Scenerna från Stockholms Stadion känner vi tyvärr igen allt för väl. För även om det statistiskt går att visa att problemen på de allsvenska läktarna har minskat och att känslan från årets första omgångar är positiva och härliga så går det inte att sudda ut måndagskvällen.
Det är så förbannat tröstlöst att se hatet och hoten mot Mjällbys spelare som firar ett mål. Varför låter vi en del idioter förstöra för en majoritet? Hur kan vi tillåta att det här sker? De enda fotbollsmördarna på plats på Stadion var de som kastade grejer.
Glädjer mig att det finns civilkurage på läktarna som innebär att ett par av personerna som kastade grejer är gripna och förhoppningsvis kan man ta alla och sedan se till att lagen kan få sin gång. Dessutom vill jag se att Djurgården går efter dem på hårdaste vis.
Om det var rätt eller inte att bryta Djurgården-Mjällby? Ja, det går naturligtvis att diskutera sett till att dårarna som kastar flaskor och frukt får en större makt när det sker. Samtidigt tror jag inte att de som tog beslutet gjorde det för nöjes skull eller för att visa makt, utan för att de kände att det var rätt.
Ett beslut och agerande man måste utreda i efterhand. Sedan är det naturligtvis önskvärt att förbundets
Disciplinnämnd agerar så snabbt som möjligt för att få till ett beslut eller en match. Antingen är Mjällby segrare med 3-0 eller så spelar man vidare från 38:e minuten och 0-1.
Lider med Djurgården som tyvärr drar till sig folk som förstör för klubben och där Dif inte på egen kraft mäktar med att hantera det. Alla som känner till Djurgårdens arbete med att komma till rätta med de här idioterna som förstör vet också att man gjort oerhörda försök och insatser.
Det handlar om att på olika sätt få till en dialog med de som förstör för att försöka få dem in på en mer positiv väg och på så sätt rubba cirklar. Det går inte annat än att respektera vad klubben gjort i den vägen, och måndagen är ett slag i ansiktet på alla engagerade.
Visst, man kan ännu tydligare få ut spelare och ledare i raka fördömanden av dem som inte sköter sig och man kan alltid jobba mer. Samtidigt har Dif via projektet
Djurgårdsandan inte bara lagt ner tid och energi utan även reda pengar för att övervinna problemen.
Projektet Djurgårdsandan handlar om få till en positiv supporterkultur och därför har klubben och rika privatpersoner skickat in 25 miljoner kronor sedan 2006 och bara i fjol gick det in fem miljoner kronor. Det i en klubb som under de senast åren förlorat långt över 50 miljoner kronor på att den sportsliga verksamheten.
Glöm inte att Djurgården omsätter stålar som en medelstor ICA-butik i centrala Stockholm och resurserna till säkerhet är begränsade. Ingen kan ifrågasätta att Dif o Co i allsvenskan genererar en massa positiva effekter för samhället. Vi talar allt från skatteintäkter och jobb till hälsa och sysselsättning för ungdomar.
Dessutom vet jag att Djurgården inte är ensamt i sitt arbete för att få till en bättre miljö kring läktarna. Alla svenska klubbar som har dessa problem försöker med enorma insatser, tid, engagemang och kraft att komma till rätta med de som förstör. Tyvärr har många kroknat på vägen, men de behöver stöd.
Ingen missade väl
Fredrik Reinfeldts tokspel på hedersläktaren i
Berlin efter att
Rasmus Elm skickat in 4-4 i hösats. Statsministern dyker gärna upp på pressläktaren eller syns i media (även i TV4) när det är stora idrottshändelser. Då passar det sig att glassa och för mig framstår det som patetiskt.
Annat i den tristare verkligheten, och det räcker att ta Reinfeldts första regeringsförklaring 2006 som exempel. Där han slog fast att alliansen backade tanken på att
Sverige skulle söka stora mästerskap men när det verkligen brann till i EM-ansökan ihop med
Norge så försvann man. Eller hur man bara förhalar bort spelfrågan.
Hans idrottsminister
Lena Adelsohn Liljeroth har på snart sju år inte gjort några avtryck inom idrottens område och det är förvisso sorgligt men det är så de flesta regeringar behandlar idrottens värld. Att hon sedan är gift med en man vars språkbruk gör att få vill sitta bredvid honom på Dif:s eller SvFF:s hedersläktare kan inte hon hjälpa.
När det kommer till fotbollens problem med huliganer är det uppfriskande med utredaren
Björn Eriksson som vågar vara öppet kritisk till regeringen. Däremot synd att ingen agerar på hans förslag. Varför inte skärpt tillträdesförbud, möjlighet till register, kameraövervakning och förbud mot maskering?
Jag vet att många fans är kritiska till utvecklingen men det är knappast fotbollen som driver på utvecklingen utan det är de som förstör. Om man inte kastar något eller struntar i rånarluvor så är det väl ingen fara att bli filmad. Tyvärr visar erfarenheten att allt inte kan hänga på civilkurage.
Även om det går åt rätt håll så behöver fotbollsklubbarna hjälp för att bli av med de som förstör. Den hjälpen kan bara komma från Reinfeldt o Co, även om det inte tar bort att även Dif och de andra klubbarna har ett ansvar.
Som det är i dag är regeringens
Jan Björklund hårdare och tuffare mot de tioåringar som inte kan sitta still i skolan än mot fotbollshuliganerna som lever jävel på läktarna. Dags att Fredrik Reinfeldt kliver ner från hedersläktaren.