Tolv lag i allsvenskan? 14 lag? 16 lag? SVT:s Fotbollskvälls experter försökte i veckan piska i gång någon slags debatt, men varken Danmark eller Skottland har fått något genomgående lyft av att gå över till tolv lag, och för egen del är 16 lag inget hinder – utan det handlar snarare om andra saker som styr framgångar i Europa.
Malmö FF är åtminstone med i Champions League i höst och det är fjärde året i rad som svensk klubbfotboll är representerad i gruppspel i antingen Europa League eller Champions League och det om något tyder på att avståndet minskat, men det är komplexa faktorer som styr framväxten av fotbollsklubbar.
Även om svenska klubbar minskar avståndet till en del av Europa är det bara att inse att Champions Leagues rikedomar cementerat topplagen i de största ligorna och där man även haft hjälp av allt från enorma tv-avtal, välskötta affärer, rika ägare och annat som gjort att gapet ökat på ett liknande vis som den rikaste procenten drar ifrån oss övriga.
Markus Johannesson hävdade i programmet att MFF haft tur som tagit sig till Champions League. Ja, det går kanske att diskutera men sättet som man tog hand om både Sparta Prag och Salzburg på hemmaplan var långt i från tur, utan snarare handlade det om att skickligt hantera motståndet.
Det är givetvis fantastiskt gjort av Malmö FF att slå in dörren till Europas penningstinnaste liga och det är bara att hoppas på att det sker fler gånger. Däremot kan vi glömma att få uppleva en höst som 1994 då svensk fotboll surfade på vågen efter VM 1994 när Tommy Svensson o Co tog ett brons i USA.
IFK Göteborg som var dåtidens svenska dominant, man tog ju fem SM-titlar på sex år och spelade regelbundet i Europa, hamnade i samma CL-grupp som Galatasaray, Barcelona och Manchester United och inte nog med att man skickade ut United och Galatasaray, man vann gruppen, och nådde kvartsfinal.
Ändå är det ett par matcher samma höst som sticker ut än mer för mig. På lördag är det exakt 20 år sedan Trelleborgs FF stod för en av tidernas skrällar. Tom Prahls hopplock av en hel del MFF-ratade spelare och några juniorer i truppen besegrade först Blackburn borta 1-0 och sedan fixade man 2-2 på Vångavallen inför 6 730 åskådare.
Under lördagen har TFF samlat de gamla hjältarna för att fira avancemanget i Uefa-cupen 1994 och även att det är 30 år sedan den lilla klubben för första gången tog sig upp i allsvenskan. Då var det Benny Mårtensson o Co som kvalade sig upp mot Åtvidabergs FF inför nästan 10 000 på hemmaarenan.
I dag är Trelleborgs FF i division 1 och har svårt att ta sig uppåt i seriesystemet. Snarare handlar det om att inte falla ännu längre ner. Sorgligt givetvis för de närmst berörda men det TFF gjorde var att trotsa fotbollens naturlagar och till viss del var det med hjälp av stöd på olika vis från industrimannen Rune Andersson.
Dock kan inte pengar spela matcher, vilket inte minst visade sig mot Blackburn, och utan Tom Prahl, Bengt Cederberg och Gunnar Persson på ledarhåll och spelare som Christian Karlsson, Magnus Andersson, Leif Engqvist, Michael Hansson, Anders Palmér och Jonas Brorsson så hade inte bragden blivit av.
Bara att Trelleborg tog sig till allsvenskan 1984 var stort, men man trillade ur direkt igen och det var först under Tom Prahls ledning som TFF tog sig upp igen via Kvalsvenskan 1991 och sedan överraskade man med att ta en tredjeplats 1992 men blev fyra i Mästerskapsserien som var en del av serieupplägget.
Till 1993 hade allsvenskan släppt mästerskapsserien och gått över till 14 lag och med Issa Manglind, 13 mål, och Mats Lilienberg, 18 mål, på topp så blev TFF fyra efter Blåvitt, Norrköping och AIK och det ledde till att Trelleborg fick spela i Uefa-cupen under 1994.
Man började med att kvala mot GI Gøta från Färöarna och tog sig vidare med 4-2 trots att man fick två spelare utvisade i sista matchen. Tom Prahl hade inte bara formfall på laget att brottas med när man skulle möta Blackburn Rovers – man var svagt i allsvenskan och förlorade i både serien och cupen före matchen - utan enbart elva seniorer med på resan till England.
Dåtidens Blackburn Rovers var ett riktigt skrytbygge där miljardären Jack Walker anställt Kenny Dalglish som manager och köpt Alan Shearer, Chris Sutton, Tim Sherwood, Henning Berg, Colin Hendry, Tim Flowers och många fler vilket tagit klubben till Premier League och en fjärdeplats 1993 och en andraplats 1994.
Den engelska pressen hade på klassiskt vis rackat ner på Trelleborgs FF och amatörerna som hade vanliga jobb vid sidan skulle inte skulle ha en chans mot Premier League-giganten Blackburn som utmanade Manchester United om den inhemska titeln – och faktiskt vann Premier League påföljande vår.
Tror knappt någon kring Blackburn kan uttala Fredrik Sandell i dag heller, men han fick spela istället för en skadad Issa Manglind och var den som sänkte Blackburn på Ewood Park. Det är oerhört häftigt att ta fram gamla bilder på Youtube och ta del av matchen och uppsnacket.
Under BBC:s försnack talade man förvisso om Blackburns debut i Europa, men sedan kan man följa ett välorganiserat TFF uppträda i sitt röda bortaställ och ta hand om det engelska storlaget. I den 72:a minuten nickade "Jocke" Karlsson, som spelade på topp, ner ett långt uppspel från vänsterbacken, till Sandell som tog sig förbi mittbacken och skickade in 0-1.
Helt osannolikt och ingen trodde att Blackburn skulle undvika avancemang trots bortamatch i returen, men där stod Trelleborg upp och reste sig gång på gång trots en utvisning av Brorsson och "Jocke" Karlsson ordnade först 1-1 och sedan 2-2 på slutet efter ett långt inkast och det är sydländska scener som passar palmernas stad efter slutsignalen.
Tolka mig rätt, naturligtvis är Blåvitts prestation större men man måste sätta lilla Trelleborg i perspektiv mot den största klubben från rikets andra stad. Trelleborg är en liten ort med begränsade fotbollstraditioner. Man hade förvisso spelat Tipscupen men truppen var mest spelare som blivit över i andra klubbar med en oprövad Prahl som tränare.
Kan inte se att svenska klubbar både ska vinna en grupp i Champions League mot mästarna från England, Spanien och Turkiet och samtidigt slår en liten klubb ut dåtidens Manchester City eller Chelsea som uppbackat av miljarder tagit sats mot toppen, men det är härligt att det hänt.
Bara hoppas att hjältarna får en rejäl och välförtjänt hyllning. Vill ni vara än mer nostalgiska kan ni lyssna på en poddintervju med Bengt Cederberg och Jonas Brorsson och det går givetvis att se målen från matchen i Blackburn och det finns mer på nätet.