Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
OLOF LUNDH

Lundh: Vem tar fanan i Hamrens landslag?

Erik Hamrén snackar mest om en sak.
Attityd.
Nu har landslagsspelarna tre matcher att visa det.

Attityd. Karaktär. Vinnarskalle. Motivation. Orden som egentligen betyder samma sak bara viner från Erik Hamréns mun när han sitter framför det lilla pressuppbådet inför mötet med Bosnien.
Hettan kring A-landslaget går att avläsa i hur få journalister som följer uppbyggnaden inför två av de tre EM-kvalgenrepen.

För oss som är där är det uppenbart vad Sveriges nya förbundskapten lägger tonvikten vid, och det handlar inte om klackar, dribblingar och underhållande spel a la Barcelona utan om att kriga slita och kämpa. Förbundskaptenen hyllar Marcus Lantz som var villig att avbryta sin semester och kliva på ett X2000 vid 06:30 på morgonen för att komma till Stockholm och träna med landslaget. Och sedan handlar det om en kämpe, en ledare, en bollvinnare. Först efter några upprepade frågor säger Hamrén att han även kan passa bollen.

På samma sätt är det snack om Pontus Wernbloom som ska gå in som en av två defensiva mittfältare i Hamréns 4-2-3-1. Även om förbundskaptenen vill se den förre Blåvitt-spelaren ”i boxen” är det mycket av hans attityd och utstrålning som Hamrén verkar lockad av.
Har ändå inte suttit med under så många presskonferenser med Erik Hamrén, ändå är det så uppenbart att löpstyrka, vilja och attityd överskuggar all möjlig teknik.

Kanske är det här krocken med Zlatan Ibrahimovic blir tydlig? Jag glömmer inte när Sveriges nuvarande förbundskapten gästade Ekwall vs Lundh i höstas, innan han fått sitt nya jobb – och då jämförde han Zlatan i Barcelona med en junior som får träna med A-laget (det var i början när Zlatan krigade), och Hamrén såg inte samma spelare när Zlatan var en del i blågult.

Frågan om världsstjärnan hänger över varje presskonferens som Erik Hamrén ger. Alla vill givetvis veta, och det gäller inte bara journalister. För när jag snackar, chattar eller mejlar med fans så handlar oerhört mycket om Barcelona-spelaren – och om han ska vara en del av landslaget eller ej. Alla har åsikter.
Av den anledningen är det viktigt att ha en deadline, så att alla vet vad som gäller och kan gå vidare med livet oavsett om Zlatan spelar för Sverige eller ej.

En av Erik Hamréns (och många spelares) käpphästar är att han inte kan motivera Zlatan, utan att den motivationen måste spelaren ha. Där håller jag inte med förbundskaptenen, klart att han kan och ska sälja in landslaget och det som väntar till Zlatan.
För mig är det till stor del en ledarfråga att få alla motiverade och sugna på spela i landslaget, och därmed villiga att greppa fanan och springa främst i ledet.

Vi får alla vänta till i augusti innan vi vet om Zlatan kliver tillbaka eller ej, och jag tror inte vi får se det då. Kanske kommer han tillbaka längre fram, men att han redan i tillbaka i september kan vi nog glömma.
Frågan är vad det betyder för landslaget? Blir det som med HIF post-Henrik Larsson? Eller sjunker vi längre och längre ner i världsfotbollens dy?

Kollar man på truppen och vad de spelarna uträttat ute i Europa under året är det inte svårt att bli pessimistisk. Det sprakar inte om manskapet. Inte utan att man undrar vem som ska göra målen? Visst, den bäste målskytten Ola Toivonen har gjort 13-14 mål i PSV Eindhoven, men som anfallare i ett holländskt topplag bör man göra fler.

Ändå tror jag att ett landslag utan Zlatan visst kan lyckas och sett till hur Hamrén snackar så har han prioriterat rätt. Attityd, vilja och anda kommer att vara viktigare. Det kommer inte att vara snyggt eller ”sexy football”, men det kan ge poäng.
I kombination med att man ändrar på landslagets spelidé och packar mittfältet mer och går över till en anfallare och sedan har inställningen att pressa, jaga och stressa motståndarna så kan det gå.

Erik Hamrén har insett att Sverige 2010 inte kan bygga på att spelarna individuellt ska kunna mäta sig med motståndet utan att det handlar om att LAGET ska göra det. Fattar att inte alla gillar det, men för min del är resultatet alltid viktigare än hur det görs.
Och de som vill vara med på EM-kvalresans start måste redan i kväll visa at de är villiga att greppa fanan och rusa mot fiendelinjerna.

Visst, svensk fotboll hade behövt en injektion av hopp som en seger mot Bosnien gett. Men det är höst man behöver rivstarta i EM-kvalet och vad man än gör nu hamnar i skuggan av det väntande VM:et i Sydafrika.
Så jag nöjer mig med att en del spelare kliver fram i kväll och visar att de vill vara med på Erik Hamréns premisser. Och sedan får vi se om det räcker för att övertyga även Zlatan att vara med och slita.

Publicerad 2010-05-29 kl 11:13
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons