Äntligen kan vi andas ut. För att VM-premiären mot Colombia är över. För att Sverige vann den med 1-0.
Och för att några timmar i en overklig Sahara-värme på en tajt arena är över, och där känslan var att det här ska väl inte landslaget kunna missa.
Länge såg de ut att klara just det – att inte vinna, alltså - mot vad som framstod som ett juniorlag. Colombia må ha slagit ut det svenska U20-landslaget i fjol och vara späckat med sköna talanger, men laget kommer inte att göra något avtryck i VM i Tyskland.
Det gick att se på BayArena. Tydligt.
För fem år sedan stapplade Sverige i en VM-premiär i Tyskland mot en orutinerad debutant. Då blev det bara 0-0 mot Trinidad och en ansatt Lars Lagerbäck var tvungen att lyfta fram att landslaget vann kampen om att skapa målchanser.
Det slapp
Thomas Dennerby.
Lotta Schelin räddade honom via ett genombrott på kanten och en precis passning som Jessica Landström omöjligt kunde missa att få i mål. Ja, herregud, anfallaren lär oavsett målet ha svårt att sova efter sin insats i VM-premiären.
Missen i första halvlek är en sådan som hon aldrig glömmer.
Efter en rapp inledning av Sverige var det sedan långa stunder rätt plågsamt att se hur Blågult inte förmådde att göra mer mot ett klart undermåligt motstånd. Okej, man skapade klara chanser, som man tyvärr brände, och man höll nollan, men alltför ofta föll man in i Colombias plottriga spel.
Passningarna gick till alla möjliga ställen utom där de skulle sitta. Löpningarna stämde inte och det var alldeles för lite av det ”stora spelet” som både Dennerby och landslaget pratat om inför premiären. De fasta situationerna gav nada trots övertag i längd.
Vilket är oroande sett till kvaliteten på motståndet.
Lagkaptenen Caroline Seger gick inte att känna igen och det är en rejäl huvudvärk. Högerkanten med Forsberg och Svensson var inget offensivt hot. Therese Sjögran hade för lite boll för hon är vass när hon väl får tag på den.
Återstår några dagar för Dennerby att försöka slipa och trimma maskineriet, för jag tror alla inser att det inte var bra nog.
Lördagens möte mot Nordkorea blir avgörande för blågults VM-öde. Seger då för Sverige – vilket framstår som otroligt här och nu – och man är i kvartsfinal och har chans att vinna gruppen till och med.
Oavgjort är gott nog för då har man chansen att fixa en poäng mot USA.
För några timmar efter att Thomas Dennerby och landslaget firat segern i VM-premiären klev Pia Sundhages USA in i slutspelet i en match mot Nordkorea. Efter en tuff och mållös första halvlek lossnade det.
Jänkerskorna vann med 2-0 efter mål av
Cheney och
Buehler.
Sett till att USA har Colombia i nästa, vilket kommer att bli en promenad i parken för Wambach o Co så är gruppsegern antagligen fixad redan då. Något som kan öppna för en avgörande svensk poäng mot amerikanskorna.
Ett scenario som inte borde vara omöjligt, eller?
Fast det är klart, ser man på Sveriges match mot Colombia så framstår en pinne mot Nordkorea som en utopi, men det måste gå att höja nivåerna.
Om inte så kan det vara ett måste med en seger mot USA i den sista gruppspelsmatchen. Ett veritabelt Mount Everest – men det är klart att några når ju toppen.