Amerikanska banker slår igen en efter en efter att ha struntat i risker och kört på som om det inte fanns en morgondag. George W Bush får rycka ut med enorma buntar med dollar för att staga upp dem . Allt för att folk ska få nytt förtroende för ekonomin och tro på ljusare tider.
Uppdraget är tufft, för i tider av kris snurrar den nedåtgående spiralen allt snabbare åt fel håll, och mycket för att just förtroendet för att alla inblandade är som bortblåst, och det blir självuppfyllande att utvecklingen ska fortsätta neråt.
Å andra sidan är det inte konstigt, för vem tror på bankernas ledning som under många år sett till att bli ruggigt rika och då hävdat att det är för allas bästa, och nu när det visar sig att de inte varit skickliga och försiktiga tillräckligt så passar det att få hjälp.
Ja, ja, Malmö FF:s kris är i det perspektivet marginell, samtidigt går det inte att ignorera känslorna nere i Malmö.
Det är upprört, irriterat, besviket och ilsket. Enkelt kan det sammanfattas i att det saknas förtroende för klubben och dess ledning.
Spelarna verkar helt sakna självförtroende och sättet de spelar fotboll på tyder inte på att deras förtroende för Roland Nilsson är hundra.
Och att Nilsson inte varit nöjd med en hel del av lirarna har också varit tydligt.
Malmö FF är en klubb som helt saknar harmoni och det värsta är att det inte är något nytt problem.
Efter SM-guldet 2004 har det gått rakt utför och ingen av de två tränare som styrelsen valt har levererat. Så här i efterhand framstår det som obegripligt att styrelsen och klubbens ledning inte var nöjdare med Tom Prahl: SM-guld, stort silver, litet silver och en femteplats som sämst.
I stället plockade man in Sören Åkeby som fick gå efter två år, och han var egentligen borta redan efter 18 månader. Därefter gick man på Roland Nilsson som var rätt man att åter ta Malmö dit klubben hör hemma: i toppen. Resultatet är inget att hurra över.
I dagsläget är Malmö FF på en tolfte plats och så sent som för två veckor sedan när Malmö FF tog emot Halmstad talade sportchefen Hasse Borg om att han nu kunde titta uppåt i tabellen igen. Därefter har man förlorat tre matcher: 3-0, 4-0 och 1-0 mot jumbon Norrköping.
Jag vet att ledning och tränare inte riktigt vill se problemen, utan i stället hittar en massa saker som påverkar publiktillströmning, resultat och så vidare. Rätt litet ansvar verkar falla på just de ansvariga och det gör att förtroendet knappast ökar.
Över 400 medlemmar har nu skrivit på uppropet som kräver en genomlysning av föreningen och vd:n Pelle Svensson ställer sig positiv. När är en annan sak. Frågan är bara om styrelsen och tränarparet Roland Nilsson och Hasse Gren har den tiden?
Förtroende är en färskvara och just nu har ingen av de ledande i klubben särskilt mycket av den varan trots att en ny arena är på gång och att man har knappt 100 miljoner i tillgångar och vädjar om tålamod.
Därför är kvällens derby mot Helsingborg en av de viktigaste matcherna Malmö FF spelat på länge.
Frågan är om MFF-fansen klarar en förlust till? Och om ledningen överlever det? Och Nilsson och Gren?
Det är på sitt sätt löjligt att tala om att MFF-spelarna måste rädda sin heder och stolthet, men det är ändå vad det handlar om på Stadion mot Helsingborg. Fansen måste se att spelarna brinner för Malmö och VILL spela för klubben.
Spelarna kan också rädda Bengt Madsen & Co undan ännu mer tryck och ge ledningen arbetsro åtminstone säsongen ut.
För det är inte på Stadion som det ska avgöras om styrelsen ska ta ansvar för många års haverier – utan på årsmötet i början av 2009. Då kan man diskutera ansvar och vem som borde gjort vad – och framför allt VEM som ska få styra klubben framöver.
I kväll handlar det om att spelarna måste försöka rädda vad som räddas kan och det finns sju matcher att räta upp en del av det stukade förtroendet.
Om det räcker? Ja, det får vi se sedan.
Fast det är nog viktigt att bara ta en match i taget…för alla inblandade