Tragedin i Helsinborg, där en man på väg till den allsvenska premiären dog vid Kärnan i Helsingborg är svår att ta in. Att en polare, en arbetskamrat, en brorsa, en son och en farsa bara är borta efter att ha fallit offer för våld i samband med en fotbollsmatch är så sorgligt.
Alla är vi ense om att sällan klingar Bill Shanklys trötta ordspråk om fotboll och livet så tomt som efter en sådan här sjuk händelse. Inget är i närheten av vikten av ett liv och nu ska ett antal barn tvingas växa upp utan sin pappa och en familj ska begrava en man i mitten av livet.
Visst är det vackert att se hur fotbollen sluter sig samman likt efter Ivan Turinas tragiska dödsfall och hur det inte bara hänger Dif-prylar på staketet vid Stadion. Det finns en oerhörd och avundsvärd styrka i fotbollen och många supportrar känner med varandra och vet att det kunde varit en av de egna.
Samtidigt är det deppigt att veta att vi stått vid det här vägskälet så många gånger. Även om svensk fotboll bara en gång tidigare drabbats av det svårförståerliga i att en person faktiskt dör i samband med fotboll så finns det en rad händelser där det varit millimetrar från dödsfall.
Det är knappt tio år sedan jag träffade en Hammarby-supporter som blivit slagen i huvudet med ett järnrör och det var bara tillfälligheter från att han blivit dödad. Även om han hade turen att överleva så blev aldrig hans liv detsamma efter skadorna som blev på huvudet och hjärnan.
Hur många sådana offer finns det i Sverige? Alldeles för många givetvis och jag har tappat räkningen på antalet krönikor eller besök i morgonsoffor och nyhetsprogram och där budskapet varit detsamma: det måste ta slut. Vi kan inte längre acceptera det här.
Det gör aldrig det, tyvärr, utan våldet kommer tillbaka gång på gång. Tyvärr är det likadant i utlandet, att våldet är en del av fotbollen och det är oerhört svårt att bryta spiralerna. Inte sällan slutar det med mycket hårdare tag än vad vi har i Sverige och det är ditåt dessa händelser tvingar fotbollen.
Fakta är att alldeles för lite händer. Det är också meningslöst att skrika på att klubbarna ska straffas, fotbollen ska läggas ner och att supportrarna ska ta ansvar. Väldigt många gör precis det men det hjälper inte eftersom samhället inte agerar tillräckligt hårt mot dem som begår brott.
De som inte tror att klubbarna jobbar med det här borde göra studiebesök hos Hammarby, Djurgården, Malmö, Göteborg och så vidare. Där sliter folk för att göra fotbollen säker och det med begränsade resurser och i en tuff miljö och att de inte ger upp är svårt att förstå sett till hoten, hatet och hettan.
Självklart ska vi ha spelare, ledare och supportrar som försöker stå upp emot de kriminella och tydligt tar avstånd från dem, men det går lika lite för dem att ta hand om de här problemen som vi kräver av en liten orts medborgare att de ska kasta ut ett kriminellt MC-gäng som slagit rot där.
Även om det är lugnt och städat på de flesta matcher i allsvenskan och superettan så är det ändå ett avgörande problem för svensk fotboll. Helsingborg var på många sätt en krigszon under gårdagen och det är hemskt att se bilder på hur fans bråkar med polisen och inget händer.
Att en supporter blir ihjälslagen gör inte att det är okej att fullständigt spåra ut och gå till angrepp mot polis och vanliga människor. Två fel blir aldrig ett rätt och det är givet så att matchen skulle brytas och kanske hade det kunnat ske tidigare, men det är i dagsläget meningslöst att leta syndabockar.
Det handlar om att bryta spiraler kring högriskmatcher och det är inte utan att jag fasar för AIK-IFK Göteborg på Friends Arena. Måtte alla hålla huvudet kallt och se till att matchen blir en värdig manifestation för en avliden i fotbollsfamiljen och inte upphov till nya sorgliga scener.
Cynikern i mig är rädd för att det blir "business as usual" när väl röken lagt sig, så som det blivit så många gånger tidigare. Jag hoppas att det blir annorlunda den här gången och att myndigheterna och staten verkligen gör något för att stoppa de här problemen som givetvis hänger ihop med fotbollen men också med samhället.
Fotbollen gör oerhört mycket bra för Sverige och är en bro in i samhället för unga människor och fostrar och skapar gemenskap och ger glädje och arbetstillfällen. Tyvärr har man (samhället som skar ner på supporterpoliser) låtit en del onda krafter ta sig in i fotbollen och enda sättet att bli av med dem är att samhället hjälper till med krafttag.
Björn Eriksson var redan för två år sedan framme med förslag men regeringen drar benen efter sig. Varför? Jag fattar inte det och kan bara hoppas att man vaknar. För fotbollen behöver hjälp och den kommer inte att försvinna eller dö utan leva vidare och då är det samhällets ansvar att se till att den är frisk.