Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

OLOF LUNDH

Lundh: Vad hände med MFF:s Djibril Fati?

Manchester City uppgavs vara intresserad av talangen.

Malmö FF värvade ”18-åringen” som var 21.

Hela affären mörkades och när Djibril Fati försvann så blev det svårt att nå sanningen.

För någon vecka sedan ringde jag till Malmös vd Per Nilsson. Ville höra om han ska fortsätta som vd för klubben eller inte, vilket han tvekat om. Nilsson var hemma i bostaden och kollade till några hantverkare och hade samtidigt fullt upp med en leksugen hund.

Per Nilsson är på många sätt både en behaglig och tacksam person att prata med och han kan bjuda på ett skratt eller ett skämt ovanpå att han oftast svarar rakt och redigt på frågorna. Det är en egenskap som vi journalister uppskattar, och vi avhandlade Norling, husaffärer och en del annat.

Blev dock förvånad när han plötsligt frågade mig om min julsaga från i fjol. Där jag beskrev turerna kring en transfer med en hel del oklarheter men då helt anonymt. Jag pekade inte ut personerna, klubben eller spelarna i texten utan var noga med att tvätta den.

Per Nilsson undrade nu varför jag skrev den. ”Var det ego-kicken?” ”Nja”, sa jag. ”Om det varit egokicken så hade jag nog dragit på med namnen.” ”Fast det kan max ha varit tio personer som kan ha förstått den till fullo”, fortsatte Nilsson och som jag upplevde det så berömde han storyn men var också nyfiken på den och på källorna.

Skälet till Nilssons intresse var givetvis att historien handlade om Malmö FF och Djibril Fati och Nilsson är en av de tre männen. Fati var en utländsk spelare som kom till MFF samtidigt som storvärvningen av Mathias Ranégie i augusti 2011, men där Ranégie fick rubriker och Fati inte ens ett inlägg på mff.se.

Under hösten var jag i kontakt med två källor med insyn i klubbens innersta och som uppgav att värvningen av Fati var ett sätt för MFF-ledningen att reglera agentarvodet för värvningen av Häcken-anfallaren och därmed runda klubbens egna regler, och att få personer förstod vad som skett.

MFF-styrelsen hade efter några uppmärksammade skattefall i Sverige tagit beslutet att klubben inte ska betala ut några agentarvoden utan det får spelarna sköta. Vilket gör sportchefen Per Ågrens jobb svårare eftersom spelarna inte vill se att det dras pengar från lönen utan helst ser att klubben betalar agenten.

Rent konkret är det billigare för alla parter om agenten får betalt av klubben än om spelaren ska få lön, arbetsgivaravgifter och sedan betala räkningen med skattade pengar. Därför har många agenter inte ens skrivna avtal med sina spelare längre, för att kunna hänvisa till att klubben är uppdragsgivare i värvningen av spelaren.

I det här fallet hade både Ranégie och Fati samma agentfirma och dessutom kom den unge spelaren, som har rötterna i antingen Senegal eller Burkina Faso, från Portugal, och då är det inte så svårt att betala ut en köpesumma för spelaren. För det går inte att ifrågasätta och ta reda på var pengarna tar vägen.

Per Nilsson ville i samtalet häromveckan inte ge mig några detaljer efter att han själv tagit upp min julsaga utan skrattade mest. Vi snackade sedan om andra misstänkta affärer i fotbolls-Sverige och jag beklagade mig över att det kan vara svårt att få loss rätt papper så att man verkligen kan visa hur affären gick till.

Klart är att Malmö FF tog in Djibril Fati men inte kommunicerade det och man presenterade inte ens värvningen på hemsidan. Det är lite roligt att när man googlar hans namn så ser man att en del MFF-fans i kommentarer undrade vem den nye spelaren var och man trodde att han var en provspelare men som är uppsatt i ett av U-lagen.

För MFF-ledningen blev det ganska snart knepigt. Det blev snack inom klubben om Fati då en del tränare U-leden undrade varför Malmö värvat en spelare som var sämre än de egna talangerna, och man uttryckte missnöje över att Djibril Fati tog en plats från spelare som var bättre.

Fick till och med höra ett en av de tongivande U-tränarna öppet uttryckte att det var något underligt med värvningen av Fati. Ingen förstod vad han gjorde i klubben, för det var uppenbart att han inte höll en tillräckligt hög klass. Han spelade match med U19-laget även om han var 22 år gammal.

När vi började forska i affären hösten 2011 var scouten Vito Stavljanin ovillig att uttala sig om spelaren och beklagade sig internt om att vi ringt och frågat. Thomas Sjöberg, som tränat Fati, hänvisade till Per Ågren och agenter och ville helst inte säga ett enda ord. Mats Engqvist erkände att Djibril Fati inte hållit den nivå man hoppats.

Kontakterna med Per Ågren, Håkan Jeppsson och Per Nilsson var också svåra, och efter att vi hade talat med Jeppsson så kastade han sig på luren för att briefa de andra inför samtalen. Gemensamt i deras version var att det var en supertalang som Manchester City hade varit intresserad av och som Per Ågren rekommenderat köp av.

Jeppsson var plågad när vi ringde och frågade om Fati var en del av Ranégie-affären: ”Öhhh, det har jag ingen uppfattning om att det skulle vara på det sättet. (Han säger ordet ingen tre gånger) Utan han är en en, en, e, öhh… talang som, som man har valt ut att vilja satsa på och man har gjort den bedömningen att han, att han skulle kunna tillföra något. Och det är det beslutet man har tagit och det har styrelsen gått på, från den sportsliga ledningen.”

Per Ågren och Per Nilsson, som blivit förvarnade av Jeppsson, var rakare även om vd-Nilsson helst inte vill svara på vem eller vilken klubb man köpte Fati av: ”Jag kan gå och kolla det för jag vet att du ställde frågan. Jag är inte hundra på vem som är säljaren. Jag vill kanske inte ens ge dig namnet, men kanske kan ge dig någon indikation.”

Vi försökte nå Djibril Fati och han bodde på ett ställe där MFF huserade en del av sina gymnasister och via en dam som skötte stället skulle vi få hjälp att nå honom. Andra gången vi ringde henne hade Per Ågren förbjudit henne att lämna ut nummer eller andra uppgifter om Fati och det var tydligt att hon var obekväm.

Tyvärr är det så att andra jobb kommer emellan och samtal och kontakter man kunde och borde ha tagit faller mellan stolarna och då och då tar man upp trådarna. Under våren 2012 hade Djibril Fati blivit utlånad till Klagshamn i division 2. Klubben har egentligen gått upp i division 1 året före men valt att lägga elitsatsningen på is och stanna kvar i tvåan.

Spelarna flydde då klubben och Djibril Fati fick gå dit. Klagshamn tog en ynka poäng på 22 matcher och hade målskillnaden 10-127. Inte ens på den nivån hade Fati lätt att ta en plats och under sommaren drog han från Malmö och när vi talade med tränare och lagkamrater i Klagshamn var det ingen som hade några kontaktuppgifter.

Först hette det att han skulle komma tillbaka efter sommaruppehållet och sedan fick vi beskedet att Fati inte kommer tillbaka eftersom kontraktet med Malmö FF skulle gå ut i augusti. Tiden i Sverige var över, ett år efter att han kommit till klubben och hans avtryck är minst sagt begränsat.

Har gjort en del sökningar på nätet men Djibril Fati dyker bara upp som MFF-spelare och i profilen är han mittfältare alternativt wingback som kan spela både till höger och vänster. Född den 16 augusti 1989 och kommer från Senegal och där slutar spåren.                               

Skälet till att jag skrev julsagan var att jag hoppades få några tips eller hjälp på vägen, men det blev inte så. Naturligtvis kan jag inte bevisa att det exakt gått till så här men de som tipsat mig har haft oerhört initierade uppgifter, och rädslan alternativt hemlighållandet från alla i Malmö har också varit talande.

Sedan går det inte att komma ifrån Per Nilsson närmast uppsluppna och nyfikna frågande om julsagan och varför den skrevs. Ja, det stora skälet är givetvis att jag vill visa för fans att det är så här det kan gå till i en tuff jakt på spelare och framgångar, och att det är lätt att skära en kurva för att snabbare nå målet.

Helst av allt hade jag velat snacka med Djibril Fati men det är inte ens säkert att han förstod vad som skedde. Inte sällan är spelarna bara brickor i ett spel och där få har insyn hela vägen och där är fotbollsvärlden lite som en mix av krig och kärlek: och allt är tillåtet.

Publicerad 2013-12-13 kl 09:30