Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

OLOF LUNDH

Lundh: Hur många liv har egentligen Helsingborgs IF?

Uträknade fler gånger än jag kan minnas.
HIF reser sig alltid.
Klubben har fler liv än en genomsnittlig katt.

Guldstriden i allsvenskan är inte bara vid liv, den fullkomligt spritter av upphetsning, energi och glädje med bara tre omgångar kvar. Bara målskillnaden skiljer Malmö FF och Helsingborg åt när Lars-Åke ringer i upploppsklockan.
Underbart för alla utom möjligen huvudpersonerna, som givetvis känner lika mycket ångest som glädje över den tajta situationen och att allt kan sluta i antiklimax.

Tänk, jag som trodde att det var klart att SM-guldet skulle ”himm” till Malmö igen. Det var ju upplagt så inför kvällens två guldmatcher.
För inte kunde ett försvagat HIF, som häromveckan snubblade och tappade guldgreppet i en förlust mot Gais, resa sig mot Elfsborg på konstgräset i Borås och vinna. Det ska bara inte kunna hända.
Och det ostoppbara Malmö FF skulle ju bara rulla ut Kalmar FF hemma i den egna borgen inför 20 000 redan frälsta.

Jo, tjenare. Ett blixtrande offensivt Helsingborg med fyra anfallare i startelvan gick ut på Borås Arena och visade att anfall emellanåt kan vara ett formidabelt försvar och man gick ”all in” i det som kunde vara sista matchen med guldchans.
Att Elfsborg saknade nyblivna pappan Anders Svensson hjälpte till, men det var imponerande att se hur Erik Sundin, Alexander Gerndt, Rasmus Jönsson och Rachid Bouaouzan ihop med Marcus Lantz och May Mahlangu pressade tillbaka Elfsborg och skapade läge på läge.

Inte saknade man Gashi, Lindström och Ekstrand då, och typiskt nog var det nyinsatta duon Sundin och Mahlangu som visade att de borde spelat oftare än de gjort när de kombinerade sig fram till 1-0.
Elfsborgs-gänget lade mer kraft att förgäves skrika på offside än att stoppa sydafrikanen från att raka in ledningsmålet. Inte slog HIF av på takten för det och just Sundin hade flera möjligheter att göra 2-0.

Europa-jagande Elfsborg försökte och efter en hörna var det nära, men Lantz gick ner på knäna och parerade två gånger innan Pär Hansson kunde få bollen under kontroll. När klockan började närma sig pausvila var känslan att Helsingborg hade läget under kontroll, och då slog Mathias Florén till på övertid och skarvade in 1-1 på Stefan Ishizakis frispark och Gerndt hade inte koll på markeringen.

När HIF:arna tågade av planen och rapporterna från Malmö skvallrade om att MFF inte var nära en förlust så var tanken att det här klarar inte Conny Karlssons lag att resa sig ifrån. Tänk att laget i princip varit uträknat från alla form av toppstrid av de flesta inklusive mig, för att inte säga alla, ända sedan Henrik Larsson beslutade sig för att lägga av.
När sedan Conny Karlsson kom som ny tränare och han plockade in Reine Almqvist var de få som gjorde vågen.

Ut sprang ett förvisso rutinerat gäng till allsvensk start och det var en ganska enkel spelidé, för att inte säga primitiv, och det handlade mer om att fixa poängen än att glänsa och det förstnämnda gjorde man i match efter match i våras.
Hela tiden har det hetat att det håller aldrig in i mål och varje gång man halkat till så har det tagits som tecken på att nu är det över. Som efter matchen mot Örebro på bortaplan då man blev helt utspelat, eller i guldderbyt mot Malmö för en månad sedan.

Värvningen av Alexander Gerndt har blivit en rejäl injektion men ett tag var det ju bara han som kunde göra mål och när skador och avstängningar har tornat upp sig har allt färre sett HIF som en guldkandidat.
Floppen hemma mot Gais senast bar en stämpel av att nu är det över. Tack för en fin säsong men guldtrycket klarar man inte.

Särskilt sett till att Malmö FF gjort några imponerande insatser och att man i augusti tog fem raka segrar och även om man sedan tappade poäng i Åtvidaberg och mot Djurgården kunde man ofta resa sig snabbare och segern mot HIF gav ett litet ryck. Lägg till att målskillnaden talade för MFF.
Inte skulle då Kalmar FF kunna göra något för att störa Maranata-stämningen på Swedbank Stadion.

Efter paus var Helsingborg tillbakatryckt av Elfsborg och det var nog bara hardcore-HIF:arna som trodde på laget då. Känslan var att man gett sitt bästa under första halvlek och trots en radda målchanser hade man ynka 1-1.
Den tidigare petade Erik Sundin ville annat och sprintade igenom två gånger och satte 2-1 med ett distinkt skott efter pass av Lantz och 3-1 med en läcker chipp efter pass av Gerndt.

HIF-glädjen kulminerade när Daniel Mendes tystade Swedbank Stadion med ett otroligt mål. Rättvist eller ej, det beror nog på om man är ljusblå eller röd, men det målet gav Helsingborg nytt liv och guldhopp.
För nu har Conny Karlsson o Co två hemmamatcher och en borta, till skillnad mot Malmö som har två borta och en hemma.

Vilket lag vinner då? Ja, det är ett helvete att tippa den här guldkampen för lagens uppträdande följer ingen logik. Fast visst tar Helsingborg Åtvidaberg hemma, eller? Kanske är det en ny Gais-match där spelarna nu måste prestera och inte slå ur underläge som mot Elfsborg.
Jag tror ändå det blir vinst och då är Malmö pressat att vinna borta mot Häcken som inte har något att spela för och det ska man fixa.

Med två omgångar kvar så skiljer bara målskillnaden och sett till att Malmö då har BP borta och Mjällby hemma och slipper en cupsemifinal så är det upplagt för MFF att ta sex poäng till och vinna SM-guldet.
Helsingborg har Halmstad borta och Kalmar hemma och en cupsemifinal mot Mjällby att klämma in under nästsista veckan.

Samtidigt borde jag ha lärt mig vid det här laget, att det inte går att räkna bort Conny Karlsson och hans HIF.
Ett lag som alltid reser oavsett hur mörkt det ser ut och överraskar när alla är säkra på att det redan är avgjort. Så det enda jag vet med säkerhet är att guldstriden lär leva in i det sista.

Publicerad 2010-10-18 kl 23:05

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER