Inget snack om att svensk landslagsfotboll står inför två avgörande dagar och dygn. Med matcher som kan forma historien gällande främsta ledarna, men även landslagen.
Först ut är damerna i en EM-kvartsfinal mot Norge och sedan är det herrarna i VM-kvalet mot Ungern.
Inte utan att det blir några svettiga dagar för förbundsbasen Lars-Åke Lagrell som onekligen behöver framgångar för att få än mer luft i den svenska landslagsfotbollen.
Med ett nytt stort arenabygge på gång och ett väntande möte med regeringen om ansökan till EM 2016 måste det andas framgång och spraka kring gult och blått.
Svårast uppgift har Lagerbäcks landslag i Budapest. Den tidigare så säkra och framgångsrika kvalmaskinen har hackat betänkligt under kvalspelet med sikte på Sydafrika.
Plumparna är många och det som finns på näthinnan är Kim Källströms straff mot Danmark och en radda Elmander-chanser mot Portugal hemma och slätstruken match i Albanien.
Fortfarande är försvaret habilt och tryggt men det brister i att se till att utverka segrar genom ett mål eller två. Som i de tidigare fem kvalen där man hela tiden låg rätt. Kanske är det matchvinnarna som saknas? Henrik Larsson, Marcus Allbäck och Fredrik Ljungberg tog ledartröjan i olika kval.
Zlatan Ibrahimovic är givetvis en matchvinnare av rang, men han missade någon match och har under kvalet även haft svårt att göra sig gällande.
Ofta har han tagit för stort ansvar och jagat bollen i stället för att vänta in den – och är man grym Zlatanist ser man väl så att de andra inte haft kunnandet att hitta honom.
Sverige har ett landslag med spelare som ska kunna slå Ungern. Ja, det blir tufft. Publiktryck. Fysiskt och aggressivt motstånd. Ett landslag som har känning av en plats i ett mästerskap för första gången på 25 år.
Men det handlar om att Lars Lagerbäck måste våga låta spelarna ta risker och gå framåt för att ordna segern.
Gör den svenske förbundskaptenen det? Oklart, Lagerbäck känns lite fastkörd i sina vanliga spår och han har inte kunnat lyfta sitt landslag i det här kvalet. Han och Roland Andersson anser att de är bäst lämpade att leda landslaget – då får de visa det i Ungern och åtminstone se till att VM-kvalet lever ända in i kaklet.
Oavsett om det blir en plats i Sydafrika är det ingen tvekan om att landslaget behöver en ny ledning. Om det inte blir VM måste skiftet ske redan i höst.
Mina namn är de jag förespråkat hela tiden: Erik Hamrén, Jan Jönsson och Hasse Backe.
Alla tre är vassa kandidater med ett bra och brett kunnande kring svensk fotboll och de har alla varit utomlands. Dessutom har trion upplevt fotbollens berg-och-dal-bana och fått känna av både ligatitlar och sparkar. Nog så viktigt.
Konstigt nog har förbundet redan förlängt kontraktet med Thomas Dennerby. Vilket jag inte fattar.
Om Sverige rasar ut mot Norge kan väl ingen anse att han är den rätta mannen att leda Sverige. Floppade i VM 2007 och imponerade knappast i OS i Kina.
Självklart blir konkurrensen bara tuffare och tuffare i och med att fotbollen sprider sig och blir större. Men i ett europeiskt perspektiv måste man kunna kräva att Sverige ska göra sig gällande sett till att allsvenskan anses vara världens bästa liga och att svenska spelare har möjligheter att utvecklas.
Under EM har inte offensiven klickat och han har inte fått fart på Lotta Schelin. Landslagets offensiva nyckelspelare försvinner. Satsningen på Kosovare Asllani är inte heller en spelare som ska behöva ta ett defensivt ansvar.
Dennerby måste våga släppa loss de offensiva spelarna för att nå nästa nivå.
I en eventuell semifinal väntar troligen Tyskland. En rysare. Och skulle Sverige falla i en semifinal mot Tyskland är det något som alla kan förstå och säkert acceptera. Att Uefa däremot ser till att Europas två bäst rankade lag måste mötas i en semifinal är ett grovt självmål och det är obegripligt. Det hade aldrig hänt i ett EM för herrarna.