I mitt förflutna ingår att jag som 6-åring fick en Landskrona Bois-dräkt av vänner till min pappa som var född och uppvuxen i staden. Det är skälet till att jag följer Bois trots att jag aldrig bott i Landskrona utan istället är från Lund. Förbannelsen i att hålla på det laget sitter i än.
Så det hör till mina rutiner att kolla Helsingborgs Dagblad på nätet för att numera mest läsa om Landskrona Bois fria fall. Klubben sladdar i division 1 med en poäng på fem matcher efter att ha åkt ur Superettan i fjol och allsvenskan fick man lämna 2005. I måndags förlorade man återigen men det stod inte så mycket om det på HD.se.
Överhuvudtaget slog det mig hur mycket mindre laget bevakas än tidigare. Det sportsliga tappet är naturligtvis en förklaring till att mediabevakningen av klubben minskat. Ändå har jag svårt att tro att den kräftgång som Bois befunnit sig i passerat så obemärkt för tio år sedan. Det räcker att ta turerna kring klubbens riskkapitalbolag och bevakningen av den för att se tecknen.
Tror inte att man behöver gå längre bak än fem år i tiden för att bilden skulle ha varit annorlunda. Mer hade ifrågasatts. Man hade fått en helt annan skildring av en klubb i förfall, och som traditionellt sett varit Landskronas stora klubb och med anhängare även utanför stan. Skälet är givetvis att medierna rustar ner.
Just Helsingborgs Dagblad köptes i fjol av Sydsvenskan och Bonniers, eller rättare sagt gavs bort mot att ägarna behöll kassan, och verksamheten har slimmats därefter. Det är i den koncernen Landskrona-Posten numera ingår. LP har sedan 1950-talet hängt ihop med Nordvästra Skånes Tidningar och under olika processer har man blivit en del av HD och nu Bonniers.
Helt enkelt har det varit en rad av rationaliseringar som både leder till mindre bevakning av mycket man hann med tidigare och som konkret innebär att HD:s reporter som täckte Landskrona-Öster i måndags är satt under tidspress för att hinna med att få in en artikel i tidningen, och fylligheten blir därefter.
Istället är det sajten Alltidfullsatt som har en ensam reporter kvar när klubbchefen Patrik Johansson har krismöte med tränarna Zvezdan Milosevic och Billy Magnusson. Det är naturligtvis ett plus att det dyker upp nya alternativ men räcker det?
Är det ens något att bry sig om att ett division 1-lag som knappt drar 1500 personer till hemmamatcherna inte bevakas? Kanske inte i det specifika fallet men det är bara ett tecken på en tydlig trend där Svenska Dagbladet gick först med att i princip lägga ner sportredaktionen och ersätta den med TT-telegram och ha en egen krönikör i Anders Lindblad.
Sammanslagningar och rationaliseringar pågår för fullt i mediabranschen och varslen duggar tätt. Senast var det TT som ska minska på personal, och det är inte första varvet, och det är också något som lett till mindre bevakning av matcher och klubbar ute i landet och man förser lokaltidningar som också drar ner på sin personal.
I samband med att Sverige i mars mötte Moldavien borta och Iran hemma slog det oss reportrar hur få vi var som följde träningarna. Och att det gjorde det än mer komiskt att vissa spelare på nio dagar bara på mäktade med ett enda besök i en mixad zon efter träningarna. För trycket var allt annat än kraftigt.
Ofta var det kring tio reportrar från Aftonbladet, Expressen, DN, SVT, TV4, TT och Radiosporten som var på plats och så SvD:s krönikör. Av större lokaltidningar syntes inget. Även stora regionala tidningar som Sydsvenskan och G-P gjorde bara korta gästspel, mot att man förr hade krönikör, reporter och fotograf,
Erik Hamréns trupp hade starka MFF-inslag och en tredjedel spelar eller har spelat i mästarklubben och att då Sydsvenskan inte var på plats kraftfullare förvånar. Samtidigt speglar det en verklighet för medierna som måste fundera över hur man kan bevaka och vad man ska satsa sina pengar på.
På ett sätt är det säkert skönt för förbund, klubbar och spelare att slippa en del av bevakningen och frågorna, särskilt i tider av kris. I en tid när de lättare kan kommunicera direkt till sina fans och anhängare via hemsidor, appar och sociala medier är det kanske inte ett måste med traditionella medier på plats. Kanske växer andra aktörer fram?
Ändå tror jag inte det enbart är av godo för förbund och klubbar att bevakningen minskar. Att synas är en grund för att man ska vara intressant för både sponsorer och publik som ger intäkter. I framtiden kan det bli än tuffare att nå fram när medierna drar ner och drar ner. Frågan är vilka alternativ som växer fram?
För även om många fans vill ta del av vad den egna klubben säger eller hur spelaren tolkar situationen så är det uppenbart av trafiksiffrorna på kvällstidningarnas hemsidor och mobilsajter att man även vill ha nyheter, andra vinklingar och andra frågor. Där behöver även klubbar och spelare nå fram och vara en del för att hålla intresset uppe.
Ta bara den dag Zlatan Ibrahimovic slutar i landslaget. Då kommer situationen att förändras för fotbollsförbundet. Det betyder inte att medierna kommer att sluta skildra landslaget eller att sluta skriva helt, men det är givet att mycket inte kommer ske med samma automatik. Då räcker kanske inte tio minuter med en spelare under en hel samling.
Dessutom finns det ett journalistiskt problem om traditionella medier försvinner eller drar ner så mycket att de inte hinner med, och det är att frågorna som ställs kanske blir de önskade? Ingen har tid att fördjupa sig. Ingen vill heller ta strid och ställa någon till svars. Det blir mer pressmeddelande än journalistik.
I grunden handlar det om trovärdighet. Även om Zlatans app ställer lite tuffare frågor till honom, som han förvisso svarar väldigt kort på, så är det annat när han själv är avsändare och en del inser givetvis det. Om det inte finns några alternativ till förbundets hemsida, spelarnas egna kanaler så kan det på sikt uppstå en misstro.
Jag vill åtminstone ha en bevakning där jag vet att reportrarna inte sitter i knät på klubbar, förbund eller spelare. Där de vågar ställa även obekväma frågor till en tränare, en styrelseledamot eller en spelare. Samtidigt kanske jag tillhör en minoritet och där fler vill ha det tillrättalagt som i nöjesbranschen?
Det finns naturligtvis sektorer i samhället där det är viktigare att bevakningen kan upprätthållas och de demokratiska riskerna finns främst där. Samtidigt är idrotten en viktig del av samhället och inte sällan en spegel av vad som sker, och det är klart att det finns en fara i att bevakningen minskar och försvinner och inte ersätts.
Men det finns ingen naturlag som säger att det måste finnas idrottsbevakning hos de traditionella medierna eller ens traditionella medier. Om de slås ut och läsare, tittare och lyssnare inte är beredda att betala för det så kommer det inte heller dyka upp alternativ, och då har köparna valt via marknaden och då får man foga sig efter det.
Fast den dag då Landskrona Bois bara skildras via sin egen hemsida och där allt framstår som om läget är under kontroll då börjar jag nog släppa på förbannelsen att hålla på just det laget. Utan att Leeds United blivit hårt granskat av engelska medier hade jag för länge sedan tröttnat på den sorgliga historien.