Tänk hur förbannat snabbt det går i fotboll. För ett halvår sedan var AIK störst, bäst och vackrast och firade "Dubblish". Bojan Djordic, Martin Mutumba, Kenny Pavey och Micke Stahre tävlade om att uttrycka sig ballast, hårdast, kaxigast och mest.
Efter överkörningen på Gamla Ullevi är det inte mycket kvar av det bygget. Stackars Björn Wesström stod i Canal Plus och pratade om att laget hade många att be om ursäkt efter 0-4 mot IFK Göteborg.
Ja, herregud, den stackars Wesström har klivit in efter den flyktade Stahre (sett till hur stämningen är i Grekland måste han verkligen insett att läget var allvarligt i Solna-klubben) och det andas budgetlösning lång väg.
Precis som om AIK-kassan är tom och då får sportchefen även vara tränare. Naturligtvis är det inte tränare Wesströms fel att AIK är sönderslaget, annat kanske med sportchefen Wesström som av någon anledning inte fyllde på i hålrummen efter Markus Jonsson, Jos Hooiveld, Daniel Örlund och Ivan Obolo.
Min gissning är att AIK vill minska risken av en ny ekonomisk härdsmälta och därför inte kunde värva bättre spelare. Det är givetvis ansvarsfullt och riktigt, problemet är att det inte är något man kan kommunicera till sponsorer och fans - då blir det inte rätt fart på årskort och samarbetsavtal.
Istället hoppades man i AIK-ledningen att det skulle hålla i allsvenskan i varje fall.
AIK ligger efter det senaste debaclet på sista plats efter elva omgångar med sex poäng och målskillnaden 6-14. Även om många förstod att laget inte var av mästarklass så kunde ingen förutspå detta.
Inte för att AIK är så dåligt men precis som man fick en positiv spinn under 2009 har man fått en motsatt cykel under 2010. Tvivlet har spridit sig och självförtroendet har eroderats i snabb takt från Tomi Maanoja och framåt ända till Flavio.
Inte blir det bättre av att Bojan Djordjic, Dulee Johnson och Lee Baxter (han om någon borde ju fatta) startat ett inbördeskrig om vems fel det är, och det är då alla nog inser att det kan bli tufft att vända på det här.
Naturligtvis är AIK inte så här dåligt, men problemet är att mycket av lagets styrka kom från att man uppträdde som en enhet i fjol - så är det inte i år. Och vi har sett att det kan gå snabbt utför även för forna mästarlag.
För mig känns det som om det inte finns en ledare som kan sätta en del på plats. Hur kan man inte markera mot de spelare som sänkte Maanoja. Okej för att han gjort tabbar, men i det här läget hjälper det inte någon att såga finnen. Dessutom hade man haft råd med en och annan tabbe om utespelarna gjort mål.
Om de verkligen är så speciella i AIK och det finns en särskild känsla av vi mot dom så borde alla ha stått upp för målvakten, inte tvärtom.
Alla säger att det är givet att AIK ska handla spelare i sommar. Okej, för vilka pengar då? Det hänger i så fall på riskkapitalister som är villiga att skjuta till kapital för att det ska bli vassa rekryteringar.
Viktigare är att hitta en tränare med en klar vision och en krismedvetenhet - och som kan sätta en del av de kaxiga på plats för att i dag finns inte mycket att skryta om. Gärna ett etablerat och erfaret namn.
Efter torsdagens match mot IFK Göteborg tycker jag faktiskt synd om resterna av rövarbandet som tog AIK till dubbeln. För jag gillade ju att de stack ut och vågade säga vad de tyckte och inte tog skit.
Nu är de är som ett vilset pojklag som tappat sin stjärna och där alla spelar för sig själva. Var fanns markeringen på målen? Och där ansvaret för att det går dåligt ligger hos en massa andra personer (take your pick) men inte just hos mig själv. Det är där resan tillbaka måste börja.
*****
Elfsborg-Malmö var en underbar match. En propaganda för allsvenskan (och för plastgräs). Framför allt börjar jag bli frälst av MFF:s kvicka, rappa och lekfulla anfallsspel som emellanåt klickar på ett underbart sätt. Det har tagit tid för Roland Nilsson, men om detta håller i sig så har det varit värt att vänta på.
*****
Den allsvenska världen är galen. Blåvitt-gubbarnas HIF under ledning av Conny Karlsson och Reine Almqvist rycker nu i den allsvenskan toppen och har bara tappat fyra av poängen på elva matcher och uppträder på ett så imponerande sätt. AIK har en del att lära av det LAGET.
Lägg till Åtvidaberg som nu vaknat från de döda och under nye tränaren Andreas Thomson har man 2 3 2 11-8 9 - vilket är stort. Jag fattar fortfarande inte att man satsade på Daniel Wiklund om man visste att han inte höll, och sedan kickade honom efter tre matcher.
Och vi har topptippade och haussade Häcken som sladdar mot botten. Och AIK:s ratade Alexander Gerndt i toppen av skytteligan ihop med Elfsborgs Denny Avdic.
*****
Tanken på att AIK är Sveriges hopp i Champions League...ja, vad säger man?
*****
Efter 4-0 på AIK kan man undra om krisen är över i IFK Göteborg? Sett till att man fick pisk av Åtvidaberg och Malmö och bara fick 0-0 mot Mjällby efter att krossat Elfsborg med 5-1 så går det inte att ropa att faran är över.
Gillar att Thomas Olsson visade klassen mot AIK, han är en gammal favorit. En oerhört begåvad spelare.