen och Erik Hamréns uppdrag är att ta Sverige till Brasilien och egentligen är det skitsamma hur det ser ut bara det blir segrar. Däremot går det att ifrågasätta om detta svaga spel räcker mot bättre motstånd – och sedan kanske förbundskaptenen ska ta ner ribban på en mer lagom höjd till nästa match.