Ni kan allt för väl alla olika varianter som SvFF, Sef, TV4, SVT och en rad andra intressenter försökt med för att hetta upp Svenska cupen. Det har väl gått sådär om vi ska vara snälla, det är bara så att cupen inte fångar klubbar och fans på rätt sätt och då följer ingen annan med.
Har själv alltid gillat cupen och dess matcher men inser att jag är en av få som uppskattat den typen av drabbningar. Just skrällarna i Veberöd-IFK Göteborg 1993 och Lunds BK-Öster 1979 är några av de häftigaste upplevelserna jag haft fotbollsmässigt och som etsat sig fast just för känslan av det omöjliga.
Som när Växjö-laget kom till Lund som allsvenska serieledare och med Teitur Thordarsson längst fram och Thomas Ravelli i målet men där "Krubban" chockade med en 2-0 seger. Än mer osannolik var Veberöds vinst inför 4000 på Romelevallen mot ett Blåvitt som kom med Kåmark, Mild, Rehn, Erlingmark och Ravelli.
Den lockelsen som länge fanns i Englands traditionella FA-cup, och väl fortfarande finns kvar emellanåt, och som egentligen få andra länder lyckats kopiera har heller aldrig riktigt slagit igenom i Sverige. Varför? Ja, säg det, men det är för få som verkligen brytt sig om den pokalen – och det fortplantar sig.
Tjusningen med idrott är att det är svårt, eller för att inte säga omöjligt, att konstruera något av värde som man ska spela om. Det hjälper inte att tala om något på alla möjliga vis om ingen ändå känner ett verkligt värde, och det skapar man bara under en lång och uthållig tid – om det ens är möjligt.
Fast fjolårets skifte av den Svenska cupen till ett gruppspel som en tävlingsinriktad försäsong var ett kliv i rätt riktning. Inte minst för att klubbarna får förlänga tävlingssäsongen men lika mycket för att det finns en snabb väg ut i Europa där man firar cupguld i maj och kliver ut i Europa League fem, sex veckor senare.
IFK Göteborg hade ett hyfsat tungt 2012 och slutade på sjunde plats i allsvenskan men när Mikael Stahre väl fick fart på laget under våren 2013 så tog Blåvitt sig hela vägen till finalen och väl där slog man Djurgården. Tyvärr slutade Blåvitts äventyr direkt i Slovakien, men det är en utmärkt möjlighet.
Ta bara Elfsborg och Helsingborg som bägge hamnade utanför platserna i allsvenskan som ger spel i Europa League och det är trots allt en cup som ger både intäkter och möjligheter att exponera sina spelare för utländska klubbar om man tråcklar sig vidare.
Därför är Svenska Cupen extra viktig för Roar Hansen och Klas Ingesson som leder trupper i klubbar som är vana vid att nå spel utanför de svenska gränserna. Bägge de allsvenska klubbarna har fått en hyfsad lottning med lag ur lägre serier men Borås-laget stöp mot Sirius i fjol, men då hade man inte kniven på strupen sett till att man var regerande mästare.
HIF och Elfsborg är inte ensamma om att ha Europa-ambitioner utan även Djurgården, Åtvidaberg, Häcken och Norrköping vill givetvis vinna en titel redan i vår och försöka ta klivet vidare. Även nystöpta Hammarby vill garanterat göra avtryck under tränaren Nanne Bergstrand och att då möta bland annat Malmö FF är onekligen lockande.
Om en månad börjar allsvenskan och vi är många som längtar efter den och Svenska cupen är ett fantastiskt förspel som drar i gång redan nu. Förändringen av spelformen gör att fler klubbar lär ta den på allvar och på sikt kan det ge cupen det värde den är värd – och därmed en inramning och rejäl en betydelse.