Fyrverkerierna sprakade över Olympia. Spelarna sprang ärevarv på ärevarv. De flesta bar nytryckta t-shirts med texten Mästarnas Mästare och de tre bucklorna på.
Super-Cupen, SM-pokalen och Cup-pokalen.
Trippeln var hemma.
Frågan inför cupfinalen var om Helsingsborgs spelare var hungriga på ännu en titel efter SM-guldet för några veckor sedan?
Svaret var att de inte verkade ha ätit överhuvudtaget under 2011.
Så överlägset var man mot Kalmar FF.
Markus Strömbergsson blåste förvisso av den första halvleken på Olympia och vi var flera som fick kolla in resultattavlan mer än en gång.
Stod det verkligen 1-1?
Länge sedan man sett ett lag bli så utspelat och ända hålla sig kvar i matchen.
Eller hade KFF-tränaren Nanne Bergstrand hämtat inspiration från Muhammad Ali i sin taktik, och tänkte låta HIF-spelarna göra som det ville under en lång tid för att sedan utnyttja att de tröttnade?
Ja, även om Erik Israelsson nickade in 1-1 20 sekunder före pausen var det en illusion.
Helsingborg ägde verkligen Kalmar FF. Från start till mål. Att segern stannade vid 3-1 får tillskrivas att HIF trots allt tappat en del skarpa anfallare under året, att Petter Wastå gjorde några fina räddningar och cupvinnarna slog av på takten.
För inte någon gång under matchen var segern i fara.
Tänk så skrämmande överlägset Helsingborg var. Ändå fick man kasta om en del i backlinjen men med Sveriges bästa innermittfältare i form av May Mahlangu och Ardian Gashi så hade man ett grepp om händelserna hela vägen. Duon är inte bara med i speluppbyggnaden, den vinner även bollar, styr defensiven och är alltid på rätt plats.
Att man saknade en riktigt vass djupledslöpande forward fick gå, Santos och Sörum åstadkom tillräckligt med besvär även om det stannade vid ett mål före pausen.
När de sedan fick understöd av Mahlangu och Rachid Bouaouzan i de främre linjerna så kom 2-1 och 3-1 (det sista en straff inchippad av Christoffer Andersson) och därmed var cupfinalen över.
Kalmars chans att rädda säsongen helt med en titel, Europa-spel var ju redan ordnat, var aldrig ens nära, för det var få spelare som nådde upp i någon högre klass.
Om det berodde på att moståndet gjorde dem svaga eller att de inte är bättre är något Nanne Bergstrand får fundera på över vintern. Klart är att Sobralense må vara en skicklig tekniker men han saknar en del.
Tänk att Helsingborg under Conny Karlsson har tagit tre av de fyra största titlarna och dessutom en andraplats i allsvenskan.
En helt sanslös utväxling under ledning av en rätt ifrågasatt och kritiserad gammal tränargubbe, med tillägget att det inte bara är hans förtjänst.
Kan HIF utveckla det här? Onekligen blir det en utmaning för svensk fotbolls två senaste dubbel-vinnare (Djurgården 2005 och AIK 2009) har fullständigt kollapsat året efter och många rena mästarlag har fått det svårt.
Viktigast frågan är väl hur man gör med Mahlangu – sälja eller behålla allsvenskans starkaste kort?
Sedan måste klubben givetvis förstärka med en riktigt vass spelare i frontlinjen och minst en i backlinjen, annars så kommer det inte att fungera.
Lägg till att man måste göra klart kring tränarfrågan, annars kommer den att sväva över klubben under 2012.
Jesper Jansson får en svettig vinter.
Fast det är klart att om HIF:s många veteraner fortsätter visa den vinnarskallen och den hungern som präglat dem under 2010 och 2011 så kommer det är räcka långt.
Christoffer Andersson,
Erik Edman,
Mattias Lindström och de andra gamlingarna har satt ribban högt och sedan visat att de är beredda att jobba stenhårt för att komma över – och även jaga på alla som inte är villiga att göra sitt yttersta.
***
Knappt godkänd publiksiffra på en cupfinal. Förstår inte att det inte är utsålt.
***
Orkar HIF:arna festa för två lag på måndag när det är Fotbollsgala?