Efter en bländande uppvisning i fotboll av Pirlo, Balotelli o Co men också i att missa chanser så kunde Italien en bra bit efter midnatt i Kiev frälsa en ukrainsk publik som fastnat för dem.
Först räddade Gianluigi Buffon en straff från en nervös Ashley Cole och sedan avgjorde Alessandor Diamanti .
Ashley Cole och Ashley Young skriver nu in sig i historien bakom andra engelska straffsyndare som Stuart Pearce, Gareth Southgate och David Batty.
Straffar är alltid ett grymt öde för förlorarna, men det finns inget bättre sätt att dela på lagen efter 120 minuter spel.
Om Italien fallit så hade de nog grämt sig länge, länge. Det serie A-baserade laget stod för 30 avslut på och runt Joe Hart i Englands mål och allt inleddes med skön fotbollsporr med De Rossis mäktiga yttersida. Mario Balotelli var annars kanske den värsta syndaren, men han gjorde samtidigt en oerhört stark match och var en lagspelare överraskande nog.
Så här i efterhand undrar jag om
Roy Hodgsons taktik var densammas som
Muhammed Alis mot
George Foreman. Att bara ta stryk och sedan resa sig och slå tillbaka när italienarna tröttnat, men det funkade knappast eftersom engelsmännen inte hade mer krafter kvar.
Steven Gerrard hade kramp efter 71 minuter.
Inte kan man luta sig mot statistik alltid men 20-4 i avslut på mål och över 800 pass i det italienska laget, där 81 procent gick rätt, och blott 300 passningar i det engelska laget, där bara 60 procent gick rätt.
Glen Johnson,
Scott Parker,
Andy Carroll…ja, det var många som missade enkla passningar och därmed gav bort spelet, bollen och tröttheten växte.
Det var naturligtvis klasskillnad i spelet – men det är alltid resultatet som räknas och England saknade inte chanser att avgöra, och snacket om att det är ett hån mot sporten om inte Italien skulle vinna är bara trams. Helt enkelt upp till Italien att avgöra matchen, och om man inte klarar det så är det varken hån eller något annat.
Italien hade dock Andrea Pirlo och där hade England ingen motsvarighet.
Juventus elegant var så skicklig så skicklig och likt en quarterback såg han till att lagkamraterna fick läge på läge, och genom att ligga där han låg på planen så drog han till sig bevakning och öppnade upp på kanterna där de vällde fram gång på gång.
Trots den italienska dominansen och att man skapade läge efter läge så spelade Italien och England över 120 minuters fotboll utan att göra mål. För det var löjligt när man såg en del av missarna, men det är en del av matchen. Heder dock till
Prandellis Italien som ALDRIG slog av på takten utan hela tiden sökte ett avgörande.
När England gick på knäna och inte gjorde annat än längtade efter slutet så försökte Italien avgöra. Visst, Andy Carroll sög in en del långbollar men så fort
Rooney och
Walcott försökte anfalla så var det italienska laget tillbaka snabbt och omringade dem och stoppade attacken.
Istället blev det straffar – och där pluggade Joe Hart straffar när italienarna samlade sig och uppträdde som ett lag. Efter några vassa straffar av Balotelli och Gerrard skaffade sig England ett övertag efter att Montolivo slagit laget andra straff utanför.
Fram klev Pirlo och körde en mindre Panenka och lurade Joe Hart. Sedan tryckte Ashley Young en straff i ribban och plötsligt var det lika. Nocerino gav övertaget innan det var dags för Ashley Cole som såg ut att vara på sin Golgatavandring, på håll gick det att se Chelsea-backens nerver var utanpå tröjan och straffen blev därefter.
Sedan fick inhopparen
Diamanti möjligheten att avgöra och han var oerhört säker och han skickade in 4-2. Stort jubel naturligtvis och Italien har tagit sig till en semifinal få trodde på inför EM då man blev störd av både skador och en ny spelskandal. Imponerande av Prandellis lagbygge och det är alltid häftigt när den offensiva fotbollen ger resultat.
Några andra som säkert jublade var
Jogi Löw och hans tyska landslag. Inte nog med att de hade en extra vilodag redan från start, nu fick torsdagens motståndare en rejäl omgång i sin kvartsfinal, och det blir svårt att återhämta sig i tid. Och inte kommer
Tyskland ge Pirlo det utrymmet?
*****
Fick spana för att hitta italienska fans på Olympiastadion. Kan max ha varit några hundra. Engelsmännen var kanske 4000. Och utan att Uefa pumpat ut musik, och högt också, och haft flera speakers för att elda på hade det varit helt dött.
Sedan undrar jag om detta är vad vi vill ha i framtidens turneringar? Mer av NHL-stuk och att folk gör vågen och där de är mer på plats för att det är en happening än för att de håller på ett lag.
All heder till de engelska fansen som ratade vågen mitt under matchen, och blev utbuade av besvikna ukrainare. Om även italienarna bojkottade? Skulle tro det, men det gick inte se de överhuvudtaget.
*****
Det var när man spanade in Englands bänk som man inser att Roy Hodgson inte har så där mycket att välja på.
*****
Semifinalerna Portugal-Spanien på onsdag i Donetsk och Tyskland-Italien på torsdag i Warszawa. På förhand är det svårt att se annat än Spanien-Tyskland i en final i Kiev på söndag, men det har skrällt en del hittills.
*****
Hur tränade är de engelska spelarna? Kramp efter 71 minuter för Gerrard, och många som gick på knäna. Länge också.
*****
Undrar om det blir några ”riktiga”fans till semifinalerna?
*****
En enda 0-0 match i EM och det var kanske en av de bästa matcherna. Det här med underhållning är en väldigt subjektiv upplevelse.