Det var en rörande scen på Olympias gräs efter att Sverige
fått stryk med 2-1 mot Italien. Tommy Söderberg
instruerade Emir Bajrami
om hur han ska uppträda på planen. Förbundskaptenen
var ett hundra procent engagerad i att lära Elfsborgs-mittfältaren
än mer.
Söderberg
for fram så gott det gick mitt på den tomma gräsplanen och pekade, instruerade och signalerade och att Sveriges
EM-hopp fått en rejäl törn gick inte att ana.
I tv-studion under en reklampaus konstaterade Söderbergs kollega Jörgen Lennartsson
att hela livet är fullt av lektioner. Förvisso med en suck.
Jo, det förstnämnda såg vi på Olympia
. Och vi kan egentligen inte klandra ett svenskt landslag som gav sitt yttersta mot ett gäng som spelat 250 matcher i italienska serie A.
Istället är det bara att tacka Giovinco o Co
för undervisningen och försöka se och lära.
Italienarna
är världsbäst på att spela den här typen av matcher och kombinationen av briljans och cynism är svårslagen.
Ingen på Olympia
kan väl annat än beundra Juventus
lille Giovinco
som inför 1-0 vann en bortnickad boll, vände bort Gustav Svensson
och Pontus Wernbloom
i en rörelse och hittade sedan målskytten Balotelli
med en läcker chipp. Inför 2-0 såg Giovinco
till att fixa frispark mot två man och sedan förvalta den så väl att Acquafresca
kunde nicka in målet.
De två insatserna räckte väldigt långt och ovanpå det kommer sedan den lilla cynismen in. Allt från maskandet, filmandet, låsandet och så vidare. Det finns en hel låda av tricks att ta till.
Inte så att jag inte tror att svenskarna
höll på – de är bara inte lika bra på att få en match exakt dit de vill även om Wernbloom
fick
Balotelli
utvisad.
Om vi ska avverka franske domaren Tony Chapron
så var hans insats allt annat än vass, men det slog mot bägge lagen – så det ska vi inte skylla förlusten på.
Pontus Wernbloom
kunde åkt ut om han blivit varnad i stället för Rasmus Elm
– en varning som i och för sig var fel oavsett – och Balotelli
borde ha fått två gula istället för ett direkt rött. Den här domarkvaliteten sänker U21-EM
om Uefa
nu vill lyfta den.
Åter i matchen så valde Sveriges
ledning att avvakta för länge med att göra sina byten. Med en man mer måste ett landslag ha råd med en spelare som Labinot Harbuzi
. Någon som inte har sin styrka i att förstöra och gnaga utan som kan kreera och briljera. Han har en bra bit till Giovinco
, men han har samma egenskaper.
Att sedan Martin Olsson
var en injektion var underbart och han måste in mot serberna
, men de svenska bytena kom för sent i den här matchen.
Annat med den italienske tränaren Casiraghi
som visade upp en iskyla och plockade av anfallarna för att bara spika igen. Han kastade in långa spelare på slutet för att nicka undan, allt för att säkra ett resultat och närmast garantera en plats i semifinalen.
Där har säkert den svenska ledningen ytterligare en del att lära.
Mario Balotelli
då? Ja, han sprakade till som den rockstar han är, under de knappa 40 minuter han fick vara kvar på planen.
Målet var ju av hög klass när han vände bort Lustig
och sedan hängde in bollen i bortre hörnet. Firandet var lika kaxigt som den person han är. Att han åkte ut kan inte förvåna någon – för hans genialitet bor granne med galenskapen.
Sverige
måste nu ta poäng av Serbien
för att vara garanterat en plats i semifinalen. Sett till att det svenska landslaget
har oerhört tufft mot serberna är det ett svårt uppdrag.
Serbien
satte stopp i
U21-EM 2004
och även i
EM-kvalet 2006
, och det är ett lag som passar blågult extremt illa, men det är en utmaning och kanske har de förlusterna lärt de svenska spelarna något.
Om vi ska leta fram det riktigt positiva med Sveriges match så var det reduceringen. Ett klassmål från det att bollen lämnade Bjärsmyr
via en överhoppande Wernbloom
och Rasmus Elms
klack fram till Ola Toivonen
som vände och sköt på samma sätt som den anfallare de kallade ”Poletten”
när jag var liten – apropå att Öis-anfallaren Thomas Larsson
vände på liten yta.