Den finska nationalkänslan blev sårad efter 5-0 på Råsunda i juni.
Vet inte om den blev upprätad efter en ny förlust som egentligen måste vara värre.
Finland var bättre än Sverige på allt utom att göra mål.
Men ”Sverige snuvade Finland på konfekten”. ”Finland föll med flaggan i topp”.
De finska journalisterna fick skriva om ännu en i raden av hedersamma förluster för landet när Erik Hamrén o Co satt på det egna flyget på väg hem.
På något sätt andades den svenska insatsen något av ett storlags förtjänster. Det här att kunna vinna även när man inte presterar.
Att bara åka i väg och fixa tre poäng, och lämna ett mindre lag knäckt efter en stark insats som gett noll poäng är en styrka.
Sverige gjorde helt enkelt vad laget skulle. Slog Finland med 2-1. Ja, det är bara att erkänna, det var en turlig seger efter att Sverige återigen blivit utrullat långa stunder.
Men det spelar i slutändan ingen roll hur det såg ut på planen.
Det enda viktiga med utflykten till Helsingfors var att ta tre poäng.
Uppdraget är slutfört. Effektiviteten var avgörande, för där Finland inte kunde omsätta sitt övertag i mål så gjorde Sebastian Larsson annat på Kim Källströms briljanta boll till 1-0 och sedan såg Martin Olsson till att ge Sverige 2-0 och viss trygghet.
Att finnarna reducerade och skapade visst tryck gav ett drama på slutet av matchen, men utpumpade svenska spelare höll undan.
Vi var många miljoner svenskar som drog en suck av lättnad när Mark Clattenburg äntligen blåste av matchen.
Därmed är Sverige klart som grupptvåa och med en möjlighet att bli bästa grupptvåa i Europa och gå direkt till EM-slutspelet nästa sommar.
Allt hänger nu på matchen mot
Holland på tisdag där svensk seger innebär att det är klart och där till och med oavgjort kan räcka till en direktplats.
Upplagt för en dramatisk match på Råsunda och det svenska landslaget kan spela helt utan press. Det sämsta som kan hända är att man hamnar i play off och alltså har en chans oavsett resultat mot holländarna, och sett till att pressen släpper kanske det kan räcka längre.
Visst, landslaget får spela utan Zlatan Ibrahimovic sett till att han är avstängd efter varningen men det behöver inte vara till nackdel.
Han är inte i toppstöt och dessutom kan Sverige behöva en spelare som sliter mer i det defensiva arbetet än vad lagkaptenen gör.
Senast Sverige sänkte en stornation – seger mot Spanien hösten 2006 – då var inte den nuvarande lagkaptenen heller med.
Och sett till Zlatans första halvlek så kommer en annan anfallare förstärka Sverige.
Rysaren för Sverige är att man antagligen behöver vinna mot Holland. Ett landslag som inte förlorat en match på 40 landskamper, och det var en träningsmatch, och de två tävlingsmatcher man förlorat har varit i förlängning (Ryssland i EM 2008 och Spanien i VM-final 2010).
Även om holländarna inte kommer med sina största stjärnor så är det naturligtvis så att en del av de unga spelare som får chansen vill visa att de ska vara med i ett EM-slutspel.
Men ska inte den svenska motivationen räcka där?
För även om insatsen mot Finland inte var något att minnas – vädret med vind och regn underlättade inte – så är det målen och poängen som räknas och de borde räcka för att ge självförtroende nog.
Sedan finns ju alltid Amsterdam att ta fram om svenskarna behöver extra tändning? Där Holland lekte med svenskarna.
Inte kan de vilja uppleva det igen? Utan de vill väl visa att de kan ta sig till EM som ett storlag.
***
Så här ser min startelva mot Holland ut: Isaksson – Lustig, Mellberg, Majstorovic, P Bengtsson – Elm, Svensson – Larsson, Källström, M Olsson - Elmander
***
Ett svensk EM-slutspel ger över 100 miljoner kronor till det svenska förbundet. Efter avbränningar till spelarna och allt runt EM så blir det säkert 50-60 miljoner över till projekt.
Landslaget spelar onekligen för svensk fotbolls framtid.
***
De brände både av knallskott och tände bengaler i Helsingfors. Inte f*n blåste man av matchen för det.