Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Lundh: Visst var Japan vasst – men misstagen svider

Olof Lundh

FRANKFURT. Sara Thunebros tårar sa allt.
Drömmen om en svensk VM-final slutade i en mardröm.
Så nära – ändå så långt bort.

Den svenska VM-festen som dansat och showat sig genom Tyskland kom av sig. Rätt rejält. Som om de fick en rak höger på dansgolvet.
Inte ens Sven Jerring hade hunnit med om han skulle rabblat hur japanskorna spelade ut Sverige i VM-semifinalen.

Segersiffrorna 3-1 gav knappast hela bilden. Det var klasskillnad och det måste man vara ärlig nog att säga. Tekniken. Taktiken. Tajmingen. Tempot. Allt var vassare i det japanska laget som verkligen spelade som om nationens öde hängde på det.
Imponerande att se.

Även om Josefine Öqvist gav Sverige en drömstart när hon efter tio minuter snodde en bakåtpass, gick mot mål, vände bort en back och snärtade in 1-0 så blev det inte någon rolig svenskkväll på VM-arenan i Frankfurt.

Annons
Japan anfört av de mästerliga Sawa och Sakaguchi lekte med Sverige.

Inför matchen hade Thomas Dennerby gång på gång jämfört japanskornas spel med FC Barcelona och det var också så hans landslag uppträdde i mötet med dem. Det handlade om att ligga på försvar och säkra, men stressen blev oftast övermäktig och precis som Xavi o Co vann japanskorna tillbaka bollen direkt.

Långa stunder var det rätt plågsamt att se ett svenskt landslag som klivit i på det djupa och knappt var simkunnigt. Det handlade om att hålla sig precis ovanför vattenytan och försöka andas genom kallsuparna, och det fanns ingen tanke eller strategi utan bara panik, panik och panik.

Att det därför var två misstag av Hedvig Lindahl och ett av Öqvist, Thunebro och Lindahl som gav målen var inte underligt. Likaså kan man kolla igenom matchen igen och se en provkarta på hur man inte ska spela fotboll.

Annons
Ingen samordnad press i försvaret – laget var långt och brett och ihåligt - och ett bedrövligt passningspel.

Vi ska naturligtvis inte glömma bort att Sverige gjort ett på många sätt storartat VM och fixat en OS-plats och slagit sig fram till VM-semifinal. Långt över förväntningarna.
Ändå tror jag att spelarna som var med här kommer att gräma sig länge, länge – kanske hela livet - över den missade möjligheten att fixa en plats i en VM-final, och det mot ett USA som man slagit.

Tårarna och besvikelsen på planen efter slutsignalen var tydliga tecken på det. Landslaget klarade inte att vara bäst när det gällde. Inte den här gången heller.
De krampade ihop, helt enkelt. Det låste sig. Tidigare säkra och stabila spelare gjorde enkla misstag och det gång på gång.

Man kan se det ur två perspektiv, antingen att det var Japan som gjorde Sverige dåligt eller att det var det blågula landslaget som var svagt. Svaret är nog en kombination där Lotta Schelin o Co inte kom upp i den tidigare klassen och där japanskorna gjorde det, och samtidigt såg till att sätta press på Sverige.

Annons

Det var naturligtvis en mardröm redan före matchen, där Nilla Fischer var onödigt avstängd efter ett gult kort och Lotta Schelin blev sjuk samtidigt som lagkaptenen Caroline Seger inte kunde spela på grund av en känning i en vad.
Omkastningarna som följde störde naturligtvis landslaget.

För inte ens Öqvist drömstart ursäktade att hon inte hängde med hem när Thunebro släppt sin kant (en aning för mycket) i en iver att försvara. Då kom inlägget mot bortre stolpen och Kawasumis 1-1 var ett faktum tätt efter ledningsmålet.
Sedan var det bara en lång och plågsam väntan på ett japanskt ledningmål trots att man försökte säkra med 4-5-1.

Tätt efter paus small det i ribban men det dröjde en kvart in i andra då Japan avgjorde under fyra minuter med hjälp av Hedvig Lindahl. Sveriges målvakt kom först fel på ett inlägg som Sawa nickade in till 2-1 och fyra minuter senare kom Lindahl fel i en utrusning och Kawasumi gjorde sitt andra mål och 3-1.

Annons

Ja, sedan var det naturligtvis kört. Thomas Dennerby hade då inte gjort några byten eftersom han satt och hoppades att Sverige skulle hålla oavgjort. Tyvärr var det några som var svaga och borde ha blivit utbytta tidigare.
Men det är alltid lätt att vara efterklok i det läget – vem hade trott på sådana tabbar?

Bronsmatch på lördag och att komma hem till Sverige med medalj är naturligtvis en skönare känsla än att komma hem med ett diplom.
Samtidigt går det inte att skaka av sig den här mardrömmen i första taget – och det måste vara okej att bryta ihop rejält och sedan resa sig om några dagar.

Publicerad 2011-07-14 kl 00:01

Kommentarer

Visa kommentarer
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto