Ständigt denne Mario Balotelli. Alltid skapar hans uppträdande rubriker, och efter att ha skjutit och nickat Italien till EM-final är han ”Super Mario” med en hel värld, och närmare gud i hemlandet. Ja, ibland är fotbollen bara helt sanslöst häftig.
Tänk att för några månader sedan var Mario Balotelli utdömd av en hel fotbollsvärld. Utvisad mot Arsenal och dessutom hotad av en nio matcher lång avstängning efter ett överfall på Alex Song och det ovanpå en del andra utvisningar under en säsong där ingen berg-och-dal-bana är i närheten av turerna – och då hotade Manchester City att sälja honom.
Det bara några månader efter att Cesare Prandelli petat honom från landslaget för att han inte kunde sköta sig. Förbundskaptenen sa att man inte kunde riskera att ha den typen av spelare i landslaget. Vem trodde då att Balotelli skulle vandra runt på Nationalstadion i Warszawa och hyllas som en kung av drygt 50 000 efter en galen show? Och efter att ha tagit Italien till EM-final?
De var nog inte många, och det är ett gott betyg till Prandellis ledarskap att han inte bara tagit med Balotelli i landslaget igen, utan att han även fått honom att fungera som en lagspelare. För bakom det delikata målet mot Irland och de två snygga strutarna mot Tyskland så finns en spelare som är oerhört tung att möta, fråga bara engelsmännen, och som hela tiden utmanar.
Kvällen i Polens huvudstad var annars vikt åt att Joachim Löw och det tyska landslaget skulle ta ett kliv närmare det där EM-guldet alla har räknat med att de skulle ta med hem till Tyskland. Den tyske förbundskaptenen hade dessutom satt in sin ”Super-Mario” i startelvan, men en blek Gomez försvann i paus – då den riktige ”Super-Mario” redan snott showen.
Naturligtvis inte helt ensam, för utan Antonio Cassanos eleganta bortvändning av Mats Hummels – vad gjorde backen där - och delikata och precisa inlägg så hade inte Mario Balotelli kunnat trycka in 1-0 på nick, men det var sådan kraft i utförandet att Manuel Neuer var utan chans. En ledning som lite var emot spelet, då Tyskland under de första tolv minuterna skapade tre bra lägen men utan utdelning.
När inte tyskarna var skarpa nog framför mål så var Gianluigi Buffon i storform och efter ledningen svängde matchen till Italiens fördel och man stängde ner tyskarna skickligt, och Andrea Pirlo såg hela tiden till att man fick tid att andas och tid att organisera sig. Om flera av tyskarnas mest namnkunniga spelare svek så var det ingen i Italien som föll ifrån.
På en djupledsboll sprang Mario Balotelli sig fri och bankade in 2-0 inför en för någon sekund förstummad publik på Nationalstadion, men sedan exploderade det i ett enormt jubel. Alla förstod att de sett något historiskt, och det var även ett bevis på att det tyska försvaret inte kunde hålla en av de hetaste anfallarna under kontroll.
Undrar var Cesare Prandelli tänkte när han såg Mario Balotelli fira det andra målet utan tröja och med spända muskler i en av sina hårda poseringar? Italiens förbundskapten har infört en etisk kod i landslaget och predikat skötsamhet och vill inte se några onödiga gula kort. Men det kortet kanske han kunde ta, och Balotelli visste väl att han skulle sköta sig resten av matchen, eller?
På söndag väntar Spanien och återigen har jag svårt att tro att det italienska landslaget ånyo ska trotsa oddsen. Bara det med spelskandalen, tre raka förluster och en start på EM med två kryss gjorde att få trodde på dem – jag trodde verkligen inte på dem inför EM - men Prandellis lag har bara vuxit och vuxit – och med en ”Super-Mario” i slag går inte ens världsmästarna och Europamästarna säkra.
Italien spelar en rakare fotboll och har unnat sig två klasspelare på topp som kommer att ge Piqué o Co problem. Frågan är bara om Prandelli vågar spela ett liknande spel även mot spanjorerna? På mittfältet är det nästan en fördel till Italien sett till att Xavi inte är i bästa slag, och om Pirlo, De Rossi, Marchisio fortsätter att prestera på den här nivån så blir det en värdig final.
