Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
OLOF LUNDH

Lundh: Hur undviker Malmö FF, Norrköping och Blåvitt böter?

Gefle och Åtvidaberg blev straffade för tvivelaktigheter med riskkapitalbolag.

Samtidigt sitter halva allsvenskan i liknande sits.

Ta bara Malmö FF – där styrelsens Erling Pålsson är delägare i truppen.

Häromveckan hakade Fifa:s Sepp Blatter på Uefa:s krav och lovade att förbjuda tredjepartsägande i fotboll. Skälet är enkelt: man vill inte ha affärer där personer utanför klubbarna ska kunna påverka om spelare köps, säljs eller kontrakt förlängs.

På många sätt ett sunt synsätt, och engelska Guardian kunde visa exempel på hur Portugals superagent Jorge Mendes inte bara förhandlade åt några av de största stjärnorna som bytte klubbar i Europa utan även jobbade med fonder av riskkapital som investerade i spelare vilket strider mot reglerna.

Fifa-basen Blatter talar om att fotbollen ska få en övergångsperiod för att kunna ställa om, och för de allsvenska klubbarna är det många som behöver det. Tio av 16 klubbar har olika upplägg där riskkapital är investerat i spelare, spelarrättigheter eller på annat sätt kopplat till en eventuell avkastning.

I Sverige har fotbollskanalen.se tidigare beskrivit det speciella i att förre Dif-basen Bosse Lundquists riskkapitalbolag Club Consulting dels investerat i spelare i flera allsvenska klubbar, dels hyrt ut bolagets anställda Bosse Andersson och Henrik Berggren som sportchef och vd i Djurgården.

Förbundet tog upp frågan och utredde och kom fram till att Club Consulting inte lyder under SvFF men att Gefle och Åtvidaberg ansågs ha brutit mot reglerna och i avtalsform släppt en del av makten över spelaraffärerna till bolaget. Följden blev böter på 250 000 till Gefle och 200 000 till ÅFF.

Ärendet går att överklaga. Det är förståeligt att Gefle och Åtvidaberg känner en viss uppgivenhet över att förbundets jurister Krister Malmsten och Anders Hübinette både är polis och åklagare och på visst sätt även domare, och dessutom finns med i Riksidrottsnämnden.

Även om vare sig Malmsten eller Hübinette sitter med när överklagan från Gefle och Åtvidaberg behandlas i RIN så är det självklart att den lilla världen av idrottsjurister gör det tufft. Samtidigt är det ingen konstruktion som SvFF och RF kom på häromveckan och det borde parterna klagat på tidigare i så fall.

Oavsett om Gefle och Åtvidaberg fälls så är det lite fascinerande att flera allsvenska klubbar har personer på fler stolar. Bara det att tio av 16 klubbar har olika typer av konstruktioner som alla är mer eller mindre svåra att identifiera och de flesta inblandade är förtegna.

Det är ingen hemlighet att Norrköpings ordförande Peter Hunt har investerat i klubbens spelare och haft fordringar på klubben. Erling Pålsson sitter i MFF:s styrelse och är delägare i bolaget som har rätt till en del av MFF:s spelartrupp. I Blåvitt är det likadant med Ulf Ivarsson.

Malmö FF hade liknande upplägg med Pildammarna Invest 2004 och där Erling Pålsson och ordförande Bengt Madsen skickade in pengar för att bland annat finansiera Afonso Alves. Senare tillkom dagens ordförande Håkan Jeppsson i bolaget och här tjänade man 6,85 miljoner kronor som investerades i Malmö FF igen.

I slutändan har man dock förlorat mer pengar än man tjänat men det uppstod problem för att man inte var tillräckligt öppen gentemot medlemmarna och alla skrivelser om att Bengt Madsen, Erling Pålsson och Håkan Jeppsson inte deltog i beslut om spelare klingar rätt ihåligt när man vet hur tunga de är i styrelsen.

Tolka mig rätt, det är inte så att jag kan bevisa att något fel gjorts, men det är självklart svårt att ta beslut om Malmö FF:s spelartrupp och framtiden utan att det uppstår en misstanke om att Erling Pålsson eller andra delägare på eller annat sätt har framfört sin synpunkt.

Klubben har fram till Champions League i höst i långa perioder varit beroende av kapitalet ända sedan man 2001 var tvungen att skriva upp värdet av Kulan för att klara elitlicensen och sedan tog in kapital från bland andra Dan Olofsson som fick snabbt avkastning när Zlatan såldes till Ajax.

Under Lundquists tid i Djurgården var det liknande intressekonflikter då Dif-basen även var stor investerare ihop med finansmannen Tommy Jacobson som blev ordförande för klubben i ett senare skede. För vem fattade de beslut? Klubben eller kapitalet?

Allt jag vet om Erling Pålsson är att han brinner för Malmö FF och han var ett tag tröjsponsor och ägde 25 procent av arenan och har dessutom satt in kapital till spelare. Säkerligen med ett enormt MFF-hjärta och inget talar för att Lundquist, Hunt, Jacobson eller andra kapitalister som Agent 03 i AIK gjort liknande.

Problemet är bara att det går att ifrågasätta vems ärende man går. Inte sällan blir man oense och Helsingborgs IF är ett utmärkt exempel på hur Bengt Adolfsson ansåg att han satsat med hjärtat och blivit blåst när klubben inte ville dela med sig på intäkter som handlade om uthyrning av Henrik Larsson och Andreas Granqvist.

Precis som i livet i övrigt så kan man skriva avtal när alla är på strålande humör över en kanonvärvning men några år senare dyker det upp scenarier som man inte tänkt på. Vet att det finns sådana konflikter i flera allsvenska klubbar, även om jag inte kan ta fram papper på det och personerna håller tyst.

Det är som när Kalmar FF värvade Ari da Silva Ferreira och andra brassar ihop med OLM som man delägde spelarna med. Problemet var bara att OLM som först uppgavs höra ihop med Oliver Cabrera som representerade spelaren bara fanns i brevlåda i London med koppling till en brevlåda i Panama.

Kalmar FF ville nog inte granska upplägget eller ens veta vad som skedde men hade inga problem att skicka 20 miljoner kronor i avkastning för Ari till ett bolag i ett skatteparadis. Inte heller gick det att kontrollera för vare sig förbund eller myndigheter och därmed var det inte svårt att genomföra det.

Tredjepartsägande är naturligtvis positivt på det sättet att det gör att mindre klubbar kan få hjälp att värva spelare och därmed utmana rikare klubbar, men så länge parterna inte är öppna om upplägg och ser till att klubbarnas styrelser är fria från ägare i spelarrättigheter så är det svårt att argumentera mot ett förbud.

Tyvärr har allt smusslande och hemlighållande gjort att fotbollen varit tvunget att agera för att stoppa den här typen av kapital. För den svenska fotbollen är det givetvis negativt att det inte finns möjligheter att ta in kapital, för utan riskkapitalet hade antagligen inte Malmö byggt Swedbank Stadion eller spelat Champions League.

Publicerad 2014-10-03 kl 06:08
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons