Beställningen inför den tidiga ödesmatchen på ett höstlikt och regnigt Råsunda var enkel: tre poäng. Det fixade landslaget.
Tacka Henrik Larsson för det som fixade två assist – och hjälpte Källström och Holmén till målen.
Annars kan vi glömma resten - nja, kanske inte Isakssons säkra målvaktsspel – men i princip resten av det som skedde under 90 minuter på Råsunda.
Helst av allt vill jag förtränga 3-5-2.
Det funkar inte och gör mer för motståndarnas offensiv än för vår, och samtidigt kan man säga att spelarna inte gjorde det rättvisa.
Ungerns förbundskapten Erwin Koeman agerade sanningssägare när han inledde presskonferensen med att säga: ”Bara ett lag spelade fotboll i dag.”
På frågan om han var imponerad av Sverige sa holländaren: ”Ungern imponerade på mig.”
När sedan Lagerbäck gick in med att slå fast att Sverige inte nådde upp till den kvalité landslaget nådde i Tirana då fattar alla att även den svenske förbundskaptenen led på bänken.
Men tre poäng är tre poäng – och Ungern åker hem med noll.
För egen del hade jag väntat mig en helt annan tändning i det svenska laget från start. En helt annan revanschlusta. En helt annan inställning.
Med tanke på 0-0 i Albanien och att det var ödeskaraktär över matchen
Istället fick vi ett Ungern som under 45 minuter till stora delar rullade ut det svenska laget.
Och otroligt nog var det snart 37-årige Larsson med 101 landskamper som visade mest vilja till en början och lagkaptenen hade svårt att få med sig de andra spelarna som verkade skakade och tagna av stunden.
Att vi gick till pauskaffet med 0-0 och var nöjda med det, säger allt.
Ungern skapade fler lägen och var skarpare. Isaksson ihop med ungersk impotens framför mål räddade den svenska nollan under nästan hela matchen.
Efter paus började det lika illa och noll byten bådade inte gott.
Fast efter ett ungerskt friläge var det Henrik Larsson som ryckte loss på kanten efter en spelvändning och hittade en löpande Kim Källström som iskallt nickade in 1-0.
Lättnaden efter det målet gick att ta på, och det är bara att tacka Gud att Ungern inte tog ledningen.
Tävlingsdebutanten Samuel Holmén var lika kall när han blev frispelad av Larsson och satte in 2-0 och efter det spelade landslaget av matchen, och även om det slank in ett ungerskt mål på slutet kändes inte segern hotad när det väl blivit mål.
Men det är bara att inse att mot starkare motstånd kommer det att bli stryk om inte laget höjer sig framöver – och det rejält.
Nu glädjer vi oss att Sverige lyckades sno tre poäng mot Ungern utan att någon protesterade och försöker förtränga resten. Bland annat Zlatan Ibrahimovic insats som var slätstruken och oengagerad och trodde han skulle göra allt utan att slita.
Frågan är bara vem som vågar skälla ut honom när han inte gör sitt jobb?
Visst är det så att VM-hoppet lever, men det ligger fortfarande på intensiven efter insatsen på Råsunda. Även om Henrik Larsson har rätt i att hellre en rad sådana här skitsegrar och en plats i VM än roligare fotboll.
Det köper jag, problemet är bara att det var mer Ungern som förlorade än Sverige som vann.
*****
Fabio Capello är säkert kung nu efter 4-1 i Zagreb. Det svänger snabbt.
*****
Dansk dynamit i Lissabon var inte gynnsamt för Sverige. Trodde aldrig Morten Olsens lag skulle ha fyra av sex poäng efter Ungern och Portugal borta.
Otroligt att inte bara resa sig en gång, utan två, och att Christian Poulsen fick kliva dit med ett mål.
Samtidigt är Portugal skakat inför resan till Solna.
*****
Luxemburg slog Schweiz. Färörarna snodde nästan poäng av Rumänien. Det finns inga blåbär kvar längre, som Roland Andersson gillar att säga.
*****
Inget Sydafrika i januari, Synd, hade annars varit skönt för landslaget att slippa tidsomställningen om de nu ska dra hela vägen till Sydamerika.
Fast Kentaro har väl sytt ihop en deal.