Efter två underbara veckor av fotbollsfest i Sverige, och där Pia Sundhage varit överstepräst för den väckelserörelse fylld av värme, glädje och stolthet som gått genom landet, så tog det slut på Gamla Ullevi och som vanligt firade tyskorna en finalplats.
Glädjande nog så hyllade den fantastiska publiken Sverige och Pia Sundhage efter förlusten och ett av de starkaste intrycken var under matchen, precis efter det tyska ledningsmålet, och då publiken direkt satte i gång att mana på landslaget och stötta dem. Det var riktigt häftigt.
För det är inget snack om att Pia Sundhage o Co gjort EM-slutspelet till en succé. Alla pratar om EM och har velat ha biljetter, och det har varit gåshud när Sverige spelat och fans i alla åldrar verkligen visat sin kärlek.
Glädjen och stoltheten hos min dotter när hon ihop med flera hundra andra köat och fått autografer av en del av spelarna efter 4-0 på Örjans Vall går inte att sudda ut. Det här landslaget har verkligen satt avtryck under de här veckorna, och mycket tack vare Pia Sundhage.
Efter slutsignalen mot Tyskland så rann tårarna hos Lotta Schelin, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin och de andra. De förstod att drömmen de levt var över. Deras livs chans att få spela en mästerskapsfinal på hemmaplan var borta. Friends Arena är utsålt till andra lags match.
Landslaget klarade inte att ta ett kliv till, utan föll på en vanlig barriär som heter Tyskland. Sveriges landslag har inte slagit ut ett bättre rankat landslag i slutspel på över tio år och det klarade man inte nu heller. Pia Sundhage har ingjutit mycket i sina spelare men inte ens med 16 500 i ryggen så gick det att vinna.
Verkligheten är den vanliga tyska mardrömmen. Iskalla Silvia Neid kan återigen leda sitt landslag till en EM-titel eftersom Dzsenifer Marozsans petning förbi Kristian Hammarström till 0-1 blev avgörande i en annars böljande match som påminde om en boxningsfajt där kombattanterna släppt guarden.
Sverige radade upp möjligheter att kvittera men kylan, effektiviteten och pricksäkerheten från tidigare under EM-slutspelet var bortblåst. Istället var det stressat, panikartat och spelarna valde gång på gång fel avslut, passningar och löpningar och Nadine Angerer bevakade nollan.
Naturligtvis var det skillnad på motståndet från de andra matcherna i EM men det var ändå så att Tyskland inte var lika starkt som Tyskland brukar vara och man släppte till både ytor och möjligheter nog för att Sverige kunde och borde kvitterat, men spelarna fixade det inte.
När matchen går i repris i huvudet så är det Josefine Öqvists skott i burgaveln, Caroline Segers miss, Antonia Göranssons möjlighet att spela snett inåt bakåt, Göranssons tvekan när hon är på bortre stolpen, Kosovare Asllanis frustration och Lotta Schelins tama avslut som vevas. Tyvärr var det oförmågan som sken den här kvällen.
Snacket om att förlusten var orättvis är direkt felaktig, för inte nog med att Kristin Hammarström gjorde flera parader så räddade Sara Thunebro på mållinjen och Nilla Fischer gjorde en Börje Salming efter en retur från Hammarström. Dessutom så missade tyskorna också i flera fina lägen och kunde och borde gjort fler mål.
Lotta Schelin satte förvisso 1-1 och hela Gamla Ullevi exploderade men den schweiziska domaren Esther Staubli blåste av för den lätta knuffen på Annike Krahn – Schelin var även offside – och det är svårt att ifrågasätta domslutet även om den tyska backen faller lätt.
Förutom att Sverige inte uppträdde med tillräcklig kyla och hela tiden sökte avgörande och stressade passningar och uppspel – vilket inte sällan ledde till farliga tyska spelvändningar – så var det svenska laget för snällt, för tamt och för polerat mot ett mer erfaret och ärrat tyskt motstånd.
Många spelare hade svårt att nå upp i nivå och varken Thunebro eller Rohlin har haft ett starkt EM och Jessica Samuelsson måste utveckla spelet med boll om hon ska vara med. Nilla Fischer fick en tidig varning men det ska sägas att hon vågade och försökte, och visade emellanåt hög klass i spelet.
Caroline Seger var en av få som höll klassen i första halvlek men hon var för ensam och efter pausen tappade även hon och det gjorde att det svenska spelet haltade. På kanterna var varken Antonia Göransson eller Josefine Öqvist lyckade och det är uppenbart att där behöver Sverige en annan kvalitet.
Lotta Schelin hade svårt att komma med i spelet och saknad förmågan att ta sig in i spelet. När Sveriges storstjärna stoppas så enkelt ihop med att Kosovare Asllani också blev bortplockad i perioder så blev kvaliteten inte tillräcklig och därför värderade ofta spelarna fel och avsluten gick aldrig i mål.
Pia Sundhage har kört runt på sin trupp under EM och i efterhand är det svårt att förstå varför inte Therese Sjögran inte fick kliva in redan i paus. Hon bidrog till lugn och bättre tryck när hon väl kom in på planen men fick för lite tid på sig.
Dessutom har försvarsspelet haltat under hela EM och vad som hänger ihop med försvarstränaren Birger Jacobssons avhopp och eventuella okunskap får vi väl aldrig veta, men om Sundhage och spelarna ska göra avtryck på allvar i VM 2015 så måste Sverige lyfta den delen av spelet rejält.
Pia Sundhage hade extremt kort tid på sig och det går inte att kritisera insatsen i EM som är godkänd sett till förutsättningar och material. PR-mässigt har det varit en vrålsuccé och det är bara att hoppas att den får nödvändiga effekter så Sverige tar ett kliv till 2015, och då tar sig över ribban som Tyskland och andra lagt upp.