Har ni fest i Köpenhamn, eller? Efter 1-1 och en poäng mot storasyster (det var danskorna som sa det om Sverige) i premiären är det danskjävlarna som är vinnarna. Det blev inget av det uppumpade utlovade svenska EM-partyt utan det pyste ut.
Mariann Knudsen var den första festförstörarna när hon skickade in 0-1 efter en distinkt räd och sköt mellan benen på Charlotte Rohlin och Kristin Hammarström hann inte med bollen vid närmaste stolpen. Det efter en svensk rivstart med två lägen på 150 sekunder, men där landslaget tappade initiativet.
Nej, det är ingen katastrof utan detta är gruppens bästa lag och naturligtvis ska Sverige slå både Italien och Finland för att gå vidare. Däremot är risken att det inte blir en förstaplats och en trea i kvartsfinal, och då kanske det inte blir de viktiga matcherna för Sverige.
Trycket och draget på Gamla Ullevi när landslaget sprang in till EM-premiären mot Danmark var bättre än på Friends Arena. Visst, den nya Nationalarenans akustik är inte på topp, men det var en unik inramning för Pia Sundhages första tävlingsmatch som svensk förbundskapten.
Det var ståpäls att se läktarna fullspäckade av allt från unga tjejer och killar till äldre kvinnor och män och de flesta klädda i gult och blått och redo för EM-fest. Onekligen har det här evenemanget gått hem och det är oerhört mycket vunnet, men det är givet att de flesta är besvikna.
Nackdelen med att ha hamnat i fokus är att kraven och trycket ökar och då blir fallet därefter. Givetvis var det svårt att gå in till en utsåld premiär och det finns möjligheter att räta upp det, men det var inte optimalt att bara få kryss och man hade två straffar.
Kvaliteten på passningarna var för dålig och alldeles för ofta försökte Sverige avgöra med en passning och det slutade med att laget inte hann ur startblocken innan man tappat bollen. Presspelet uteblev och danskorna kunde rulla ut Blågult i perioder.
Kristin Hammarström räddade Sverige när hon parerade Rydahl Bukhs friläge och sedan sög in returen och sedan satte i gång spelet. Kosovare Asllani bröt sig loss och blev fälld utanför straffområdet men fick straff. Den brände tyvärr Lotta Schelin.
Sedan var det Marie Hammarström som sköt och det var en dansk back som räddade med handen och den här gången tog Asllani bollen för att slå straffen. Varken Hammarström eller Dahlkvist ville eller vågade och det kändes okej med PSG-spelaren sett till att hon gjort en bra andra halvlek, men straffen var usel.
Det kallade Sundhage spännande? Att missa två straffar…spännande? Jag fattar givetvis att Pia Sundhage inte vill såga någon i tv-sändningar och alltid pumpar de positiva budskapen. Allt för att hela tiden få tomma glas att framstå som fyllda och det ger en skön bild.
Bara hoppas hon är rakare gentemot spelarna, även om de naturligtvis själva vet en del, men det räcker inte om man vill till Friends Arena. Caroline Seger var inte tongivande nog, Antonia Göransson var inte med i matchen, Jessica Samuelsson och Josefine Öqvist hade svårt bakåt och Lotta Schelin är helt ur slag.
Naturligtvis kan det ha varit rätt att Schelin skulle slå straffen för att förhoppningsvis komma i gång, men kroppsspråket var allt annat än pondus, självförtroende och stjärnstatus. Utan tvekan är Schelin ur slag och jämfört med VM 2011 där hon skapade chanser men målen dröjde. Nu skapade hon i princip ingenting.
Pia Sundhage har byggt Schelins status så att det inte ens går att byta ut henne, och det var under EM-premiären fel signal till anfallarna på bänken. Upp till Lyon-stjärnan att visa att förtroendet är riktigt och nu finns det två matcher för henne att komma i gång och hon måste dra med sig Seger i dem.
Drömmen är en plats på Friends Arena och den lever givetvis, men det här spelet räcker inte mot några av Europas vassare landslag. Självklart finns det mer att hämta i landslaget, men det gäller att få fram det också och det är upp till Sundhage att leva upp till sitt rykte att vara en vinnare som älskar press.