Egentligen ska vi inte bli förvånande, för precis som det finns lag som ofta sjunker i de stora matcher och vid de stora turneringarna så har Italien en förmåga att göra tvärtom. Jag vet att det finns undantag, som i VM senast, men sett genom historien så är det väldigt litet som bekommer landslaget och där spelskandaler och annat svetsar ihop gruppen.
Prandelli har dock infört ett till viss del nytt spel som är offensivare och inte lika försiktigt och visat att det går att få framgång även den vägen. Vilket borde vara en inspiration för alla som sysslar med fotboll. Frågan är om förbundskaptenen blir kvar? På presskonferensen efter matchen blev frågan om hans framtid hängande i luften och det talas om ryska klubbar.
Tyskland, då? Mest förvånande var att man gjorde tvärt emot sin vision och faktiskt anpassade sig efter motståndaren. Rädslan för Andrea Pirlo tvingade Joachim Löw till det, och där Toni Kroos tog en plats centralt för att ihop med Khedira och Schweinsteiger försöka störa Pirlo, och det tvingade ut Mesut Özil på kanten. Det blev inget lyckat drag.
Även om tyskarna skapade möjligheter så var de inte lika övertygande som tidigare. Det gick att se på uppträdandet och mittbackarna var svaga och även mittfältet fick svårt. Man kan säga att de blev testade bakåt, men efter att ha överlevt ”Dödens grupp” med idel segrar och enkelt skickat hem Grekland så kan det inte bara handla om att Balotelli o Co är så mycket bättre, utan mer om en egen prestation.
För efter 15 raka segrar så kan det inte bara handlat om motståndet utan om det egna spelet. Det var som om de började tvivla på sig själva? Undrar om det betyder något att det var så många Bayern München-spelare på planen? För i de avgörande lägena har de haft en tung vår och förlorat ligan, cupfinalen, Champions League-finalen och nu EM-semifinalen.
En otäck statistik, kallade Roy Hodgson det när man drog upp att England hade haft svårt mot Italien genom åren. Ändå är det förvånande hur ofta sådant slår in. Som att italienarna aldrig har förlorat mot Tyskland i VM och EM och nu har ännu en stor triumf att lägga till EM-semifinalen 1970, VM-finalen 1982 och VM-semifinalen 2006.
Mario Balotelli blir nu en i raden av italienska hjältar efter Luigi Riva, Gianni Rivera, Paolo Rossi, Marco Tardelli, Alessandro Altobelli och Fabio Grosso. Sett till hur stor denna 21-åring är redan i dag och hur mediernas konstruktion bidrar till att bygga spelare så lär han bli Grande Balotelli och betydligt större än sina föregångare, oavsett om det är rättvist eller ej.
*****
Att komma till Polen är som att komma hem. Åtminstone jämfört med Kiev.
*****
Tyska Bild som hade rätt tysk startelva inför kvartsfinalen mot Grekland gick felaktigt ut med att Marco Reus skulle starta mot Italien. Var det ”Jogi” Löw som satte dit sin läcka?
*****
Ingen bronsmatch i EM längre, den avskaffades efter turneringen 1980. Varför? Oklart, men det brukar heta att de som åker i semifinalen blir trea. Kanske tar Uefa upp bronsmatchen till 2016 när man utökar turneringen till 24 lag.
*****
Äntligen svartabörshajar. Har konstigt nog saknat dem.
*****
Alessandro Altobelli jobbar för Al-Jazeera och var nere vid sidlinjen och jobbade. Innan han försvann fick han hjälp att bli fotograferad vid planen. Stort även för en gammal anfallslegendar.
*****
Svårt att förstå att Khedira inte är given i Real Madrid.
*****
Många medier ligger kvar i Warszawa fram till söndag och flyger bara till Kiev för finalen. Hotellägarnas rån skrämmer inte bara fansen. Vi är utan hotell de sista nätterna, och blev erbjudna rum för knappa 25 000 kronor natten.