Ingen i Malmö FF kan vara nöjd med utvecklingen efter 2004. Där ett SM-guld bytts ut mot en rad mellanplaceringar och lanseringen av Sören Åkeby i Zagreb 2005 med uttalandet att han skulle ta MFF till nya SM-guld fastnade i halsen på de styrande i MFF.
Jag förstår att Tony Ernst och andra MFF-fans är otåliga och på ett sätt är jag fascinerad att det inte blåst mer kring herrarna i toppen av klubben.
Att de styrande fått mandat att köra på och kunnat lägga skulden på de flesta utom sig själva.
Nu har MFF en ny arena på gång och man har anställt en vd i form av Pelle Svensson som nu får det stora ansvaret att Malmö ska bli den framgångsmaskin alla förväntar sig.
Detta efter en utredning av förre Uefa-vd:n Lars-Christer Olsson som pekade på bristerna i Malmö FF.
Det är kanon att styrelsen agerat, men frågan är varför det dröjde så länge. Vilket ansvar har den för att MFF inte alls levt upp till vad man har i form av resurser - i både talangpool, tradition och kapital.
Och ännu inte gör det.
På ett sätt är det klokt att man nu skjuter på kraven och att Svensson talar om topp-fyra nästa säsong och SM-guld först 2010.
Samtidigt är det underligt att man dröjt så länge med att agera.
Visst vet jag att vi i Sverige har en demokratisk tradition i våra föreningar där valberedningar ska känna av stämningen och ta fram styrelseförslag med en bred förankring.
Så är det i varje fall i teorin.
Alla som varit inne i föreningar vet att verkligheten är något annat, där jobbet att ta fram en styrelse för en klubb är en något modifierad form av det.
För det sker en massa kämpande och positionerandet bakom kulisserna.
Ta bara kuppen i Djurgården där tre tunga supporterprofiler uppvaktade ordföranden Bo Lundquist och ville att han skulle meddela sin avgång och skola in en ersättare under ett halvår.
Gången var knappast den vanliga över valberedningen, och få av klubbens medlemmar hade en aning om det.
Tänk om fansen och deras kronprins i stället utmanat Bo Lundquist öppet med debattinlägg och pekat på Dif-basens alla påstådda brister och tillkortakommanden.
Då hade ALLA medlemmar haft chansen att ta ställning till förslaget.
Jag efterlyser val som det är i Real Madrid eller FC Barcelona i svenska klubbar. Självklart innehåller valkampanjerna i spanska storklubbar en massa populism och det handlar ganska ofta om att sitta på stålar.
Alla system har sina brister - fast jag gillar öppenheten där.
Ingen ska tro att det inte handlar om pengar på ett eller annat sätt även i svenska klubbar. Även om man inte sätter in några egna miljoner kan det handla om att en ordförande kan sitta kvar för att utan honom försvinner en massa miljoner - för han skulle dra tillbaka sina kontakter.
Den kompetensen är kanske den avgörande.
Bengt Madsen har på många sätt skickligt styrt Malmö FF och i vissa lägen delegerat till rätt personer (läs: Hasse Borg) vilket gett både ett efterlängtat SM-guld och stora intäkter efter försäljningar. Dessutom har man en ny arena på gång och som säkert ger klubben en injektion av allt från inspiration, drag till pengar.
Samtidigt är kraven i "Iff-iff" höga och de har inte blivit mindre i och med pengarna. Sett ur det perspektivet kan man inte påstå att Madsen levererat.
För det yttersta ansvaret faller på honom och det har ofta saknats en röd tråd i verksamheten - åtminstone fram till vd:n Svensson klev in.
Där tror jag att en öppen kamp om makten i Malmö FF varit av nytta. Inte så att det betyder att Bengt Madsen tvunget måste ersättas - utan mer utmanas.
Allt för att tvingas att vässa sina visioner och kunna sätta en plan på pränt och få den mätt den mot andras.
Bengt Madsen, som varit med i Malmö i över 20 år, är den gamla stammens idrottsledare som är hård i nyporna och som inte gillar att ifrågasättas eller att kritiseras.
Alla diskussioner ska ske inom gruppen, klubben, föreningen - för att man ska stå enda utåt.
För egen del tror jag det är fel väg.
Jag vet att det förekommer medlemsmöten i MFF och att man försöker ha en dialog med fansen, och det är suveränt att man närmar sig dem och har en livaktig dialog.
Det tar inte bort min önskan att valkampen om att vara ordförande ska vara mer öppen.
Svensk fotboll befinner sig i ett helt annat skede i dag och ska man ta nästa steg krävs en professionalisering över hela linjen.
Rent generellt räcker det inte med gamla spelare som tjänstemän eller miljonärer som hejar i styrelsen - även om det inte ska stoppa någon - utan det behövs folk som är specialister på allt som en allsvensk klubb brottas med.
Om medlemmarna fick granska och studera vad de hade att välja på mer öppet så tror jag att det skulle gynna klubbarna - och i förlängingen även svensk fotboll.
Frågan är bara om ledarna vågar utsätta sig för det?